Ariel 3525

Något töväder hade jag inte räknat med, men det var i alla fall smidigt att åka ut till stallet. Dessutom fick jag äntligen upp bagageluckan och kunde plocka ut Hampus täcken, longergrejerna och ett bett som jag letat efter hemma... Jag har lärt mig min läxa, ingenting i bagageluckan under vinterhalvåret.

Vid stallet var det skridskois och så såg det även ut på grusvägarna. Hopplöst för en barfotapålle. Hämtade in Ariel från hagen och det tog lång tid innan vi äntligen var inne i stallet. Hon gick försiktigt mestadels av vägen och de få gånger hon inte gjorde det så kanade hon någon meter.

Inne i stallet blev det lite mer sadelgjordsprovning, både L och M lånade ut gjordar för test, men antingen var de alldeles för långa eller samma storlek som hennes egen. Hon behöver 75 cm sadelgjord och inte 60 cm som hon har nu.

Så barbacka med sidepull gav vi oss iväg. Hade sällskap med L på Krutow och M på Maggie. Vi provade några meter grusväg, men det var nästan så vi stod på näsan. Ja, inte Maggie och Krutow, de har broddar, utan jag och Ariel. Red längs lösdriftshagen, där var det lite snö som hjälpte och vidare längs sommarhagen där de fick pulsa lite. Efter det hamnade vi i vinterhagen som är upplogad, då hade vi ridit i hela trettio minuter. De andra red med mig ett par varv, innan de gick till ridbanan för att rida i lite snabbare gångarter. Ariel ville gärna följa med dem tillbaka, men uppförde sig perfekt när jag sade ifrån.

Istället fortsatte vi varv efter varv i hagen, Ariel tyckte inte det var särskilt roligt, men hon tuggade snällt på. Gjorde lite sidvärts, tempoväxlingar och halter och det livade upp något. Sedan provade jag att enbart rida för yttertygel och innerskänkel, det var roligt.

Efter nästan en timme styrde vi stegen till ridbanan och red där en stund. Underlaget var dock förrädiskt (för Ariel) då det under det tunna snötäcket var slirigt och halt. Eftersom vi bara skrittade så gick det ändå hyfsat, men vi skrittade bara en kvart där inne. Ariel gäspade stort flera gånger för att markera att det var ännu tråkigare än vinterhagen.

Åter i stallet blev det täcke på och stretchning. Sedan fick hon svansen tvättad så den för en gångs skull blev helt ren. När hon mumsat i sig kraftfoder var det bara att halka ut i hagen igen.

Jag ångrar nästan att jag inte bad hovis slå på skor med broddar i fredags, men jag hade inte riktigt räknat med så här dåligt underlag. Med facit i hand skulle jag ju ha ridit i november och december och vilat nu istället. Nåja, i värsta fall får vi väl traska runt i vinterhagen tills det blir vår.