Ariel 3525

Igår kom Ariel mig till mötes tillsammans med Lucky. Hon var inte alltför tillfreds med munkorgen, men hon hade i alla fall inte tagit av sig den. Ledde henne till stallet, där hon fick byta till grimma istället. Träffade F som berättade att Lucky försökte hjälpa Ariel av med munkorgen, så den hade redan blivit lite trasig under hakan. Nåja, den håller så länge den håller och sedan får jag väl skaffa en ny.

Ariel stod och sov medan jag pratade med J och Friday som var på besök. De har flyttat till ett stall alldeles bredvid ridskolan, så vi bestämde oss för att ta en riddate någon lördag. Roligt! Jag kan ju inga som helst ridvägar borta vid ridskolan, så det vore roligt med lite guidning.

Sedan gjorde jag i ordning Ariel för ridning. Tvekade lite om reflexerna skulle på, men tog dem ändå för säkerhets skull. Det visade sig vara klokt, fast det var ljust (inte skymning ens) när vi red iväg så var det kolsvart när vi kom tillbaka. Vi är helt enkelt ute så mycket längre nu och då hinner det bli mörkt på kvällarna.

Krutows medryttare med pojkvän var också på väg ut, så vi gjorde sällskap. Hon är ganska ny i stallet, så jag föreslog att vi skulle rida till klätterbacken, då hon inte varit där tidigare. Ariel var glad åt det trevliga sällskapet och promenerade på riktigt ordentligt.

Vi tog två varv i klätterbacken, sedan fortsatte vi längs slingerstigen i skogen och tog till vänster vid ängens slut. Normalt brukar vi ta till höger där och gå genom byn, men jag tyckte det var lite för sent för det igår. Dessutom visste jag att man kunde ta till vänster och komma tillbaka till stallet på ett bekvämt sätt, det hade L visat mig när vi red ihop en gång.

Men uppenbarligen hittade varken jag eller hästarna tillbaka, för vi red helt fel. Jag är lite osäker på hur L och jag red, men för säkerhets skull vände vi och tog den mest logiska vägen tillbaka. Det resulterade i att vi fick skritta en hel del på asfalt, sedan var vi tillbaka vid stallet igen. För mig var det verkligen en toppenrunda som vi hittade, först lite klättring, sedan slingrande skogsstigar följt av asfalt. En perfekt runda när man vill träna på varierande underlag i skritt.

Åter i stallet blev Ariel avskött lite som hastigast, sedan fick hon återvända till hagen utan munkorg, då jag helt enkelt inte hann knäppa på den. Jag fick nämligen skjuts av S hela vägen hem och det tackar man inte nej till när man är beroende av buss. Bestämde mig för att ta en riktig myskväll med Ariel på fredag, ingen stress och ingen ridning, utan bara borstning, pyssel och gos.

1 oktober kommer tävlingsterminen 2011 ut också, så spännande!

Jag har saknat Ariel något enormt de senaste dagarna, så när min kollega U ville byta sen dag med någon, var jag snabb att erbjuda ett byte. Det gjorde att jag kunde sluta ganska tidigt igår och hinna ut till Ariel.

Bilen står där den står, så buss var enda alternativet. Jämfört med när jag tog bussen ut till Alunda så är det väldigt smidigt. Då tog det en kvart till bussen, sedan åkte jag buss i fyrtio minuter och promenerade en timme till stallet. Nu tar det åtta minuter till bussen, jag åker i tjugo minuter och sedan är det en lika lång promenad. Om man går i rask takt förstås.

Hämtade in Ariel från hagen, hon verkade glad att se mig. Fick hälsa på nya hästen Tuva också, en kallblodstravare som blivit bästis med Ariel. Hon var inte alltför glad när jag tog Ariel ifrån henne.

Inne i stallet blev det avborstning och visitering. Ariel har blivit rejält mycket rundare sedan jag såg henne sist, så nu åker munkorgen på! Det var nästan hopplöst att spänna sadelgjorden, tror jag får gräva fram någon gammal tygvariant och använda istället. M var där med Maggie också och vi bestämde att vi skulle rida ut tillsammans.

Vi red iväg längs åkerkanten, det var mörkt ute men månen lyste upp en del. Ariel var så glad att vi gav oss iväg på äventyr, hon hade ett riktigt härligt driv i steget. Vi skrittade nästan hela tiden och jag jobbade med att få fram den där power-känslan som är allra nyttigast för Ariel. Snälla M lät Maggie trava iväg några gånger, så Ariel hela tiden fick skritta ivrigt för att komma ikapp.

På hemvägen fick jag några steg i en överväxel som jag inte visste att hon hade. Tänk att hon fortfarande kan överraska mig med att utveckla skritten! Det är så skönt att vara igång igen, nu blir det massor med skrittande framöver.

Tillbaka i stallet fick jag stressa lite då jag ville hinna med bussen så jag slapp vänta ytterligare en halvtimme. Ariel fick kraftfoder och jag röjde undan all utrustning. Sedan åkte munkorgen på till Ariels förtret och hon fick gå ut i hagen. Jag kände mig som en dålig matte som inte stretchade eller rengjorde utrustningen, men tiden rusade verkligen iväg.

När jag skyndade mig till bussen lovade jag mig själv att aldrig mer låta det bli så här. Aldrig att jag tänker stressa i stallet mer, det är inte värt det. Istället får jag acceptera att jag vissa kvällar kommer hem väldigt sent och så får jag utnyttja flex-tiden vi har på jobbet och komma in till jobbet lite senare. Det är ju ingen som kommer att tacka mig för att jag alltid är på plats halv åtta...

Jag trodde att det här skulle bli ett inlägg om hur härligt det var att se Ariel efter fem dagar. Istället blir det mest depp. 

Bilens bromsar krånglar igen. Tydligen tycker bilen inte att den skall stå stilla så länge som fem dagar, så bromsarna har fastnat och även om jag lyckades bromsa loss dem så känns det alldeles för osäkert. Pratade med pappa och nya bromsar kommer kosta runt 12000 kr, pengar jag inte har eftersom jag kostat på Hampus en massa. Dessutom behöver bilen egentligen nytt batteri och nya däck, ännu mer kostnader... 

Jag känner att jag inte orkar mer för ögonblicket. Kan inte sätta fingret på vad det är egentligen, men hästeriet känns bara tungt och jobbigt. Jag vill ingenting nu, bara ställa av Ariel och låta henne vara ledig tills hon är tio år gammal. 

Visst åkte jag till Ariel idag, hon var snäll att umgås med, tyckte det var trevligt att bli borstad och få kraftfoder. Men jag kunde inte riktigt njuta av hennes sällskap eftersom jag var osäker om jag skulle lyckas ta mig hem.

Samtidigt skäms jag. Vi har fyra skadade hästar i stallet, varav åtminstone två mycket väl kan bli utdömda om någon vecka. Själv grinar jag över två friska, glada hästar och en trasig bil.

Ariel är fortfarande ledig, men lite mys och kraftfoder får hon allt stå ut med. Igår blev det betfor, havre och foderkrita, allt slank ned som det skulle. Hon var lite lerig här och var, men så nöjd och harmonisk med flocken. Så glad att hon trivs i flocken och att det fungerar så bra med lösdrift.

Det har blivit väldigt mycket häst för mig den senaste tiden, så nu har luften gått ur mig totalt. Orkade knappt åka till stallet igår, än mindre rida. Så jag ringde T och förklarade att Ariel får inleda sin vila lite tidigare.

Åkte ändå ut till stallet, pussade på Ariel och startade höstens kampanj för att vänja henne vid betfor. Vi har fått hösilageanalysen och det enda hon behöver är lite kalktillskott, men det behöver ju ges med ett blött foder. Så nu blöter jag betfor i massor med vatten, sköljer i ett par omgångar för att bli av med sockret, kramar ur betorna och blandar med dubbelt så mycket havre. Då slinker det ned.

Det blev en spännande utmaning igår, eftersom jag skulle göra i ordning bägge hästarna samtidigt. Hämtade först in en snäll Hampus som ställde sig och sov i stallet medan jag letade efter Ariel i sommarhagen. Hon är verkligen selektivt döv den där hästen, hör ingenting när jag ropar, ibland inte ens när jag ser henne framför mig. Så igår fick jag gå nästan hela vägen fram innan hon förvånat vände sig om. Matte? Är du här?

Medan vi gick till stallet kunde jag lättat konstatera att hon inte var nyrullad, så det blev snabb avborstning och hovkratsning av bägge hästarna. Sedan åkte sadlarna på och bägge hästarna hade lite krångel med att få sadelgjorden i första hålet.

Därefter gick jag ut och byggde bana enligt V:s instruktioner. Det blev många bommar (åtta kanske?) på en av diagonalerna och två hinderstöd där. Sedan byggde jag två koppelräck på långsidan med två bommar vardera. Tror det var sex galoppsprång emellan när vi väl red.

Så åter i stallet, på med tränsen och ut på banan. T tog hand om Ariel och jag satt upp på Hampus. Först blev det lite uppvärmning, där vi skulle trava mot en bom, sakta av till skritt, göra halt med frambenen på ena sidan bommen och bakbenen på andra. Därefter fram i trav igen följt av en femtonmetersvolt.

När hästarna var lydiga bytte vi varv, så det istället blev volt först och halt sedan. Därefter var det dags för skritt och trav över bommar och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var många bommar så hästarna fick ta i på slutet, men de var så duktiga!

Sedan fick vi skritta över de två koppelräcken (bommarna på marken) för att Ariel skulle se att det kom två hinder på rad. Så höjdes de upp till hinder och vi fick ta dem i trav några gånger. När det gick bra var det trav in och galopp mot andra hindret och slutligen tog vi bägge hindren i galopp.

Sedan var Ariel klar för dagen, hon skötte sig fantastiskt bra, hoppade allt och nu när jag tänker tillbaka inser jag att inte ett enda hinder revs. Nu var ju det högsta hindret bara 45 cm, men det känns ändå trevligt med två hästar som lyfter på benen. Lite filmat blev det, en kort film på Ariel när hon hoppar koppelräcken. http://www.youtube.com/watch?v=MiXtJLoMN_c

Vi skrittade av dem ute en sväng, T satt av och gick med Ariel medan jag var lat och satt kvar på Hampus. Vi pratade lite om hur kul det var och hur duktiga bägge hästarna varit. Om allt klaffar så kommer T hoppa Ariel en gång nästa vecka också, förmodligen i sällskap med Maggie.

Efteråt blev bägge hästarna avsvampade i sadelgjordsstaden, i övrigt var de inte svettiga. Sedan var det två nöjda hästar som lunkade iväg ut i hagarna...

Igår inledde jag dagen med att svänga förbi Hööks och Coralle. Eftersom både Hampus och Ariel skall hoppa samtidigt idag så räcker det inte med en nosgrimma längre. Kollade på lite olika grejer och det slutade med att jag köpte en betesreducerare och ridhandskar på Coralle samt ett träns och kantflätade tyglar på Hööks. Så nu har bägge hästarna varsitt träns med hannoveransk nosgrimma.

Ariel syntes inte till när jag ropade, men kom farandes i trav precis när jag tänkt gå och leta efter henne. Det var länge sedan hon var så intresserad av att komma till mig och jag borde väl ha anat vad som väntade. Ariel fick vara provdocka i stallet, något hon verkligen avskyr. Betesreduceraren satt bra och det tog inte lång stund innan Ariel förstått hur man äter hösilage med den på. Sedan provades tränset och det satt också bra. T kom förbi och tyckte att Ariel såg jättefin ut, hoppas hon uppför sig lika fint idag.

Sedan åkte kapsonen på och vi gav oss ut för att longera. Ariel var väldigt studsig, tjurig och allmänt ofokuserad. Hon ville inte göra som matte ville, utan var verkligen på tvärtom-humör. Rätt vad det var så lossnade longerlinan när hon gjorde ett ryck och Ariel fortsatte därför ut ur paddocken och iväg i galopp mot sommarhagen.

Jag fick gå och hämta en väldigt nöjd häst, som förstås blev riktigt irriterad för att matte inte förstod vad hon försökte säga. Hallå, longering är tråkigt! Sedan fortsatte vi en stund med att bråka, varvat med riktigt fina ögonblick då hon faktiskt lyssnade på mig. Bland annat travade hon lugnt i bredd med Poppe som T red. På slutet fick jag däremot ta in henne på en liten volt för att repetera halt och igångsättning i skritt, för plötsligt kunde hon inte det längre.

Det var skönt att T såg hur hon var, dels är hon lite mer förberedd för en tossig Ariel idag och dels kunde hon direkt peppa en väldigt deppig matte. Jag vet ju att Ariel är en busig unghäst och jag vet att hon egentligen kan allt jag bad henne om. Men när man står där och hästen beter sig som om den aldrig någonsin sett en longerlina, ja då känns det ganska jobbigt.

Vi promenerade ut med T som skrittade av Poppe och det var skönt att avsluta med någonting helt annat än longering. Ariel återvände till att vara en snäll och väluppfostrad unghäst och fick ett äppelskrutt som belöning.

Åter i stallet blev det avduschning för hennes del, det var bara ryggen och bakdelen som inte var svettig. Jag fick duscha henne flera gånger innan allt svett var borta och jag vill inte ens tänka på hur jag skall lösa det när det är kallt ute och hon har blivit svettig.

Idag blir det som sagt andra hoppträningen, vi får se om vi hinner med en tredje nästa vecka eller om det får räcka med hoppning tills oktober.

I söndags stod Ariel för ovanlighetens skull vid grinden och väntade på mig. Normalt brukar jag ju få leta igenom hela hagen, så det var en tidsvinst jag glatt tog emot.

Hon var allmänt glad och inte lika brunstig som tidigare. Dessutom var hon ren (!) så avborstningen gick också fort. Kändes nästan som jag precis kommit till stallet när sadel och sidepull åkte på. Man får vara tacksam för det lilla.

Planen för dagen var klättring och att så smått börja introducera joggtrav. Ariel stod som en staty medan jag satt upp, grejade med mobilen, spände sadelgjorden och tog på mig handskarna. Det är lätt att glömma hur lydig hon är vid uppsittning, så mycket enklare att fokusera på det vi inte kan ännu. Men den här gången kom jag ihåg mig, så hon fick beröm och ridturen började väldigt positivt.

Lite kålmask första biten bort, det är ju roligare med sällskap ut men att rida ensam är också nyttigt. Hon gav upp slingrandet ganska snabbt dock, hon har lärt sig att det inte är någon idé att krångla med matte.

Klättrade två varv i klätterbacken och hon var ruskigt välbalanserad nedför. Vi har ju slarvat lite med klättringen ett tag, men mycket finns kvar i henne. Nu blir det ändå klättring en gång i veckan, det är ju så förbaskat nyttigt.

Sedan fortsatte vi genom den slingrande skogen. Joggade där det gick, men mest blev det skritt. Hon var inte riktigt med på att jogga, utan så fort det blev en liten sväng eller lite ojämnt så bröt hon av. Nu föredrar jag det framför att de blir överilade och försöker springa ifrån problemet, men tids nog kommer hon kunna jogga fram överallt.

Joggade längs med fältet i slutet på stigen också, då tyckte hon minsann att matte var lite jobbig. Det var ju så mycket roligare att toktrava istället! Men allt som behövdes var lite lugnande prat och halvhalter, så höll hon joggen trots sina egna önskemål.

Vände och red samma väg hem igen, joggade där det gick men på hemvägen är hon mer taggad och det är svårare att komma till ro i joggen. Det fick bli turboskritt istället och det var hon nöjd med.

Åter i stallet blev det avsvampning eftersom hon var rätt så svettig (men nöjd!) och själv kände jag mig också nöjd. Fin häst och fin ridtur, vad mer kan man begära av livet?

I förrgår hämtade jag Ariel i hagen och tog in henne. Hon är fortfarande väldigt brunstig och väldigt kär i Hampus (som stod i stallet och sov). Vi gav oss iväg på en powerwalk i kraftig blåst. Fick peppa henne rejält vissa stunden, men i gengäld presterade hon en oerhört trevlig, snabb skritt som gick genom hela kroppen. Jag var ganska genomfryst när vi kom tillbaka till stallet, men Ariel var nöjd med promenaden och njöt under sitt nya fleecetäcke.  E.T. kom och vi beslöt oss för att Ariel fick vänta, så fick Hampus behandling först.

Ariel hade under tiden vi pysslat med Hampus varit väldigt otålig. Hon visste ju vem E.T. var och att det är härligt att bli ompysslad. E.T. kände igenom även Ariel, men hon var rak och fin som vanligt. Istället fick hon många nålar för att verkligen få igång hela kroppen. Jag tappade räkningen ganska snart, men kanske tio stycken? Ariel var lite spänd över äggstockarna, men något annat vore ju konstigt i och med brunsten. E.T. tyckte inte att jag skulle vara bekymrad, utan snarare glad över att jag har en häst som faktiskt visar när hon är öm.

Ariel fick stå och sova med sina nålar ett tag, sedan diskuterade vi hur vi skall behandla framöver. E.T. är så bra, vill inte pracka på sina tjänster, utan utgår verkligen från vad som behövs. Vi bestämde att vänta med Ariel till jag satt igång henne efter vintervilan.

Sedan fick Ariel återvända till hagen, hon skrittar ju själv ganska mycket, så jag behövde inte promenera henne den här gången.

Igår plockade jag upp kompis J på väg till stallet och vi pratade lite om vad som hänt sedan vi träffats senast. Hon har ju varit en klippa och fotat/filmat flera viktiga händelser i mitt och Ariels liv, så det kändes toppen att hon ville vara med på första hoppträningen.

Vi gjorde i ordning all utrustning först, klurade lite med Ariels träns då hon och Hampus för ögonblicket delar på dressyrtränset. Men det fick bli svarta hopptränset med brun nosgrimma som lösning.

Sedan hämtade vi in Ariel och Hampus. Den sistnämnda väldigt förtjust i att se Ariel igen och den förstnämnda tokbrunstig. Borstade av två ganska rena hästar och tog på utrustningen. Fick uppritat av V hur vi skulle bygga och det var många bommar. Dels fyra bommar på volt (som ett kors), fem bommar som avslutades med ett par hinderstöd på ena långsidan, två bommar med möjlighet till upphöjning på andra långsidan och tre bommar på diagonalen.

T kom farandes lagom till uppsittning, riktigt bra timing! Först fick vi skritta fram hästarna några varv på ridbanan, men en stor del av dagens träning fungerade också som uppvärmning.

Ariel halvsovandes och med misstänkt hög svansföring...



Sedan fick vi rida fyrklövern, en helt ny övning för mig. Den var verkligen supernyttig, man tränade både att svänga, rakrikta, göra halt och sätta igång i skritt. På bestämda ställen också. Min febriga hjärna hängde inte alltid med, men det gick ganska bra ändå.

Ariel mitt i fyrklövern:



Jag tänker inte ens försöka förklara övningen, men den finns filmad med T och Ariel här: http://www.youtube.com/watch?v=sjJV1fSSaZE

När vi klarade av fyrklövern åt bägge hållen så fick vi rida över bommarna som en vanlig volt. Ariel skulle gå på yttre delen av bommen, medan Hampus och jag fick rida på mitten.

Sedan blev det lite trav, över bommar närmare bestämt. Först trav över bommar med övergång till skritt. Film på Ariel finns här: http://www.youtube.com/watch?v=-hqvU-PU390 Därefter halt före och sedan trav över bommarna. Ariel igen: http://www.youtube.com/watch?v=per4jMmPCBE

Sedan travade vi över de tre bommarna som låg på diagonalen ett par gånger, innan vi satte ihop diagonalen med de fem bommarna på långsidan. När det fungerade bra, blev det trav över de fem bommarna på långsidan, följt av galoppfattning i hörnet och galopp över de två bommarna på andra långsidan.

Sedan var det dags. Ögonblicket alla väntat på (eller fasat för). V lade upp de två sista bommarna i bomserien till ett krysshinder. Anridning i trav, skutt över krysset följt av galopp alternativt galoppfattning och galopp över de nu upphöjda (i ena änden) galoppbommarna. Efter att vi gjort den övningen några gånger fick vi skritta av hästarna.

Ariel skötte sig fantastiskt fint hela passet. Hon hade inte samma motor som vanligtvis, men något annat hade jag inte väntat mig när hon var så där högbrunstig. Hon gjorde allt som T bad henne om och det är det viktigaste. Det finns film på när hon hoppar sina två första skutt, men det är långa filmklipp som jag vill klippa bort en del på först. Fantastiska filmaren J har till och med lyckats filma marken lite.

Väldigt tacksam över V:s övningar, som var precis på rätt nivå och givetvis även väldigt tacksam över att T vill rida Ariel och lotsa henne så här i början. Jag hörde dock när T nämnde för V att hon skulle rida fjord-sm på Ariel.