Pusselbit efter pusselbit
Inne i stallet kände E.T. igenom utan att hitta något att anmärka på. Men när nålarna åkte på blev Ariel väldigt irriterad. Hon som brukar älska nålarna reagerade på varje stick och när E.T. satte en nål ganska långt bak på korset så kom det en bakutspark...
Medan Ariel stod med nålarna (på kronränderna bak, på korset och under magen) diskuterade vi Ariels nya beteende. Jag berättade att hon varit så senaste månaderna, att hon blivit mer känslig och framförallt att hon har kortare stubin. Jag nämnde även att jag börjat rida med svanskappa hela tiden och att hon inte tyckte om den, men åtminstone slutat sparka bakut.
Bit för bit fogade vi samman ett pussel som inte såg roligt ut. En häst som protesterar, men vars ägare inte riktigt lyssnar. Förrän nu då... E.T. trodde även att Ariels kropp var lite för belastad av vårgräs och kraftfoder (som är onödigt för henne), då hon hade svullna lymfkörtlar längs mankammen och vid struphuvudet.
När Ariel blivit av med nålarna kände E.T. igenom henne men kunde inte få fram några som helst problem någonstans. Så slutsatsen blev att Ariel hade så pass lite ont (om det nu var ont?) att nålarna tagit bort smärtan/irritationen.
Nu är Ariel ledig en vecka, men när hon kommit upp till mig så blir det enbart grovfoder, jag kommer att massera hennes svullnader och låta bli att använda svanskappa. Sedan har vi bokat in en behandling direkt vi kommer tillbaka från semestern för att se hur hon mår då.
Orolig för min tjej, även om hon tack och lov visar hur hon mår väldigt tydligt. Matte måste bara lära sig att lyssna bättre... Ariel fick gå ut i hagen efter behandlingen, hon var väldigt nöjd i alla fall.
Mysig uteritt
Igår var det dags för sista ridturen innan jag åker. Eftersom det var dagen efter vi hoppat hade jag redan bestämt att det skulle bli en lugn skrittur. Träffade på L i stallet som också ville ge sig ut. Så jag hämtade in Ariel och hon hämtade Krutow. Ariel verkade inte särskilt glad att se mig, visst följde hon glatt med på äventyr, men uppenbarligen kunde hon lika gärna varit kvar i hagen och sovit...
På med sadel och sidepull, sedan red vi iväg längs fårhagen. Superskoj tyckte Ariel som trampade på rätt ordentligt. Vi gick vidare längs grusvägen, förbi villaområde och fårhage och även om Ariel tyckte att det var lite läskigt här och där, så var Krutow med och kunde vara ett tryggt stöd.
L visade mig en alternativ väg för att ta sig runt, en väg som var mycket längre än den vi brukar rida. Den såg intressant ut, även om hon själv inte riktigt visste hur man skulle rida hela vägen. Jag får ta med mig T som sällskap någon dag, för hon hittar.
Istället vände vi hemåt och skrittade hela vägen hem. Då blev Ariel lite mer taggad än tidigare och försökte gå upp i trav några gånger. Som om matte inte skulle märka skillnaden. ;-)
Sista biten delade vi på oss. Ariel behöver tränas mer i att vara självständig och dessutom ville jag passa på att klättra lite. Så L och Krutow försvann och en ledsen Ariel blev kvar. Hon klättrade snällt där jag ville, men föreslog flera gånger att vi skulle vända efter Krutow och se var han blev av.
När vi klättrat klart var Krutow redan i stallet, så Ariel skyndade sig hem i onödan. Hon var dock lugnare sista biten ensam, så med lite mer träning kommer hon bli ännu coolare när hästkompisarna försvinner i fjärran.
Jag svampade av henne som hastigast innan hon fick gå ut i hagen igen. Där lade hon sig och rullade i gruset innan hon nöjt skrittade iväg. Jag tror det blir bra med tio dagars vila för hennes del, hon har en hel del att smälta och sedan är det ridsemester och då har hon också massor nytt att lära sig.
Jag passade på att packa en del grejer inför semestern. Det mesta fick dock vara kvar i stallet då jag inte känner mig bekväm med att ha en massa grejer i bilen på en öppen parkering. Men det mesta är nu färdigpackat och skall bara lastas in. Det blir intressant att se om allt ryms...
Hoppning i galopp!
Tog in och gjorde i ordning, J tyckte att hon fått mycket rejälare nacke sedan sist, det har ju hänt en del sedan första september i fjol... Skrittade fram tillsammans med L och Pamilljah i fårhagen, den är verkligen perfekt att mjuka upp hästen i! Sedan blev det trav och ett par halvkassa galoppfattningar i paddocken innan vi började träningen. Med denna gång var även M på Alektor och S på Tyr, så det är lite rockad av ekipage.
Först fick vi göra samma övning som sist, det vill säga trava över tre bommar på böjt spår. Ariel var lite springig i början och skulle prompt hoppa över cavalettin, men när hon väl kom till arbete blev hon riktigt fin. Jag försökte att inte störa, utan bara styra, vilket är min uppgift numera...
Sedan fick vi skritta på liten volt över fyra hinder, där Ariel mest tyckte att de upphöjda bommarna var i vägen. Hon rev ungefär vartannat hinder och M:s stackars sambo fick bygga upp dem hela tiden. Sedan fick vi trava över bommarna i höger varv och göra fyrklövern. Jag fick halvt om halvt ordning på den, men så var det dags att byta varv och göra den i vänster varv. Då hade bommarna dessutom blivit riktiga kryss, så Ariel hoppade ordentligt och landade även i galopp några gånger. Hon skötte sig med bravur, matte måste bara träna lite mer på vändande hjälper, titta dit jag vill rida och hela tiden ha en plan. Som vanligt alltså. ;-)
Vi avslutade med att hoppa ett av hindren från fyrklövern tillsammans med ett fristående koppelräck och det blev en riktigt hyfsad film på det. Ariel bjöd på hindren i ett friskt tempo och jag lyckades faktiskt uppföra mig rätt okej.
http://www.youtube.com/watch?v=FNdNeCQvfvE
Sedan fick vi hoppa serien från andra hållet och då fick jag en ännu härligare känsla från Ariel. Hon vill verkligen hoppa!
Därefter skrittade vi av våra väldigt nöjda hästar, Ariel var ganska mallig över sin bedrift (framförallt att hålla reda på matte). Hon belönades med en snabb dusch på de svettiga ställena följt av en härlig rull i hagen. Sedan var hon nöjd för dagen. :-)
Jag var också väldigt nöjd, det kändes riktigt bra både de sista sprången och känslan mellan hindren. Nu blir det ingen hoppträning förrän efter semestern, men vi skall ha förbaskat kul även då! :-)
Badväder
Hämtade in en glad Ariel från hagen, det var med en liten ångestklump i magen jag kände igenom hennes ben. Men de var lika fina och torra som de alltid brukar vara, trots gårdagens maratonridning. Härligt! Sedan borstade jag bort så mycket vinterpäls jag bara kunde, innan hon fick flytta på sig till spolspiltan.
Sköljde av hela hästen (utom huvudet) med ljummet vatten innan jag schamponerade henne. Det blev rejält med lödder, jag försökte att gnugga ända ned i huden även om hon har lite lurvpäls kvar här och där. Ariel tyckte att det var rätt okej ändå, speciellt när matte gnuggade på rätt ställen.
Sedan spolade jag av henne medan vattnet blev allt kallare. :-( Så tråkigt att varmvattnet inte räcker till en hel hästtvätt, men tack och lov blev det aldrig iskallt, utan mer åt det kylslagna hållet. Ariel stampade lite mer irriterat när vattnet svalnade, men inte värre än att hon stod stilla vid tillsägelse.
Efter det gick vi på promenad för att torka. Jag fick lite déjà vu-känsla eftersom det var precis samma väg vi vandrade på i juli ifjol, när jag badat henne inför premieringen. Den här gången var hon inte lika bråkig och jag var förstås inte nervös. Men hon är härlig att promenera med, vill gärna mysa med matte, spana på konstiga saker och ibland försöka få igång matte i trav (genom att noppa på min arm). Sötisen!
Nästan helt torr blev det en snabbrykt i stallet, sedan fick hon kraftfoder (återigen lämnade hon lite) innan hon fick gå ut i hagen. Jag pysslade lite i stallet innan jag åkte vidare till Hampus och när jag åkte förbi hagen med bilen så låg hon ned i halmen och myste. :-)
En helt fantastisk liten häst!
Jag kom till stallet ganska lång tid i förväg, nervös som jag var. Tog in Ariel från hagen och borstade igenom henne. Sedan såg jag hur vidrig svansen såg ut (igen) så det fick bli ett snabbad. Jag vill ju inte att Ariel är ett dåligt exemplar av fjordrasen!
Medan svansen torkade klippte jag manen, jag tyckte inte att jag fick till den så bra, men eftersom jag var så nervös och ville iväg så fick det duga. Även skägget och örontofsarna klipptes av, för nu är det vår på riktigt!
Sedan tog jag på Ariel sadel och träns, samt sadelväskor och hållare för vattenflaska. De grejerna har hon ju aldrig haft på sig förut, men hon verkade inte bry sig ett dugg. Dagen till ära hade hon rött schabrak och det snygga pannbandet som vi vunnit.
Vi skrittade iväg en halvtimme före planen, men hellre att vi är lite för tidigt på plats på ridskolan än att vi får stressa. Ariel tyckte det var lite farligt både här och där på bortaväg och stannade många gånger för att titta. Dessutom snubblade hon ett flertal gånger, då hon kollade på något i fjärran istället för var hon satte fötterna... När vi närmade oss ridskolan blev hon spänd. En massa hästar! Men hon fortsatte snällt att skritta allt närmare. När jag märkte att hästarna i hagen vi skulle passera var alldeles uppspelta över Ariel, så satt jag av och gick bredvid istället. Det hade säkert gått bra att sitta uppepå också, men varför chansa.
Jag gick med Ariel till stallbacken framför lilla stallet, som för tillfället står tomt. Där åkte all utrustning av och tränset byttes till grimma. Var lite tveksam först om jag skulle våga ha henne i grimma, men hon var så lugn att jag vågade. Sedan fick hon beta medan jag åt matsäck, helt okej tyckte hon. Visst höll hon koll på hästarna som rörde sig i området, men hon kändes inte spänd eller rädd, utan bara nyfiken.
Eftersom vi hade mer än en timme till träningen började, så gick vi på upptäcktsfärd i ridhuset. Jag hade trott att träningen skulle hållas där, men det var utebanan som gällde. Så ensamma i stora ridhuset traskade vi ett varv och tittade på alla konstiga saker. Ariel var skeptisk, men eftersom matte var med så följde hon mig runt utan protester. Efter ett varv fick hon gå ut och äta gräs igen, då var hon nöjd. ;-)
Jag sadlade på Ariel igen ungefär en kvart innan träningen började och sedan gick vi till ridbanan för att vänta. Givetvis drog gruppen innan oss ut på tiden, så jag satte mig på en stol för att vila lite. Ariel stod bredvid mig, på precis samma sätt som hon gjorde på premieringen året innan. Att vänta med Ariel är så enkelt! Hon vet att vi måste stå och vila tills matte säger till.
Så blev det uppsittning och skritt till ridbanan. Vi var fyra ekipage, förutom jag och Ariel var det två kvinnor på ridskoleponnyer och en tjej på en varmblodstravare (urläcker!). Vi skrittade något varv innan tränare H samlade oss för genomgång. Ariel och jag skulle få göra lite förenklade variationer av dagens övningar, de andra fick det lite svettigare.
Först jobbade vi med skritten. Där skulle vi göra en tiometersvolt mitt på kortsidan, halva långsidan skulle vi göra skänkelvikning och halva var det tempoökning. Så jobbade vi en stund innan vi bytte varv. Ariel var riktigt fin, jag fick inte till skänkelvikningen särskilt bra, men när jag fick ordning på hjälperna så klev hon snällt åt sidan. Får träna på Hampus...
Sedan var det trav, tre volter på kortsidan och en på vardera långsida. Mellan volterna (dvs på långsidorna) var det ökad trav som gällde. De andra skulle dessutom rida varannan volt i arbetstrav och varannan i samlad trav, men med Ariel fokuserade jag på ökningar och att bibehålla traven på volt. Vi lade in lite skrittpauser ibland också, när orken tryter räcker det att hon får pusta någon minut, så är hon pigg igen. Jag fick en väldigt härlig känsla i travvolterna, men puh vad jobbigt det är att använda skänklarna för att stötta Ariel hela tiden. När jag red ordentligt var hon förstås superfin.
Vi avslutade med galopp, där de andra skulle galoppera ökat på långsidorna, göra en tjugometersvolt på kortsidorna, följt av (om första volten kändes bra) en tiometersvolt på samma kortsida. Jag och Ariel nöjde oss med att trava tjugometersvolt på kortsidorna och fatta galopp och galoppera på långsidorna. De första fattningarna följdes av glada bakutsparkar, sedan förklarade H för mig hur jag skulle göra (dvs sitta) för att underlätta mer för Ariel i fattningarna. Så sista fattningen blev en riktigt fin fattning där Ariel inte sparkade bakut utan bara flöt in i fattningen. Den känslan kommer jag att leva på länge!
Sedan fick vi avsluta med trav på stora mittvolten och försöka trava av hästarna. Ariel hade verkligen kommit igång i sin trav då, hon blir bara bättre ju längre man jobbar. Under avskrittningen (jag satt av) pratade H enskilt med varje elev. Jag fick höra att hon var mycket nöjd med det hon sett, att Ariel var på rätt väg och att det egentligen mest hängde på mig och min hjälpgivning. :-P Sedan lade hon till att hennes fyraåringar inte alls var så färdiga som Ariel, så det värmde ännu mer.
Att sedan kunna sadla av Ariel, ge henne lite vatten (som hon drack!), låta henne beta en stund medan jag svampade av henne och sedan sadla på henne för att rida hem igen, det kändes som ännu en seger. Ett av kriterierna för en distanshäst är ju just att kunna sadlas på och av flera gånger under en ritt och Ariel är helt obrydd i denna nya rutin.
Sedan skrittade jag hemåt på en überpigg Ariel som tyckte att vi skulle skynda oss! Vi tog en lite annan väg hem, men jag tror inte den var kortare. Ändå gick det mycket snabbare hem, så vi var hemma redan efter en timme. Precis innan vi var framme vid stallet mötte vi T i sin bil, så givetvis stannade vi och pratade lite om hur det hade gått. Jag satt av Ariel och spände upp sadelgjord och nosgrimma, sedan fick hon stå och vänta på matte (igen...). Vi stod och pratade i en kvart, Ariel stod och sov trots att hon visste att hon var så nära stallet och sina hästkompisar. Där vann hon ännu mer av mitt hjärta kan jag säga!
Jag tog av Ariel sadel + väskor vid grinden, så jag kunde släppa ut henne i hagen direkt. Hon gick och drack vatten en lång stund, sedan skrittade hon nöjt iväg till hösilagebalen.
Jag tog reda på all utrustning och gjorde klart Ariels kraftfoder. Sedan gick jag ut i hagen, borstade av henne och kratsade hovarna innan jag lade grimskaftet om halsen på henne och bad henne följa med mig. Trots allt vi gjort under dagen så följde hon mig direkt ut ur hagen igen. Älskade fina tjejen! Hon åt lite kraftfoder men lämnade ungefär hälften. Det har hon gjort flera gånger nu, tror att hon inte tycker det är gott längre. Eller så har hon inte ro att äta när det finns annat att titta på.
Sedan fick hon gå in i hagen igen och jag åkte hemåt. En helt otrolig dag var till ända. Ariel hade visat mig det jag hoppats, att hon är en lätt häst att resa ensam med, oavsett om vi rider till nya stället eller åker transport. Det känns skönt att veta, eftersom jag är helt ensam i mitt hästeri och bara ibland kan räkna med stallkompisars hjälp på tävlingar. Att hon dessutom fick beröm från alla möjliga håll för att hon var så lugn och en så fin och välvårdad fjordhäst, det bara ökade på min egen stolthet över min häst. Jag har någonstans accepterat att Ariel är nummer två efter Hampus, men nu går det inte längre att särskilja dem. Jag älskar bägge av hela mitt hjärta.
Långtur
Det var riktigt skönt att komma ut till stallet idag och se att Ariel var torr och fin i benen. Nojjig matte som man är så har jag alltid lite ångest när jag rider henne lite tuffare. Men uppenbarligen är Ariel gjord av hårdare virke än jag tror. ;-) Hon var mest intresserad av när vi skulle lämna hagen och göra skojiga saker igen?
Borstade av henne i hagen först, fast hon försökte ta på sig grimman medan jag borstade. ;-) Sedan gick vi in för hovkratsning och påklädnad. Så skönt att slippa skydden, bara sadel och sidepull som åkte på. Jag hade bestämt mig för att rida bort mot Bälinge ridskola, för att se hur långt vi faktiskt kommer på en timme. På fredag skall vi ju rida dit för dressyrträning och det kan vara bra att ha planerat in både ridtid och vilotid innan träningen.
Så vi tuffade iväg förbi det farliga villaområdet, längs roliga stigen i skogen och längs det farliga fältet med stentrollen (som alltså bor i stenrösen och äter fjordhästar). Sedan var vi framme vid grusvägen som åt höger tar oss tillbaka till Bälinge centrum (haha, som om det finns ett centrum egentligen...). Idag gick vi istället rakt fram och svängde sedan vänster längs en traktorväg. Den följde vi ett tag, vilket innebar fler farliga stentroll och även ett farligt villaområde. Egentligen är det fascinerande hur mycket som kan hända under en enda uteritt. Eftersom det är söndag håller ju alla människor på ute i trädgårdarna, klyver ved, går med gräsklipparen eller varför inte tvättar bilen med högtryckstvätten? Ariel gjorde stora ögon och smög sig förbi alla farligheter. När hon inte stannade för att titta en liten extra stund.
Vi kom förvånansvärt långt på en timme, men lagom till att Ariel började tycka att livet ändå var rätt okej på vägen så var det dags att vända. Då gick det lite snabbare, istället för att stanna och titta på alla farligheter så skrittade hon i ökat tempo förbi dem. Sötnosen!
På slutet av hemvägen (som inte var riktigt lika händelserik) blev vi dock jagade av en traktor som höll på att gödsla på fältet vi red längs. Ariel tyckte det var sååå läskigt med traktorn bakom sig, men hon var ändå duktig och höll sig till skritt. När sedan traktorn åkt förbi (utan att köra på Ariel, det var ju många meter emellan egentligen) blev hon väldigt mallig och skulle kråma sig och visa hur tuff hon var. Ibland undrar man vad som pågår i det där huvudet.
På stigen i skogen tränade vi lite halter och efter lite påminnelse så kunde hon faktiskt stå stilla i en minut på hängande tygel. Tråkig matte tyckte hon dock att hon hade... Sista biten upp mot stallet blev det faktiskt lite trav, då hon först inte tog min skänkel och sedan tog den lite för bra. Jag blir ändå imponerad av henne, förvisso skrittade vi bara, men två timmars ridning är ändå två timmar av upplevelser och ändå bjuder hon upp i trav sista meterina. <3
Hemma blev det tvätt av svans (som var fruktansvärt skitit) innan hon fick kraftfoder (som hon ratade hälften av) och gå ut i hagen. Själv tog jag reda på all utrustning, rengjorde sadelgjorden och svanskappan och mockade åt Maggie. En riktigt trevlig söndag!
Hoppglädje!
Myste med henne en stund, det var så härligt med solsken, lugn häst och varm halm. Eftersom jag ändå satt där så passade Ariel på att sova lite extra.
Sedan blev det ordentlig genomborstning. Eftersom jag hade gott om tid blev det först svettskrapan med piggar (för att få bort så mycket hår som möjligt), sedan rotborsten (för att få bort allt stöv som dyker upp när håren lossnar) och slutligen hårda rotviskan på benen. De var tack och lov inte så leriga, men hon var mycket finare när jag borstat klart. Försökte få svansen ren också, men den måste tvättas. Såg när jag kratsade hovarna att hon fått nya skor dagen innan, det känns skönt inför resan norröver, så behöver inte den nya hovslagaren ha skor med sig.
Innan jag tog in henne försökte jag fotografera en uppställd bild, men det är svårt när ingen håller hästen utan hon hela tiden vill komma fram till matte...
Sedan promenerade vi till stallet för påsadlning. Dagen till ära fick hon senskydd och hoppträns, även om hon själv ännu inte lärt sig vad det betyder. Fin var hon i alla fall! Hopptränset köpte jag faktiskt innan jag ens hade någon häst, så det känns väldigt roligt att vi äntligen kan använda det!
Vi skrittade fram i sommarhagen, det blev lite uppför och nedför, svänga runt träd och kliva över stockar. Perfekt! Ariel har inte gått där sedan i höstas och jag märkte direkt att hon blivit mycket känsligare och mer lättstyrd. Det kändes så bra!
Sedan var tränaren på plats och vi fick presentera våra hästar och var de står utbildningsmässigt. V känner ju Ariel sedan tidigare, det är ju hon som varit tränare även de fyra tidigare träningarna (ifjol alltså). Men hon behövde ju ändå veta att vi kommit igång bra med traven och att vi även galopperar en hel del ute också. Sedan fick vi trava igång hästarna medan hon placerade ut bommar lite här och där.
När vi var klara med uppvärmningen åkte allas tröjor av. Jag som faktiskt funderat ett ögonblick på att ha chapsen på mig, men det var så härligt vårvarmt! Snälla M och D som tittade på hämtade vatten åt oss ryttare så vi fick släcka törsten ibland. Lyx! Det är även M som tagit alla bilderna när jag rider.
Första övningen var tre bommar på volten i trav. Om man tänker sig att volten är en klocka, så var det bommar på kvart över, halv och kvart i. Med Ariel fick jag främst fokusera på att placera henne rätt på bommarna och själv vara noga med min position i sadeln. Sedan gick hon hur fint som helst i bägge varven.
Sedan fick vi trava över flera bommar på rad på böjt spår, med dunkar som markerade var vi skulle rida in och ut i serien. Här var Ariel en riktig stjärna och håvade in beröm från V. Jag fick tillsägelse om mina skänklar, som skulle framåt. Va? Jag som kämpat i så många år för att få dem bakåt... Men när jag ser på alla bilder (och filmer) så ser jag ju att jag har ett helt okej skänkelläge redan som det är. Så där får jag tänka om. :-) I övrigt var det för mig bara att presentera uppgiften för Ariel och så gjorde hon glatt det hon skulle. Härliga häst!
Sedan var det dags för hoppning på riktigt! Vi fick trava över bommar på rakt spår som avslutades med tre bommar i pyramid, och som efter några gånger ändrades om till ett litet krysshinder. Även här skötte sig Ariel perfekt, det var bara för mig att styra och sedan följa med. Men när det blev ett kryss av bomhögen blev Ariel lite eh... glad i hatten och satte av i galopp redan innan (!) travbommarna. Publiken (som hade utökats med bland annat min dressyrtränare F) tjoade glatt åt Ariels galopp över bommarna och krysshindret och Ariel blev så glad att hon klarat hindret att hon sparkade bakut flera gånger efteråt.
Det var bara jag och V som tyckte att det blivit lite fel, för så glad skulle ju Ariel inte vara, hon skulle ju ändå trava över bommarna. Men det roliga var att hon inte rörde en enda bom. Så typiskt att kameran lagt av innan, jag hade gärna sett hennes konststycke på film...
Efter det höll sig Ariel till trav över bommarna, men efter hindret blev det galopp med bakutsparkar varje gång... Hon var sååå glad över att få hoppa lite och att få hoppa med matte på ryggen. :-) V kommenterade att hon ju gjorde uppgiften helt rätt även om det blir studs efteråt, men eftersom det är för att hon är glad så är det bara att stå ut med. I övrigt var hon väldigt nöjd med Ariel, som ju inte sett en bom på ett halvår... Jag skulle fortsätta att rida som jag gör, visa henne vad hon skall göra och sedan bara följa med, så hon lär sig att jobba självständigt.
Det blev avskrittning för hand med en väldigt nöjd Ariel, hon ville dock tugga på tyglarna hela tiden och det är ett tecken på att hon är mentalt väldigt trött. Så jag släppte ut henne direkt i hagen efteråt, svampade av henne där hon var svettig och gick sedan för att titta på när V hade träning för en annan tjej i stallet. Under tiden den träningen pågick låg Ariel raklång i hagen och sov...
När träningen var slut (en timme senare...) hade Ariel precis klivit upp igen, så då gav jag henne kraftfoder. Men det ville hon inte ha. Tror det är mineralerna hon inte gillar längre, så de får jag sluta ge. Sedan fick hon sig en puss och ett hejdå.
Förhoppningsvis blir det en hoppträning på påskdagen, jag längtar redan!
När allt klaffar
Igår blev det uteritt igen. Ariel verkade fokuserad redan vid intaget och känslan höll i sig under hela ridturen. Nu när broddarna är borta slipper jag använda boots, vilket är så himla skönt! Inget krånglande innan ridturen och inget tvättande efteråt.
Däremot tog jag på mitt andra träns, eftersom vi skall hoppa på lördag tänkte jag prova att rida i hopptränset en gång innan. Det är samma bett som vi har i dressyren (novabett) men hopptränset har pullarnosgrimma och gummityglar. Först kändes det lite konstigt, men jag vande mig snabbt.
Vi fick inget sällskap, utan skrittade själva iväg bort till klätterbacken. Enligt V var det tillräckligt torrt för att klättra där, så den chansen fick vi inte missa. Ariel var lite småspänd på vägen förbi villorna, men med ett mjukt stöd i handen och lite skänkel då och då gick hon ändå vidare och låtsades som om det inte var farligt.
Klättringen gick över förväntan. Ariel ville trava ett par gånger, men lyssnade bra på förhållning. Vi klättrade två gånger och hon var mycket mer balanserad i nedförsbackarna än i fjol. Det märks att det hänt grejer med hennes kropp!
Sedan fortsatte vi genom stigen i skogen, nyttigt för Ariel att hålla reda på sina fötter, även om hon var mer fokuserad på en traktor som kördes en bit bort. Hon hörde den, men såg den inte och då blev den lite läskig. Så fort skogen glesnade och hon fick syn på den slappnade hon av. Inget hästätande monster. ;-)
Vi travade en bit längs ängskanten och när den vägen sedan vände hemåt blev det lite slängtravskänsla. Först försökte jag dämpa genom halvhalter, men när det inte fungerade fick det bli massor med övergångar mellan halt, skritt och trav, så Ariel hela tiden var tvungen att lyssna. Det fungerade superbra! Inte så att hon flöt i övergångarna varje gång, men så hon i alla fall flyttade över fokus från hemåt till matte.
Sista biten var det asfalt, där provade vi också att trava lite. Jag fick en grym känsla några steg här och där, när hon verkligen hade kontakt med bettet och motorn igång. Berömde varje gång, men än så länge har hon inte riktigt fattat tycke för den här idén med stöd på bettet längre än någon sekund.
Vi avslutade med avskrittning på grusvägen hem och äntligen fick vi till en lång, lugn skritt där hon behåller fyrtakten. Så himla skönt! Åter i stallet var det en rejält trött Ariel. Vi hade absolut inte ridit tuffare tidsmässigt eller tempomässigt än tidigare, men det var uppenbart att hennes hjärna fått jobba lite extra.
Efter att alla grejer tagits av och jag kollat hovarna riktigt noga (mycket stenar nu) fick hon gå ut i hage och få kraftfoder. Jag provade att ge loppfrö igår, men det föll inte damen i smaken. Istället valde hon att rata allt kraftfoder... Inget mer loppfrö alltså.
På fredag kommer hovslagaren och skor Ariel, snälla K tar in Ariel och ställer i Maggies box och snälla M tar ut henne igen. Själv sitter jag på jobbet och hoppas att Ariel sköter sig, första gången hon skos utan att jag är med. Nu vet jag ju att hovis kan sin sak, så jag är inte bekymrad.
Sedan blir det hoppning på lördag, hurra vad skoj!
Skrittur på studsboll
Tog in en hyfsat ren Ariel, och efter lite allmän sanering fick jag låna ett riktigt bra instrument av K för att ta bort Ariels broddar. Med alla broddar borta kan jag äntligen rida på asfalt igen, vilket gör att jag kan rida på precis alla ridvägar som finns. Hurra för variation!
Vi valde att skritta iväg på långrundan bort mot flygfältet och asfaltsvägen tillbaka till Bälinge. Ariel var riktigt otrevlig mot Tyr, högg i luften så fort han kom för nära eller (gud förbjude) försökte ta sig förbi. Hon hade ett rejält driv i steget, men hann ändå med att skygga och studsa för minsta lilla grej. Fåntjejen! Värst var när hon blev "rädd" för en liten snöklump som plumsade ned i diket några meter ifrån henne. Det var såååå farligt fast det nästan inte ens hördes.
När vi red på asfalten blev hon lite mer fokuserad på vad matte ville, det var skönt, men givetvis blev hon lika tossig igen när vi vände hemåt på sista grusvägen. Vi fick rida en annan väg hem än M och Tyr, så Ariel fick lite mer fokus på matte. Studsig och fladdrig var hon hela vägen hem... Jag hoppas det är tillfälliga vårkänslor och inte något bestående hon håller på med, jag vill gärna ha tillbaka min lugna, trygga unghäst...
Åter i stallet blev det stretching och sedan kraftfoder i hagen. Hon har börjat bli väldigt otålig när hon står uppbunden, så jag valde att inte ge henne kraftfodret inne. Också en sak vi behöver träna på, hon som alltid stått så bra och bara sovit...
Händelserik uteritt
Vi bestämde oss för att testa en annan runda än vanligt och efter att alla skydd, sadel och träns åkt på så red vi iväg. Ariel var så glad över att vi red på ett nytt ställe, hon ville gärna ut på äventyr. Jag såg en liten klätterbacke jag ville testa, så då gjorde vi det. Den avslutades med en stor platt sten (som man kunde rida till vänster om), men Ariel hade fått upp tempot så pass i skritt att hon valde att hoppa (!) upp på stenen, precis så som man hoppar en bank. Lilla fälttävlansponnyn...
Sedan kom vi inte många meter förrän vi träffade på en stor vattenpöl, som bägge hästarna glatt plaskade omkring i. Jag fick en känsla av att Ariel skulle lägga sig om jag lät henne stå stilla i vattnet, så vi skyndade oss vidare. Till ett dike med lite rinnande vatten i, där Ariel givetvis beslöt sig för att hoppa. Busponnyn! Lätt att följa i språnget var hon i alla fall.
Därefter var Ariel lite smårädd för diverse saker längs vägen, hon har blivit enormt tittig senaste tiden. Vet inte om det är blåsten eller om det är allmänna vårkänslor, men jag hoppas det ger med sig. Vi galopperade en sväng och Ariel gjorde små bakutsparkar då och då, det var svanskappan som störde henne.
Sedan red vi förbi en stoooor översvämning vid vägen och eftersom vi visste att bottnen bestod av gräs kunde vi inte låta bli att skritta i vattnet en stund. Perfekt träning! Jag fick återigen lite känsla av badglädje hos Ariel, så vi vände tillbaka till vägen och red vidare.
På hemvägen blev det galopp igen och då drev jag på Ariel lite mer, vilket resulterade i att hon gjorde värsta jättebakutsparken så jag nästan flög av. Hm... Det bådar inte gott inför hoppningen, men samtidigt så är det väl lika bra att ramla av när jag har folk omkring mig och stallet nära. ;-)
Sista biten hem fick Ariel skritta sig lugn, hon hade varit med om väldigt mycket saker, att så mycket kan hända på en enda ridtur. Men skoj hade vi haft!
Markkänning
Istället blev det en längre stund i stallet igår, med lugn skritt under lång tid tillsammans med M och Maggie. Hämtade in Ariel från hagen, hon var helt lerfri förutom vid hovarna. De andra som stod med hästar på skötselplatsen hade rejält leriga hästar, så jag kände mig rätt nöjd. Nu tar ju rykten ganska lång tid ändå, eftersom hon fäller så mycket. Men efter en stund var jag nöjd och kunde ta på utrustningen. Det blev sidepull eftersom vi ändå bara skulle skritta.
Det blåste väldigt mycket ute, så vi bestämde oss för att inte rida så långt som vi brukar, utan nöja oss med halva vägen. Ariel var ganska mycket på tårna och ofokuserad, främst när hon fick syn på shetlandsponnyerna. Hon gillar dem skarpt...
Sedan snurrade hon runt rätt som det var och givetvis flög jag av. Höll kvar tygeln och fick inte ens något ryck i den, så hon stannade av sig själv när hon snurrat klart. Själv nuddade jag knappt marken, det var vänsterbenet som tog i, sedan hade jag studsat upp igen... Jag vet inte alls vad hon blev rädd för, men uppenbarligen var det något som inte visade sig farligt sedan, eftersom hon stod stilla.
Jag fick henne att gå ned i ett dike så jag kunde sitta upp igen. Kan verkligen inte sitta upp från marken, speciellt inte när jag har chapsen på mig. Dessutom är Ariel inte van vid sådant heller. Någon gång får vi träna på det. ;-) Ariel stod lugnt när jag placerat henne i diket och när jag var tillbaka i sadeln igen fick hon en godis som tack. Sedan fortsatte vi vår "lugna" uteritt.
Inga fler missöden blev det, men två ganska pigga hästar. Jag kände det som att jag inte riktigt hade någon broms på Ariel, så när vi var tillbaka på gården tog vi oss en tur i paddocken för enklare dressyr. Så fort vi kom in där blev Ariel lyhörd och känslig, plötsligt gick halterna igenom direkt och även övergångarna till skritt. Hm... Vi har uppenbarligen någonting att jobba på ute, för det skall inte vara sådan lydnadsskillnad mellan ute och på banan.
Vi avslutade med att skritta över några bommar på böjt spår, hon var inte i en enda bom. :-) Tillbaka i stallet fick hon sig en rejäl avborstning igen, innan hon fick mumsa kraftfoder och gå ut i hagen.
Idag har vi planerat in galoppövningar, jag skall ta med mig pulsmätaren och se om jag kan få den att fungera den här gången.
Überpigg mammut
Ariel låg och sov i halmhögen, vi gosade en stund och sedan försökte jag förmå henne att kliva upp. Fick muta med godis, då krånglade hon sig sakta upp. Hm...
Inne i stallet blev det avborstning av fruktansvärt fällande mammut. Jag har ärligt talat aldrig varit med om någonting liknande. Håret bara rasade av henne och jag kunde hålla på och borstsa hur länge som helst. Jag blev helt slut i armarna och på golvet låg en hel skottkärra (nej, jag skojar inte!) med päls... Ariel var väldigt nöjd, speciellt när matte borstade på de allra mest kliande ställena. Fintjejen...
Sedan åkte grejerna på, inklusive ländtäcket då det regnade ute. Vi fick rida ensamma, bort mot klätterbacken. Ariel var allmänt spänd och på tårna, delvis kan det bero på att hon inte ridits på ett bra tag och delvis för att det var så mycket dimma så man såg inte många meter framför sig. Sedan tycker hon ju inte om villaområdet innan klätterbacken, så där fick jag ha lite mer ben och mana på henne.
Stigen nedanför klätterbacken har delvis tinat fram, vi provgick på den och det gick bra. Dock känns det lite fel när hon har broddar fortfarande och det är mjukt i marken, så vi vände och red hemåt ganska snabbt. Fokus på lydnad på hemvägen, både halter och skänkelvikning. Hon var ganska tjafsig med huvudet, det märks att hon har fått lite mer styrka i kroppen och framför allt att damen har humör...
Travade några meter, bland annat förbi stallet (va, hallå matte?) och vidare mot grusvägarna. Det var en bra trav hon fick till, det fanns tryck i den fast vi red bortåt igen. När vi väl vänt hann vi trava ett par gånger innan hon blev rädd för shettisarna som kom från ingenstans i dimman. I full galopp förstås, så Ariel satte också av mot stallet. Inte bra... Men världens finaste tjej (som är förlåten allt tidigare tjafsande) saktade in och stannade när jag bad henne om det. Hon blåste drake mot shettisarna innan hon lugnat sig så pass att vi kunde trava igen. Det var rejält tryck i den traven...
Sista biten hem blev det skritt och pusta ut lite. Vi red inte så länge på grund utav vädret, men det kändes ändå som en ganska händelserik uteritt. Tillbaka i stallet fick hon mysa under fleecetäcket medan jag rengjorde all lerig utrustning och plockade undan. Sedan blev det kraftfoder och ut i hagen igen.
Nu siktar jag in mig på dressyrträning den här veckan och hoppträning nästa vecka. Hoppas det blir så!
