Markkänning
I förrgår var det tänkt att jag skulle ut till stallet, men eftersom tågen vägrade åka från Stockholm fick jag ställa in. :-(
Istället blev det en längre stund i stallet igår, med lugn skritt under lång tid tillsammans med M och Maggie. Hämtade in Ariel från hagen, hon var helt lerfri förutom vid hovarna. De andra som stod med hästar på skötselplatsen hade rejält leriga hästar, så jag kände mig rätt nöjd. Nu tar ju rykten ganska lång tid ändå, eftersom hon fäller så mycket. Men efter en stund var jag nöjd och kunde ta på utrustningen. Det blev sidepull eftersom vi ändå bara skulle skritta.
Det blåste väldigt mycket ute, så vi bestämde oss för att inte rida så långt som vi brukar, utan nöja oss med halva vägen. Ariel var ganska mycket på tårna och ofokuserad, främst när hon fick syn på shetlandsponnyerna. Hon gillar dem skarpt...
Sedan snurrade hon runt rätt som det var och givetvis flög jag av. Höll kvar tygeln och fick inte ens något ryck i den, så hon stannade av sig själv när hon snurrat klart. Själv nuddade jag knappt marken, det var vänsterbenet som tog i, sedan hade jag studsat upp igen... Jag vet inte alls vad hon blev rädd för, men uppenbarligen var det något som inte visade sig farligt sedan, eftersom hon stod stilla.
Jag fick henne att gå ned i ett dike så jag kunde sitta upp igen. Kan verkligen inte sitta upp från marken, speciellt inte när jag har chapsen på mig. Dessutom är Ariel inte van vid sådant heller. Någon gång får vi träna på det. ;-) Ariel stod lugnt när jag placerat henne i diket och när jag var tillbaka i sadeln igen fick hon en godis som tack. Sedan fortsatte vi vår "lugna" uteritt.
Inga fler missöden blev det, men två ganska pigga hästar. Jag kände det som att jag inte riktigt hade någon broms på Ariel, så när vi var tillbaka på gården tog vi oss en tur i paddocken för enklare dressyr. Så fort vi kom in där blev Ariel lyhörd och känslig, plötsligt gick halterna igenom direkt och även övergångarna till skritt. Hm... Vi har uppenbarligen någonting att jobba på ute, för det skall inte vara sådan lydnadsskillnad mellan ute och på banan.
Vi avslutade med att skritta över några bommar på böjt spår, hon var inte i en enda bom. :-) Tillbaka i stallet fick hon sig en rejäl avborstning igen, innan hon fick mumsa kraftfoder och gå ut i hagen.
Idag har vi planerat in galoppövningar, jag skall ta med mig pulsmätaren och se om jag kan få den att fungera den här gången.
Istället blev det en längre stund i stallet igår, med lugn skritt under lång tid tillsammans med M och Maggie. Hämtade in Ariel från hagen, hon var helt lerfri förutom vid hovarna. De andra som stod med hästar på skötselplatsen hade rejält leriga hästar, så jag kände mig rätt nöjd. Nu tar ju rykten ganska lång tid ändå, eftersom hon fäller så mycket. Men efter en stund var jag nöjd och kunde ta på utrustningen. Det blev sidepull eftersom vi ändå bara skulle skritta.
Det blåste väldigt mycket ute, så vi bestämde oss för att inte rida så långt som vi brukar, utan nöja oss med halva vägen. Ariel var ganska mycket på tårna och ofokuserad, främst när hon fick syn på shetlandsponnyerna. Hon gillar dem skarpt...
Sedan snurrade hon runt rätt som det var och givetvis flög jag av. Höll kvar tygeln och fick inte ens något ryck i den, så hon stannade av sig själv när hon snurrat klart. Själv nuddade jag knappt marken, det var vänsterbenet som tog i, sedan hade jag studsat upp igen... Jag vet inte alls vad hon blev rädd för, men uppenbarligen var det något som inte visade sig farligt sedan, eftersom hon stod stilla.
Jag fick henne att gå ned i ett dike så jag kunde sitta upp igen. Kan verkligen inte sitta upp från marken, speciellt inte när jag har chapsen på mig. Dessutom är Ariel inte van vid sådant heller. Någon gång får vi träna på det. ;-) Ariel stod lugnt när jag placerat henne i diket och när jag var tillbaka i sadeln igen fick hon en godis som tack. Sedan fortsatte vi vår "lugna" uteritt.
Inga fler missöden blev det, men två ganska pigga hästar. Jag kände det som att jag inte riktigt hade någon broms på Ariel, så när vi var tillbaka på gården tog vi oss en tur i paddocken för enklare dressyr. Så fort vi kom in där blev Ariel lyhörd och känslig, plötsligt gick halterna igenom direkt och även övergångarna till skritt. Hm... Vi har uppenbarligen någonting att jobba på ute, för det skall inte vara sådan lydnadsskillnad mellan ute och på banan.
Vi avslutade med att skritta över några bommar på böjt spår, hon var inte i en enda bom. :-) Tillbaka i stallet fick hon sig en rejäl avborstning igen, innan hon fick mumsa kraftfoder och gå ut i hagen.
Idag har vi planerat in galoppövningar, jag skall ta med mig pulsmätaren och se om jag kan få den att fungera den här gången.
Kommentarer
Trackback
