Långtur

Det var riktigt skönt att komma ut till stallet idag och se att Ariel var torr och fin i benen. Nojjig matte som man är så har jag alltid lite ångest när jag rider henne lite tuffare. Men uppenbarligen är Ariel gjord av hårdare virke än jag tror. ;-) Hon var mest intresserad av när vi skulle lämna hagen och göra skojiga saker igen?

Borstade av henne i hagen först, fast hon försökte ta på sig grimman medan jag borstade. ;-) Sedan gick vi in för hovkratsning och påklädnad. Så skönt att slippa skydden, bara sadel och sidepull som åkte på. Jag hade bestämt mig för att rida bort mot Bälinge ridskola, för att se hur långt vi faktiskt kommer på en timme. På fredag skall vi ju rida dit för dressyrträning och det kan vara bra att ha planerat in både ridtid och vilotid innan träningen.

Så vi tuffade iväg förbi det farliga villaområdet, längs roliga stigen i skogen och längs det farliga fältet med stentrollen (som alltså bor i stenrösen och äter fjordhästar). Sedan var vi framme vid grusvägen som åt höger tar oss tillbaka till Bälinge centrum (haha, som om det finns ett centrum egentligen...). Idag gick vi istället rakt fram och svängde sedan vänster längs en traktorväg. Den följde vi ett tag, vilket innebar fler farliga stentroll och även ett farligt villaområde. Egentligen är det fascinerande hur mycket som kan hända under en enda uteritt. Eftersom det är söndag håller ju alla människor på ute i trädgårdarna, klyver ved, går med gräsklipparen eller varför inte tvättar bilen med högtryckstvätten? Ariel gjorde stora ögon och smög sig förbi alla farligheter. När hon inte stannade för att titta en liten extra stund.

Vi kom förvånansvärt långt på en timme, men lagom till att Ariel började tycka att livet ändå var rätt okej på vägen så var det dags att vända. Då gick det lite snabbare, istället för att stanna och titta på alla farligheter så skrittade hon i ökat tempo förbi dem. Sötnosen!

På slutet av hemvägen (som inte var riktigt lika händelserik) blev vi dock jagade av en traktor som höll på att gödsla på fältet vi red längs. Ariel tyckte det var sååå läskigt med traktorn bakom sig, men hon var ändå duktig och höll sig till skritt. När sedan traktorn åkt förbi (utan att köra på Ariel, det var ju många meter emellan egentligen) blev hon väldigt mallig och skulle kråma sig och visa hur tuff hon var. Ibland undrar man vad som pågår i det där huvudet.

På stigen i skogen tränade vi lite halter och efter lite påminnelse så kunde hon faktiskt stå stilla i en minut på hängande tygel. Tråkig matte tyckte hon dock att hon hade... Sista biten upp mot stallet blev det faktiskt lite trav, då hon först inte tog min skänkel och sedan tog den lite för bra. Jag blir ändå imponerad av henne, förvisso skrittade vi bara, men två timmars ridning är ändå två timmar av upplevelser och ändå bjuder hon upp i trav sista meterina. <3

Hemma blev det tvätt av svans (som var fruktansvärt skitit) innan hon fick kraftfoder (som hon ratade hälften av) och gå ut i hagen. Själv tog jag reda på all utrustning, rengjorde sadelgjorden och svanskappan och mockade åt Maggie. En riktigt trevlig söndag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0