Überpigg mammut
Jag kom hem från min semester vid lunchtid igår och kunde förstås inte motstå chansen att åka ut till Ariel. Var ju ett tag sedan vi sågs! Det var barmark hela vägen ut till stallet, så det bådade gott.
Ariel låg och sov i halmhögen, vi gosade en stund och sedan försökte jag förmå henne att kliva upp. Fick muta med godis, då krånglade hon sig sakta upp. Hm...
Inne i stallet blev det avborstning av fruktansvärt fällande mammut. Jag har ärligt talat aldrig varit med om någonting liknande. Håret bara rasade av henne och jag kunde hålla på och borstsa hur länge som helst. Jag blev helt slut i armarna och på golvet låg en hel skottkärra (nej, jag skojar inte!) med päls... Ariel var väldigt nöjd, speciellt när matte borstade på de allra mest kliande ställena. Fintjejen...
Sedan åkte grejerna på, inklusive ländtäcket då det regnade ute. Vi fick rida ensamma, bort mot klätterbacken. Ariel var allmänt spänd och på tårna, delvis kan det bero på att hon inte ridits på ett bra tag och delvis för att det var så mycket dimma så man såg inte många meter framför sig. Sedan tycker hon ju inte om villaområdet innan klätterbacken, så där fick jag ha lite mer ben och mana på henne.
Stigen nedanför klätterbacken har delvis tinat fram, vi provgick på den och det gick bra. Dock känns det lite fel när hon har broddar fortfarande och det är mjukt i marken, så vi vände och red hemåt ganska snabbt. Fokus på lydnad på hemvägen, både halter och skänkelvikning. Hon var ganska tjafsig med huvudet, det märks att hon har fått lite mer styrka i kroppen och framför allt att damen har humör...
Travade några meter, bland annat förbi stallet (va, hallå matte?) och vidare mot grusvägarna. Det var en bra trav hon fick till, det fanns tryck i den fast vi red bortåt igen. När vi väl vänt hann vi trava ett par gånger innan hon blev rädd för shettisarna som kom från ingenstans i dimman. I full galopp förstås, så Ariel satte också av mot stallet. Inte bra... Men världens finaste tjej (som är förlåten allt tidigare tjafsande) saktade in och stannade när jag bad henne om det. Hon blåste drake mot shettisarna innan hon lugnat sig så pass att vi kunde trava igen. Det var rejält tryck i den traven...
Sista biten hem blev det skritt och pusta ut lite. Vi red inte så länge på grund utav vädret, men det kändes ändå som en ganska händelserik uteritt. Tillbaka i stallet fick hon mysa under fleecetäcket medan jag rengjorde all lerig utrustning och plockade undan. Sedan blev det kraftfoder och ut i hagen igen.
Nu siktar jag in mig på dressyrträning den här veckan och hoppträning nästa vecka. Hoppas det blir så!
Ariel låg och sov i halmhögen, vi gosade en stund och sedan försökte jag förmå henne att kliva upp. Fick muta med godis, då krånglade hon sig sakta upp. Hm...
Inne i stallet blev det avborstning av fruktansvärt fällande mammut. Jag har ärligt talat aldrig varit med om någonting liknande. Håret bara rasade av henne och jag kunde hålla på och borstsa hur länge som helst. Jag blev helt slut i armarna och på golvet låg en hel skottkärra (nej, jag skojar inte!) med päls... Ariel var väldigt nöjd, speciellt när matte borstade på de allra mest kliande ställena. Fintjejen...
Sedan åkte grejerna på, inklusive ländtäcket då det regnade ute. Vi fick rida ensamma, bort mot klätterbacken. Ariel var allmänt spänd och på tårna, delvis kan det bero på att hon inte ridits på ett bra tag och delvis för att det var så mycket dimma så man såg inte många meter framför sig. Sedan tycker hon ju inte om villaområdet innan klätterbacken, så där fick jag ha lite mer ben och mana på henne.
Stigen nedanför klätterbacken har delvis tinat fram, vi provgick på den och det gick bra. Dock känns det lite fel när hon har broddar fortfarande och det är mjukt i marken, så vi vände och red hemåt ganska snabbt. Fokus på lydnad på hemvägen, både halter och skänkelvikning. Hon var ganska tjafsig med huvudet, det märks att hon har fått lite mer styrka i kroppen och framför allt att damen har humör...
Travade några meter, bland annat förbi stallet (va, hallå matte?) och vidare mot grusvägarna. Det var en bra trav hon fick till, det fanns tryck i den fast vi red bortåt igen. När vi väl vänt hann vi trava ett par gånger innan hon blev rädd för shettisarna som kom från ingenstans i dimman. I full galopp förstås, så Ariel satte också av mot stallet. Inte bra... Men världens finaste tjej (som är förlåten allt tidigare tjafsande) saktade in och stannade när jag bad henne om det. Hon blåste drake mot shettisarna innan hon lugnat sig så pass att vi kunde trava igen. Det var rejält tryck i den traven...
Sista biten hem blev det skritt och pusta ut lite. Vi red inte så länge på grund utav vädret, men det kändes ändå som en ganska händelserik uteritt. Tillbaka i stallet fick hon mysa under fleecetäcket medan jag rengjorde all lerig utrustning och plockade undan. Sedan blev det kraftfoder och ut i hagen igen.
Nu siktar jag in mig på dressyrträning den här veckan och hoppträning nästa vecka. Hoppas det blir så!
Kommentarer
Trackback
