Ariel 3525

I söndags stod Ariel för ovanlighetens skull vid grinden och väntade på mig. Normalt brukar jag ju få leta igenom hela hagen, så det var en tidsvinst jag glatt tog emot.

Hon var allmänt glad och inte lika brunstig som tidigare. Dessutom var hon ren (!) så avborstningen gick också fort. Kändes nästan som jag precis kommit till stallet när sadel och sidepull åkte på. Man får vara tacksam för det lilla.

Planen för dagen var klättring och att så smått börja introducera joggtrav. Ariel stod som en staty medan jag satt upp, grejade med mobilen, spände sadelgjorden och tog på mig handskarna. Det är lätt att glömma hur lydig hon är vid uppsittning, så mycket enklare att fokusera på det vi inte kan ännu. Men den här gången kom jag ihåg mig, så hon fick beröm och ridturen började väldigt positivt.

Lite kålmask första biten bort, det är ju roligare med sällskap ut men att rida ensam är också nyttigt. Hon gav upp slingrandet ganska snabbt dock, hon har lärt sig att det inte är någon idé att krångla med matte.

Klättrade två varv i klätterbacken och hon var ruskigt välbalanserad nedför. Vi har ju slarvat lite med klättringen ett tag, men mycket finns kvar i henne. Nu blir det ändå klättring en gång i veckan, det är ju så förbaskat nyttigt.

Sedan fortsatte vi genom den slingrande skogen. Joggade där det gick, men mest blev det skritt. Hon var inte riktigt med på att jogga, utan så fort det blev en liten sväng eller lite ojämnt så bröt hon av. Nu föredrar jag det framför att de blir överilade och försöker springa ifrån problemet, men tids nog kommer hon kunna jogga fram överallt.

Joggade längs med fältet i slutet på stigen också, då tyckte hon minsann att matte var lite jobbig. Det var ju så mycket roligare att toktrava istället! Men allt som behövdes var lite lugnande prat och halvhalter, så höll hon joggen trots sina egna önskemål.

Vände och red samma väg hem igen, joggade där det gick men på hemvägen är hon mer taggad och det är svårare att komma till ro i joggen. Det fick bli turboskritt istället och det var hon nöjd med.

Åter i stallet blev det avsvampning eftersom hon var rätt så svettig (men nöjd!) och själv kände jag mig också nöjd. Fin häst och fin ridtur, vad mer kan man begära av livet?