Skritt, skritt, skritt

I söndags blev det en tidig morgon då L som jag skulle rida ut ihop med hade morgonfodring och utsläpp. Jag hann ta in sprallfian och borsta av henne innan L kom in med Krutow. Men hon är uppenbarligen snabbare än mig på att göra sig klar, för när jag väl fått på sadel, boots och sidepull var hon redan färdig. 

Träffade på hovis som skulle spika på en tappsko och hovis förhörde sig givetvis om hur det hittills gått med Ariel. Kunde inte säga annat än att jag var grymt nöjd med resultatet och nästan ångrat att jag inte skott på tidigare. Men samtidigt var ju inte underlaget sådant att det behövdes.

Jag och L red samma runda som jag red dagen innan, men i lite mer städad skritt än när jag och M red. Tror det är Krutow som har lite mer lugnande inverkan på Ariel än vad Maggie har.

Det var en rätt så händelselös ridtur, Ariel uppförde sig ordentligt och skrittade utan några takt- eller passinslag. Jag kände mig lite rastlös dock, vill verkligen inte skritta på samma väg hela tiden, men just nu är det enda utbudet som finns. Längtar tillbaka till hågadalen och alla underbara ridvägar. 

Tillbaka i stallet blev det stretchning innan Ariel sörplade i sig kraftfoder. Jag är så glad att hon äntligen börjat äta blött foder, snart kanske jag vågar öka på mängden betforvatten också.
Trackback
RSS 2.0