Galoppjobb
Igår blev det en sen sväng till stallet, så pass att när jag hämtat Ariel i hagen, borstat henne ren och tagit på utrustningen så hade solen gått ned... Bara att slänga på henne benreflexer också. Jag måste köpa reflexboots till henne och en reflexväst till mig, för inte kan vi klä på oss ridtäcke och tjock reflexjacka när det är 20 plusgrader... :-S
Till sist färdiga för avfärd skrittade vi bort längs grusvägen mot shettisarna. När vi skrittat fram en stund vände jag och skrittade en bit tillbaka. Ariel blev väldigt glad, hemåt är alltid skoj. Sedan fick hon jogga förbi hela stallet och mot vår lilla bro över bäcken. På vardera sida om bäcken går nämligen grusvägen nedför och uppför. Först hade jag tänkt göra som F sade, skritta nedför backen, vända vid bäcken och galoppera uppför igen, för att sedan skritta nedför och göra om alltihopa. Men det är ju hyfsade backar åt bägge hållen och långa "bromssträckor" om det skulle behövas. Så jag gjorde om övningen lite.
Först skrittade vi nedför backen, sedan travade vi över bron och fattade galopp när hon hade en bra trav. Sedan galopperade vi uppför backen (bort från stallet) och när hon kändes trött saktade vi av till trav och skritt, sedan vände vi hemåt igen, skrittade nedför backen vi precis galopperat uppför, började trava över bron och galopperade uppför backen (mot stallet). Så där höll vi på några gånger, så hon fick galoppera varje backe tre gånger. Sedan blev det avskrittning i tjugo minuter.
Jag måste säga att övningen gick över förväntan. Även om det inte är några branta eller långa backar, så är det ändå uppför. Hon måste ta i med bakdelen, vilket får till följd att jag dels kan driva på henne utan att riskera att det går för fort, och dels att hon får en riktigt trevlig galopp när vi kommer på plan mark igen.
Det svåra för mig är att få till bra drivning i fältsits och att faktiskt sätta mig ned i sadeln när det blir plan mark. Vi är inte riktigt där än. Jag är rädd att hon tappar galoppen om jag sätter mig ned och då driver jag på henne lite extra varvid hon får upp ryggen så mycket att jag inte riktigt kan sitta. :-o
Men det kommer... Det viktiga var att hon tyckte att det var en rolig övning, trots upprepade vändningar och att jag faktiskt kom till drivning i galoppen. Heja oss! När vi skrittade av såg jag att bonden snart är klar med "vår" stubbåker, så snart kan vi galoppera även där. Som F sade till mig, vi behöver träna på att galoppera på böjt spår, oavsett om att volten är 20 meter eler 45 meter, bara det finns utrymme. :-)
Ariel var väldigt nöjd när vi var tillbaka i stallet, hon hade blivit svettig och fick sig en avsvampning. Dessutom är hon brunstig nu (hur kan tre veckor gå så fort?!) så jag fick rengöra hennes bakben ordentligt.
Sedan blev det att återvända till hagen. Jag var lite bekymrad att hon inte skulle hitta sina vänner i mörkret, men de stod vid grinden och väntade på henne. <3
Till sist färdiga för avfärd skrittade vi bort längs grusvägen mot shettisarna. När vi skrittat fram en stund vände jag och skrittade en bit tillbaka. Ariel blev väldigt glad, hemåt är alltid skoj. Sedan fick hon jogga förbi hela stallet och mot vår lilla bro över bäcken. På vardera sida om bäcken går nämligen grusvägen nedför och uppför. Först hade jag tänkt göra som F sade, skritta nedför backen, vända vid bäcken och galoppera uppför igen, för att sedan skritta nedför och göra om alltihopa. Men det är ju hyfsade backar åt bägge hållen och långa "bromssträckor" om det skulle behövas. Så jag gjorde om övningen lite.
Först skrittade vi nedför backen, sedan travade vi över bron och fattade galopp när hon hade en bra trav. Sedan galopperade vi uppför backen (bort från stallet) och när hon kändes trött saktade vi av till trav och skritt, sedan vände vi hemåt igen, skrittade nedför backen vi precis galopperat uppför, började trava över bron och galopperade uppför backen (mot stallet). Så där höll vi på några gånger, så hon fick galoppera varje backe tre gånger. Sedan blev det avskrittning i tjugo minuter.
Jag måste säga att övningen gick över förväntan. Även om det inte är några branta eller långa backar, så är det ändå uppför. Hon måste ta i med bakdelen, vilket får till följd att jag dels kan driva på henne utan att riskera att det går för fort, och dels att hon får en riktigt trevlig galopp när vi kommer på plan mark igen.
Det svåra för mig är att få till bra drivning i fältsits och att faktiskt sätta mig ned i sadeln när det blir plan mark. Vi är inte riktigt där än. Jag är rädd att hon tappar galoppen om jag sätter mig ned och då driver jag på henne lite extra varvid hon får upp ryggen så mycket att jag inte riktigt kan sitta. :-o
Men det kommer... Det viktiga var att hon tyckte att det var en rolig övning, trots upprepade vändningar och att jag faktiskt kom till drivning i galoppen. Heja oss! När vi skrittade av såg jag att bonden snart är klar med "vår" stubbåker, så snart kan vi galoppera även där. Som F sade till mig, vi behöver träna på att galoppera på böjt spår, oavsett om att volten är 20 meter eler 45 meter, bara det finns utrymme. :-)
Ariel var väldigt nöjd när vi var tillbaka i stallet, hon hade blivit svettig och fick sig en avsvampning. Dessutom är hon brunstig nu (hur kan tre veckor gå så fort?!) så jag fick rengöra hennes bakben ordentligt.
Sedan blev det att återvända till hagen. Jag var lite bekymrad att hon inte skulle hitta sina vänner i mörkret, men de stod vid grinden och väntade på henne. <3
Kommentarer
Trackback
