Ariel 3525

Jag hade egentligen inte tänkt åka ut till stallet igår, men jag blev så rastlös att jag trotsade kylan och åkte ändå. Möttes av Ariel som låg och sov i snön, så hon frös uppenbarligen inte.

Förberedde lite i stallet innan jag hämtade henne, så hon skulle få sova klart. Träffade L som skulle ut och rida, så givetvis beslöt vi oss för att slå följe. Jag ville rida samma runda som förra lördagen, men utan att rida vilse. Mest för att se hur lång tid rundan tog med lite blandade gångarter (mest skritt förstås).

Ariel hade klivit upp när jag hämtade in henne från hagen, men så mycket mer var det inte. Trött tjej som mest ville stå och gosa. Hon fäller plötsligt massor på hals och bog, så jag har en förhoppning om vår trots allt. Upptäckte blod på ena frambenet, men trots noggranna undersökningar hittade jag inget sår. Tittade henne i munnen och mycket riktigt så hade framtanden som varit lös lossnat. Så nu är det bara en tand kvar som skall lossna innan 3,5-årsömsningen är klar.

Tog på grejerna och velade lite kring om jag skulle ha blått ländtäcke eller reflexridtäcke. I-landsproblem. Jag föll till sist till föga för att vara snygg (eh? med en michelingubbe på ryggen?) så Ariel fick ha ländtäcket på sig.

Ut för uppsittning, hon står verkligen som en staty ända tills jag skänklar. L och Krutow fick ta täten bort mot flygfältet. Vi skrittade igång en stund innan det blev trav, Ariel kändes lite halvseg i skritten men tände till när hon fick trava. På grusvägen strax innan flygfältet blev det en galopp också. Det blev fattning för rösten, vänster galopp. Sedan galopperade vi sida vid sida med Krutow, vilket fungerade riktigt bra. Ariel blev lite trött på slutet, så jag kom till ridning och fick driva på henne lite. Precis vad jag behövde, en känsla av att det är jag som har kontrollen även över galoppen.

Sedan var Ariel väldigt nöjd över att få skritta en bra stund. Ända tills vi skrittat till stora vägen och nosen pekade hemåt. Hon fick ett helt annat driv i skritten, ville om Krutow hela tiden och tyckte att vi var löjliga som inte travade. När det var helt tomt på bilar gjorde jag henne till viljes och det var en ruskigt ivrig trav hon presenterade.

När vi väl saktade in igen trodde jag att hon skulle vara nöjd, men inte då. Turbomotorn satt i hela vägen hem, det var först när vi travade i den lilla uppförsbacken upp mot hagarna som hon började mattas av. Busfröet där! Det var för övrigt näst intill hopplöst att få igenom någon mjuk halt på hemvägen, så jag hade bestämt mig för att avsluta ridturen i paddocken. Inte bara för att kolla lydnaden, utan även för att se hur underlaget var. Dags att börja träna för F igen!

Ariel blev mäkta upprörd över att bli lämnad ensam i paddocken (Krutow gick in i stallet) och demonstrerade det med att sura ihop och låtsas att hon inte alls kunde trava. Efter en lite bestämd drivning kom hon dock ihåg att hon var en pigg häst, så vi kunde trava runt lite här och där i paddocken. Bitvis blev hon lite seg, när det var djupare snö. Men halterna satt som ett smäck, jag behövde inte ens ta i tygeln.

Efter fem minuters tortyr så fick även Ariel skritta till stallet. Där inne blev det pyjamas, stretchning, klippning av man samt kraftfoder. En mycket nöjd tjej släpptes ut i hagen, givetvis började hon galoppera så fort jag tagit av henne täcket.