Långritt 2011
Så istället samlades jag, L på Krutow och M på Maggie i stallet för lite förberedelser. Jag hade en lerig Ariel att göra rent, då hon sovit djupt och nöjt när jag hämtat henne i hagen. ;-) Efter att leran åtminstone var hjälpligt avborstad åkte utrustningen på och det blev en hel del packning... Ariel fick ha flaskhållarna på sin sadel, Maggie hade sadelväskorna och Krutow fick en fullproppad easybootsväska.
När både ryttare och hästar var klara för äventyret skrittade vi iväg. Då det var väldigt varmt ute och hästarna inte var vana vid att ha packning, bestämde vi oss för att skritta nästan hela turen. Vi inledde med att rida bort till klätterbacken och via stigen i skogen komma ut på Åloppevägen. Men istället för att vända vänster ut på asfaltsvägen fortsatte vi istället längs en grusväg. Hästarna var glada och vi var fortfarande rätt övermodiga, men det försvann när grusvägen övergick i en stig.
Stigen var ganska knepig bitvis, det var stenar och rötter, blött på vissa ställen och både uppför och nedför. Jag var alldeles lyrisk, för så här bra träningsväg hade jag ingen aning om att det fanns så nära stallet. Eller, nära och nära, vi hade ju ridit i nästan en timme redan.
Då och då försvann stigen och vi blev osäkra hur vi skulle gå vidare. Men Ariel aka stigfinnaren lyckades alltid föreslå en riktning som efter några meter uppvisade svaga tecken på att vara en gammal stig. Så höll vi på i ytterligare en timme, sedan frågade jag om vi kanske skulle vända. Fyra timmar hade vi sagt att vi skulle sitta i sadeln och om ingen riktigt visste var vi var kanske det var säkrare att vända? Men L trodde att hon ridit på den här stigen för fem (!) år sedan och var positiv till att vi skulle komma fram vid golfbanan ganska snart. Så vi skrittade vidare och efter tjugo minuter klarnade allt upp, vi kom fram till en äng och på andra sidan låg golfbanan!
Vi lät hästarna vila en stund utan sadel och träns, Ariel var lite bekymrad över de där golfspelarna, men inte värre än att hon åt gräs mellan varven. Vi ryttare mumsade i oss fika, även om det framförallt var vätska som vi behövde. En läxa till nästa års långritt blir att planera fikat lite bättre, vi behöver inte ha med oss allt som är gott. ;-) Ariel var en duktig distanshäst och kissade under pausen, det tar sig!
Efter lite fika och diskussion kring var vi egentligen kunde vara någonstans beslöt vi oss för att lita på L:s minne och fortsätta längs ängskanten för att försöka hitta grusvägen som skulle leda till Bemersberg, där Hampus bor och därifrån vi alla hittar hem. Redan efter några meter hittade vi grusvägen och belönades med tre väldigt ystra hästar som tyckte att det var superskoj att vi var igång igen. Det var lättare att ta sig fram längs grusvägen än den där tuffa stigen, så tempot ökade betydligt. När vi sedan var framme vid ridskolan passade vi på att galoppera på rakbanan. Ariel lyssnade så fint, men det märktes att hon blir tröttare av att galoppera än att skritta...
Efter rakbanan skrittade vi genom den lilla skogen och därefter längs asfaltsvägen ända till Björken. Där tog vi in på den gamla traktorsvägen och skrittade in mot Bälinge. Strax innan vi var framme kom det en traktor bakom oss som var nästan lika bred som vägen. Det fanns ingen plats för oss, så jag ropade åt de andra att vi skulle trava till närmaste avtagsväg. Ariel började lydigt trava under mig, medan de andra for iväg i glad galopp. Hm... Efter några meter lät jag även Ariel galoppera, något hon gjorde med lätthet. Uppenbarligen är hon inte lika trött som sin matte. ;-)
När traktorn passerat blev det skritt genom Bälinge, åter genom skogen vid klätterbacken och så sista grusvägen hem. Ariel var glad åt att vara hemma, men hon verkade inte ett dugg trött. Fina tjejen!
En ungefärlig mätning på kartan säger att vi red 12,8 km (ha ha) på 3 timmar 50 minuter. Det ger en fantastisk snitthastighet på 3,4 km/h. Så antingen red vi lite mer kringelikrokar än vad jag kan gissa mig till på kartan (fattas flera av vägarna vi red på) eller så var vi verkligen tre glada sniglar på promenad. :-P
Efter ritten fick Ariel en välbehövd dusch och hon passade på att sörpla lite vatten ur slangen också. Sedan fick hon återvända till hagen medan jag tog undan utrustningen och mumsade lite mer fika.
Det här måste vi göra om!
Galoppjobb
Till sist färdiga för avfärd skrittade vi bort längs grusvägen mot shettisarna. När vi skrittat fram en stund vände jag och skrittade en bit tillbaka. Ariel blev väldigt glad, hemåt är alltid skoj. Sedan fick hon jogga förbi hela stallet och mot vår lilla bro över bäcken. På vardera sida om bäcken går nämligen grusvägen nedför och uppför. Först hade jag tänkt göra som F sade, skritta nedför backen, vända vid bäcken och galoppera uppför igen, för att sedan skritta nedför och göra om alltihopa. Men det är ju hyfsade backar åt bägge hållen och långa "bromssträckor" om det skulle behövas. Så jag gjorde om övningen lite.
Först skrittade vi nedför backen, sedan travade vi över bron och fattade galopp när hon hade en bra trav. Sedan galopperade vi uppför backen (bort från stallet) och när hon kändes trött saktade vi av till trav och skritt, sedan vände vi hemåt igen, skrittade nedför backen vi precis galopperat uppför, började trava över bron och galopperade uppför backen (mot stallet). Så där höll vi på några gånger, så hon fick galoppera varje backe tre gånger. Sedan blev det avskrittning i tjugo minuter.
Jag måste säga att övningen gick över förväntan. Även om det inte är några branta eller långa backar, så är det ändå uppför. Hon måste ta i med bakdelen, vilket får till följd att jag dels kan driva på henne utan att riskera att det går för fort, och dels att hon får en riktigt trevlig galopp när vi kommer på plan mark igen.
Det svåra för mig är att få till bra drivning i fältsits och att faktiskt sätta mig ned i sadeln när det blir plan mark. Vi är inte riktigt där än. Jag är rädd att hon tappar galoppen om jag sätter mig ned och då driver jag på henne lite extra varvid hon får upp ryggen så mycket att jag inte riktigt kan sitta. :-o
Men det kommer... Det viktiga var att hon tyckte att det var en rolig övning, trots upprepade vändningar och att jag faktiskt kom till drivning i galoppen. Heja oss! När vi skrittade av såg jag att bonden snart är klar med "vår" stubbåker, så snart kan vi galoppera även där. Som F sade till mig, vi behöver träna på att galoppera på böjt spår, oavsett om att volten är 20 meter eler 45 meter, bara det finns utrymme. :-)
Ariel var väldigt nöjd när vi var tillbaka i stallet, hon hade blivit svettig och fick sig en avsvampning. Dessutom är hon brunstig nu (hur kan tre veckor gå så fort?!) så jag fick rengöra hennes bakben ordentligt.
Sedan blev det att återvända till hagen. Jag var lite bekymrad att hon inte skulle hitta sina vänner i mörkret, men de stod vid grinden och väntade på henne. <3
Avrastning och fina fötter
Idag var hovslagaren inbokad. Jag kom till stallet på morgonen och hämtade in en tämligen förvånad Ariel. Matte här redan? Hon fick sig en snabb avborstning innan tömkörningsgjorden och tränset åkte på. Sedan gick vi till paddocken och jobbade.
Först värmde vi upp i trav och galopp i bägge varven. Ariel verkade glad och fokuserad. Sedan åkte inspänningstyglarna på och hon fick jobba lite mer i galopp. Hon har lite svårare för höger varv, i vänster varv kan hon hålla galoppen i nästan två varv nu, medan höger är lite ojämnare. Tror vi ändå lyckades med 1 ½ varv på slutet.
Som belöning för bra arbete åkte inspänningstyglarna av och Ariel fick trava över bommar i bägge varven. Det var tydligen superskoj, men ännu roligare var att fatta galopp efter sista bommen, galoppera halva volten, bryta av till trav och trava över bommarna igen. Det gjorde hon två gånger i höger varv... :-P Bustjej!
Sedan skrittade vi av en sväng ute innan det blev sanering av benen i väntan på hovslagaren. Medan Ariel skoddes om och fick rejält kortare tår (det växer mycket nu!) plockade jag undan all utrustning och pratade lite med F. Hon berättade att hon sett mig och Ariel trava när vi red för A och hon blev imponerad av hur bra trav vi visade. Hon har ju inte sett oss på ett tag, pinsamt nog har jag inte ridit för henne sedan 18 juni, men så har det ju blivit lite mer hoppning och centrerad ridning också. Blev ganska peppad av att höra att traven utvecklats så mycket, det ger mig hopp om att vi kan utveckla galoppen också.
Fick tips av henne att galoppera i vår lilla backe som går parallellt med kohagen och lösdriftshagen. Har faktiskt inte tänkt på att jag kan galoppera uppför där, hemmablind som jag är så tycker jag ju den backen är för nära stallet. Men det finns ju ingenting som hindrar att jag värmer upp i skritt bortåt och trav tillbaka, för att sedan intervallträna i backen några gånger. Så smart! Nu är jag lite mer peppad att komma igång med ridningen igen.
När jag plockat undan all utrustning och pratat färdigt om allt som behövs pratas om (blir ju så när jag varit så sällan i stallet...) så var Ariel fin i fötterna och hovis var nöjd. Tydligen har Ariel fortfarande perfekta hovar med utmärkt kvalitet, det tackar vi för! :-D
Ariel fick återvända ut i hagen igen och jag åkte hem. Lite sugen att rida var jag faktiskt...
Understimulerad
Efter ungefär tio minuter ville Ariel följa med matte in, så då lugnade sig leken. Medan vi gick till stallet skulle hon dock upprepade gånger buffa på mig, som för att få igång mig igen. Något understimulerad häst...
I stallet blev det uppställning och klippning av man. Det var inte populärt, Ariel trodde ju att vi skulle göra någonting roligt... Örontofsarna rök i den här klippningen också, hon såg ju inte riktigt klok ut med dem.
Sedan fick hon, som belöning, gå ut på ridbanan och rusa. Efter några varv satte jag upp ett litet hinder (20 cm) som hon glatt skuttade över. Så då kunde jag förstås inte låta bli att höja upp hindret till 50 cm så det blev lite mer hoppning av det hela. Hon susade över det också, som ingenting. Söttjejen!
Sedan fick hon återvända till hagen, även om jag såg på henne att hon inte var helt nöjd. Hon ville göra mycket mer roliga saker med matte än några minuter på ridbanan. Men hon får vänta till nästa vecka, då sätter vi igång med träningen igen.
Förändringar i flocken
Ikväll får jag äntligen träffa Ariel igen, men jag misstänker att hon fortfarande är ganska ointresserad av matte. Det känns helt okej, för jag är inte så sugen på att rida heller...
Det har skett lite förändringar i lösdriftsflocken, men jag hoppas och tror att det kommer bli en bra grupp även framöver. Finaste Question (kallad Qurre) har sålts och flyttat norröver och på söndag kommer islandsvalacken Tyr att släppas ihop med de andra. Givetvis är jag bortrest och kan inte vara med. :-(
I övrigt håller jag på och försöker sammanställa en kalender med egna bilder till nästa år. Det är verkligen supersvårt att välja bilder, speciellt som jag vill ha bilderna tagna under samma månad som de skall visas i kalendern. Vissa månader har jag ju knappt tagit någon bild, medan andra månader har jag hur många som helst att välja på. Lovar att lägga upp bilderna i bloggen när allt är klart!
Fortsatt ledig
Hon är nöjd och glad i alla fall, gallig i bakkotorna men i övrigt utan anmärkning. Jag känner mig rätt nöjd med att hon går där och skrotar. Får se när vi orkar komma igång med någon typ av ridning igen...
Ointressant
Ariel stod kvar och sov när jag kom fram till henne, så hon är inte ett dugg intresserad av matte för tillfället. Hon har blivit lite tunnare och fått lite sämre överlinje, vilket inte förvånar mig med tanke på hur lite gräs det finns i hagen. Men jag får stå ut med en lite sämre överlinje om det betyder att man faktiskt kan känna hennes revben. Vilket man äntligen (!) kan nu, även om det är ett fettlager ovanpå dem.
När flughuva och munkorg var på igen så lämnade jag Ariel åt hennes öde och packade ur bilen istället. Mycket grejer man har... Men nu är i alla fall bilen tom och sadelkammaren full. ;-)
Hittade ett par bilder i kameran från Ariels pusskalas med Penny. Det syns inte så jättebra, men det är roligt med lite bilder i alla fall!
Ridläger dag 3, pass 1
Inne i stallet fick hon stå i en annan box då Hampus stod i sin box. Då hamnade hon bredvid ett New Foreststo som hette Penny och givetvis blev Ariel kär direkt. Kissade småskvättar hela tiden och var mycket mer okontaktbar än tidigare. Jag blev lite bekymrad över hur vi skulle klara av sista passet, men i värsta fall fick vi väl stå stilla och kissa då. :-P
Snabb avborstning och på med grejerna. Efter uppsittning på ridbanan skrittade vi iväg till sommarhagen där det finns några små terränghinder. Hästarna var glada och Ariel hade ett rejält driv i skritten. Dels för att hon fick gå sist (va?!) och dels för att vi var ute i naturen, hon älskar verkligen det.
Vi fick börja rida fram i trav och galopp längs ett sedan tidigare upptrampat spår. Ariel var väldigt livlig, jag ville dämpa henne men jag måste lära mig att rida henne framåt också. I galoppen lyckades vi faktiskt hålla galoppen på två av kortsidorna, heja oss! Dessutom var det smalare kortsidor än på ridbanan.
Sedan hoppade vi fram på en liten stock, jag valde att rida emot i trav då det var en ganska skarp sväng innan. Tränaren tyckte också att det var klokt, det märks att Ariel inte riktigt har balansen i snäva svängar än.
När vi tagit stocken ett par gånger vardera så fick vi ta två stockar efter varandra, den första i trav och då Ariel själv bjöd upp i galopp efteråt så tog vi den andra stocken i galopp. Sista gången vi hoppade serien fick jag en så himla bra känsla, lyckades hålla ihop henne efter andra hindret och även bibehålla galoppen trots en ganska snäv högersväng. Allt hänger som vanligt på mig och min ridning. ;-)
Vi fortsatte sedan till en stock i backe, där vi fick hoppa en gång vardera i nedförs- respektive uppförsbacke. Ariel och jag tog det säkra före det osäkra och hoppade i trav. Hon skötte det galant hela tiden!
Vi har ju jobbat mycket med att hon skall skritta balanserat nedför och hon får absolut inte trava, och lite har jag väl varit orolig för att hon därmed inte skall våga trava nedför, men inga problem där inte! Vi var mycket nöjda med oss själva, hela gruppen! Som belöning fick vi skritta av hästarna ganska länge i sommarhagen, extra roligt för ridskoleryttarna som sällan kommer ut i naturen...
Ariel var inte svettig när vi återkom till stallet, förmodligen för att vi inte jobbat särskilt hårt och för att det duggregnade hela passet. Så efter att utrustningen tagits av fick hon stå och sova i godan ro. Jag red istället Hampus sista passet och Ariel fick koppla av helt.
På eftermiddagen kom T och hämtade upp Ariel. Smidigt! Hon stod och funderade några minuter på luckan, det märktes att hon var trött mentalt, lilla tjejen. Men efter lite övertalning klev hon på och stod stilla hela vägen hem. Jag åkte efter i min bil med all packning. Framme vid stallet klev hon lugnt ur transporten men ville sedan direkt iväg till hagen. Det märktes att hon stått alldeles för länge på box och fått myror i benen... Jag skulle inte vilja ha henne uppstallad nattetid på box, hon behöver verkligen den rörelse som lösdriften ger.
Väl ute i hagen travade hon till de andra hästarna med svansen i vädret, nöjd med sig själv.
Jag var också nöjd. Så nöjd att vi klarat av den här helgen tillsammans, fast tröttheten kom krypande ibland. Jag har lärt mig massor om både min häst och mig själv. Jag vet nu att Ariel gör allt jag ber henne om, hon ställer upp 100 % bara jag finns där och stöttar henne. Men jag måste också jobba, hon kan inte sköta hela jobbet utan mitt stöd.
Nu skall hon få vila helt i två veckor, kanske ännu längre. Jag tänker inte jobba henne igen förrän hon själv kommer fram till mig och ber om jobb. Vilan kommer göra henne gott och jag tänker jobba på min egen träning under tiden. Så det blir ingen vila för matte. ;-)
Ridläger dag 2, pass 2
Vi skrittade fram, travade lättridning och galopperade lite sådär lagom. Ariel gjorde som vanligt rätt när jag gjorde rätt...
Sedan fick vi börja hoppa fram på ett koppelräck längs ena långsidan. Efter några språng, som kändes hyfsade, gjorde vi om det hela till en liten bana.
Efter första koppelräcket var det snett igenom till nästa koppelräck, följt av andra långsidans koppelräck och avslutningsvis första koppelräcket igen, fast åt andra hållet.
Första rundan jag och Ariel gjorde kändes riktigt dålig. Hon hade ingen egen motor och jag hade inte orken (efter uppvärmningen...) att stötta henne. Vi kom oss igenom, men bra kändes det definitivt inte. Vi fick göra om det innan hindren höjdes, men inte heller då kände jag mig nöjd. Visst, ett par språng var bra, men vi dog liksom efter vissa hinder och det var svårt att orka en hel bana. Ariel skulle säkert klara det, bara jag stöttade henne, men jag kunde inte. :-(
Skrittade en bra stund medan de andra hoppade högre hinder, sedan bad jag att få hoppa första och andra hindret en gång till. Den här gången var jag lite starkare i mina ben och kunde stötta Ariel, med följden att vi inte bara hoppade två bra språng, utan även lyckades hålla galoppen i svängen mellan hindren. En sådan seger! Jag var så nöjd med mig själv och min häst!
Efter avskritt var det en ganska svettig Ariel som blev avsvampad, sprayad med flugspray och återbördad till hagen. Nöjd men trött häst och nöjd men trött matte.
Pratade med tränaren efteråt, hon upplevde det som att Ariel smittades av min fysiska trötthet, då hon hade så pass mycket mental trötthet i och med allt nytt runt omkring. Så vi bestämde att jag skulle rida Ariel på kommande dags hoppass, men inte på dressyrpasset. På så vis skulle vi få oss en bra runda som sista pass på ridlägret, förhoppningsvis med lite mer fart i galoppen.
Ridläger dag 2, pass 1
Igår var det dags för andra lägerdagen. Ariel hade enligt uppgift sovit som en stock på morgonen och det syntes när jag hämtade henne från hagen. Hon var mer grå än beige... Glad var hon också, spetsade öron och driv i steget. Jag band upp henne ute för sanering, så slapp jag damma ned hela stallet.
Efter en rejäl sanering som inkluderade tvätt på vissa fläckar med blöt svamp, så fick Ariel återvända till Hampus box och vila lite. Där inne upptäckte hon vattenkoppen och hur spännande det var att få vatten bara genom att trycka med mulen... Sedan höll hon på länge med att slabba med vattenkoppen och saltstenen, mycket nöjd med tillvaron.
Så var det dags att sadla och tränsa. Dagen till ära hade jag distanstränset på, mest för att mina ridkamrater ville se Ariel i distansoutfit. :-) Men samtidigt kan det vara bra att jobba lite i dressyr även med det tränset, om inte annat så måste hon ju vara lydig även på distansbanan.
Då det var risk för regn (fast det blev aldrig något) red vi i ridhuset. Andra gången Ariel är i det ridhuset och första gången med ryttare. Men hon var cool som alltid. <3 Vi fick börja med att skritta och trava som uppvärmning, utan stigbyglar. Även resten av ridpasset var utan stigbyglar. Det är verkligen skitjobbigt att rida lätt utan stigbyglar...
Själva övningen vi gjorde under passet bestod av flera separata frekvensen. Först var det serpentiner längs halva långsidan, sedan en mindre volt, fortsatt med serpentiner restan av långsidan, därefter vända rätt upp, göra skänkelvikning ut till långsidan, lägga en volt till (i trav efter ett tag) och slutligen en liten tranportsträcka längs kortsidan.
Vi jobbade mest i skritt och Ariel var jättefin i serpentinerna nästan direkt. Det märks att hon är en mjuk unghäst och ingen ridskolehäst. ;-) Hon tyckte det var jätteskoj att böja sig fram och tillbaka hela tiden, däremot var skänkelvikningen lite knivigare. Baken ville inte alltid hänga med, även om hon korsade fint med frambenen. Bara att träna vidare! Några gånger provade vi även skänkelvikningen i trav, men det blev inte mycket till sidvärts för oss. Jag tror det blir framtida övningar...
Vi avslutade med trav på stora mittvolten där vi först ställde hästarna inåt och sedan utåt. Därefter minskade vi volten så mycket det bara gick. Superskoj enligt Ariel, som nästan lyckades nafsa sig själv i svansen. ;-)
Skritt på långa tyglar och en så nöjd Ariel! Hon var lite småsvettig, så efteråt blev det avsvampning innan hon fick stå och vila i boxen.
Ridläger dag 1, pass 2
Igår eftermiddag var det markarbete på schemat, efter uppvärmning i skritt, trav och galopp i lätt sits var jag ganska mör, men Ariel verkade glad. Sedan fick vi trava över fyra bommar längs ena långsidan, tre bommar på volt på kortsidan, ytterligare fyra bommar på andra långsidan och slutligen (förstås) tre bommar på volt på andra kortsidan.
Ariel travade på bra och hade inga problem med att avstånden egentligen var för stor häst. Hon längde sig snällt i traven och jag behövde bara följa med. Ja, och styra förstås... Som alltid så gör hon rätt när jag gör rätt, finaste tjejen!
När övningen flöt på bra tog tränaren bort en bom på vardera långsida och ökade på avstånden så det blev galoppbommar istället. Nu märktes det lite på Ariel att avstånden var för långa, efter några varv var hon lite trött och slog i bommarna. Så då ändrade tränaren om ena serien, så det blev kortare avstånd där. Toppenbra! Ariel var mycket nöjd hela ridpasset och jag var också nöjd, om än väldigt trött...
Efter avskrittning fick Ariel sig en välförtjänt dusch och jag fick höra vilken oerhört snäll, trygg och okomplicerad häst jag hade. Tränaren sade att hon helt glömt bort att Ariel bara var fyra år, för hon gör verkligen allt för att det skall bli som matte vill. Gissa om det berömmet värmde! <3
Efter duschen fick Ariel gå ut i sin tillfälliga hage och hon var mycket nöjd med den. Det fanns ju massor med spännande växter som inte finns i lösdriftshagen (anser hon), så det var huvudet i backen direkt.
Ridläger dag 1, pass 1
Vi kopplade på hennes transport på min dragbil som två proffs, hon stod bredvid och dirigerade och jag backade. Smidigt! Sedan tog vi på Ariel täcke, svansskydd och transportskydd och så stolpade hon ut till transporten med höga benlyft. Hon nosade lite nyfiket på rampen och sedan gick hon raka vägen in. Fina tjejen! <3
Det var första gången någonsin som jag körde transport, dessutom med det käraste jag har i släpet (!), så det var ganska nervöst. Men jag körde lugnt och försiktigt och det var faktiskt inte så svårt som jag trodde... Det svåra var mest att bedöma hur mycket gas som behövdes i branta backar. Vägen till ridskolan är väldigt slingrig och smal, så det var en ganska tuff träning första gången. Vi mötte en bil men T guidade mig tryggt genom situationen. Ett stort plus till hennes släp också, som var så pass smalt att det nästan bara var som bilens bredd.
Framme vid ridskolan lastade vi av en coollugn Ariel, hon fick faktiskt stå kvar i transporten medan T mockade ur den, för att lära sig att man inte alltid kliver av direkt. Sedan tog vi av henne alla kläder och så fick hon gå in i Hampus box och vänta. Vi återvände till stallet med transporten, det var förstås lite enklare att köra tomt släp, fast vi mötte en stor buss... Det gick hur bra som helst och jag är så stolt över mig själv! Backningen på stallplan lämnade jag dock över till T, kände att vi hade lite väl ont om tid för att jag skulle hålla på i ett par timmar med det. ;-)
Åter på ridskolan så stod Ariel i boxen och tyckte lite synd om sig själv. Men så kom de andra hästarna in (alla ridskolehästar) och då var hon nöjd (och brunstig...). Vi gjorde i ordning hästarna för första passet och gick sedan ut på ridbanan.
Efter uppvärmning i skritt och trav fick vi träna på att rida tre serpentinbågar i arbetstrav, med fyra steg skritt på medellinjen. På långsidan blev det sedan valfria övningar i skritt, jag alternerade mellan små serpentiner och skänkelvikning. Ariel skötte övergångarna galant, även om jag tyckte själva bågarna blev sådär halvdana. Svårt med böjt spår! På slutet fick vi testa att ta tre steg istället för fyra och det var absolut inga problem för Ariel.
Jag måste erkänna att passet var mycket lättare än jag väntat mig, Ariel var knappt svettig och jag var inte trött. Kände att jag ridit lite väl bekvämt, så jag lovade mig själv att jobba lite hårdare nästa pass! Ariel fick sig en välförtjänt avsvampning på de svettiga ställena och sedan fick hon vila i boxen medan jag åt lunch.
Uppvärmningsövningar och lite trav
Jag hann borsta och kratsa hovarna innan A kom, så vi pratade lite medan jag sadlade och tränsade. Berättade om våra galopproblem och min allmänna prestationsångest. Vi började därför passet med lite "torrsim" av hur man egentligen rör sig när man galopperar. Riktigt nyttig övning, som jag tänker göra varje kväll innan jag går och lägger mig. Egentligen är det en övning från tai chi, men med lite modifiering så fungerar den precis lika bra när man behöver rulla höfterna i vänster respektive höger galopp.
Sedan fick jag sitta upp och vi började med att skritta runt och bara känna kroppen. Vi gjorde två stycken uppvärmningsövningar som jag skall försöka att jobba med lite själv också. Jag inser att jag tränat alldeles för lite centrerad ridning mellan våra träningar, det räcker inte att tänka på min kropp när A är med, jag måste tänka på den hela tiden...
Första uppvärmningsövningen gick ut på att jag långsamt skulle ge Ariel mer tygel i skritten, så att hon sökte sig framåt, nedåt mot bettet och när hon väl fått helt lång tygel skulle jag sakta korta in tygeln igen. Ariel var duktig på att följa bettet även om jag tyckte det var svårt att korta tygeln på ett mjukt och försiktigt sätt.
Sedan fick vi stretcha yttersidan av Ariel, genom att jag satt med korta tyglar i skritt och skänklarna i galoppfattningsposition. Utan att använda skänklarna, bara följa med med sitsen. Resultatet blev att Ariel ställdes i nacken och därmed fick längre yttersida. Ur detta fick vi vända in på volt genom att tänka cykelstyre med händerna, så inner hand gick lite bakåt och ytter hand lite framåt. I slutet på volten skulle jag sedan möta med yttertygeln, det var lite halvsvårt. Men fina volter blev det!
Vi avslutade med att träna lättridning trav. Svårt! Tanken var att om jag travade med rörelseriktning framåt med sitsen skulle Ariel öka tempot, rörelseriktning rakt upp skulle hon bibehålla tempot och rörelseriktning bakåt skulle hon sänka tempot. Oftast blev det skritt istället för långsam trav när jag tänkte bakåt, Ariel är för känslig och jag för otränad...
Det var mycket tänkvärt från även denna träning, jag bara önskar att jag kunde få min kropp att jobba med mig istället för emot mig...
Efter träningen var det tänkt att jag skulle åka med Ariel till ridskolan för tre dagars ridläger, men den som skulle hjälpa mig att köra transport (första gången för mig!) var sjuk, så det blev ingenting. Kände hur luften gick ur mig så jag släppte ut Ariel i hagen igen. Hon får vara ledig istället...
I och med att jag inte hade något sällskap till ridlägret vågade jag inte heller hoppas på att komma iväg till startfälttävlan, så när jag kom hem avanmälde jag mig. Det kommer fler tillfällen, förhoppningsvis kan någon kompis följa med mig då.
Fina boots
