Ariel 3525

Igår inledde jag dagen med att svänga förbi Hööks och Coralle. Eftersom både Hampus och Ariel skall hoppa samtidigt idag så räcker det inte med en nosgrimma längre. Kollade på lite olika grejer och det slutade med att jag köpte en betesreducerare och ridhandskar på Coralle samt ett träns och kantflätade tyglar på Hööks. Så nu har bägge hästarna varsitt träns med hannoveransk nosgrimma.

Ariel syntes inte till när jag ropade, men kom farandes i trav precis när jag tänkt gå och leta efter henne. Det var länge sedan hon var så intresserad av att komma till mig och jag borde väl ha anat vad som väntade. Ariel fick vara provdocka i stallet, något hon verkligen avskyr. Betesreduceraren satt bra och det tog inte lång stund innan Ariel förstått hur man äter hösilage med den på. Sedan provades tränset och det satt också bra. T kom förbi och tyckte att Ariel såg jättefin ut, hoppas hon uppför sig lika fint idag.

Sedan åkte kapsonen på och vi gav oss ut för att longera. Ariel var väldigt studsig, tjurig och allmänt ofokuserad. Hon ville inte göra som matte ville, utan var verkligen på tvärtom-humör. Rätt vad det var så lossnade longerlinan när hon gjorde ett ryck och Ariel fortsatte därför ut ur paddocken och iväg i galopp mot sommarhagen.

Jag fick gå och hämta en väldigt nöjd häst, som förstås blev riktigt irriterad för att matte inte förstod vad hon försökte säga. Hallå, longering är tråkigt! Sedan fortsatte vi en stund med att bråka, varvat med riktigt fina ögonblick då hon faktiskt lyssnade på mig. Bland annat travade hon lugnt i bredd med Poppe som T red. På slutet fick jag däremot ta in henne på en liten volt för att repetera halt och igångsättning i skritt, för plötsligt kunde hon inte det längre.

Det var skönt att T såg hur hon var, dels är hon lite mer förberedd för en tossig Ariel idag och dels kunde hon direkt peppa en väldigt deppig matte. Jag vet ju att Ariel är en busig unghäst och jag vet att hon egentligen kan allt jag bad henne om. Men när man står där och hästen beter sig som om den aldrig någonsin sett en longerlina, ja då känns det ganska jobbigt.

Vi promenerade ut med T som skrittade av Poppe och det var skönt att avsluta med någonting helt annat än longering. Ariel återvände till att vara en snäll och väluppfostrad unghäst och fick ett äppelskrutt som belöning.

Åter i stallet blev det avduschning för hennes del, det var bara ryggen och bakdelen som inte var svettig. Jag fick duscha henne flera gånger innan allt svett var borta och jag vill inte ens tänka på hur jag skall lösa det när det är kallt ute och hon har blivit svettig.

Idag blir det som sagt andra hoppträningen, vi får se om vi hinner med en tredje nästa vecka eller om det får räcka med hoppning tills oktober.