Spontan uteritt

Senaste veckorna har det varit ganska lugnt på jobbet, så idag hamnade jag i läget att jag inte hade någonting att göra. Det har aldrig hänt förut, men jag var snabb att gå till chefen och fråga om det var okej att jag åkte hem. Så halv två lämnade jag jobbet och för en gångs skull rullade tåget smidigt hela vägen hem. 

Tyckte egentligen att det var lite för kallt för att åka till stallet, men eftersom det var ljust så kunde jag ändå inte motstå att ge mig iväg. Ariel var snäll och stod vid grinden och väntade på mig. När jag väl fått på henne grimman var hon dock tvungen att demonstrera den nya termobaren som de fått, med mycket större hål att dricka ur än tidigare låda. 

När hon väl var klar promenerade vi till stallet, Ariel halvtaktade bredvid mig och försökte noppa tag i jackan ett par gånger. Hon var så överpigg så jag nästan funderade på att inte rida. Det skulle ju bli mörkt. 

Men den fega delen av mig tystades snabbt av den kloka delen, rider jag inte idag kommer hon vara ännu mer tokig imorgon. Så inne i stallet åkte alla grejer på (inklusive reflexer) innan vi begav oss ut i skymningen.

Redan efter några minuter travade vi första passet. Hade för en gångs skull lite koll på klockan, så vi varvade trav med skritt allt eftersom det passade. Ariel frustade rejält några gånger när vi travade och det var en skön känsla att faktiskt få driva på henne i traven och be om mer.

Vi vände när vi var framme vid vägkorsningen och skrittade nästan hela vägen tillbaka. Totalt var vi ute i 40 minuter, varav 10 minuter trav. Verkade vara precis vad Ariel behövde, hon var nöjd och så där lagom trött som jag vill ha henne efter ett träningspass. Det var 3,5 km vi red, dvs en hastighet av 5,25 km/h. Ariel är en ganska långsamt skrittande häst. 

Hon fick lite kraftfoder innan vi traskade ut i mörkret igen. Lovade henne att vi skulle ses imorgon igen, men det beror än en gång på vädret. Kan inte starta bilen när det är för kallt ute, så vi får se.
Trackback
RSS 2.0