Riktig banhoppning!

Igår var det dags för hoppträning igen. Eftersom jag jobbar som jag gör, så var M snäll och tog in Ariel åt mig. På så vis hann jag faktiskt göra i ordning henne och skritta fram innan träningen började.

Ariel verkade ganska frånvarande när jag borstade henne och ganska snart fick jag reda på varför. Hon var tokbrunstig! Jag har ju varit lite bekymrad över att jag inte sett henne brunsta sedan i oktober, men kanske har jag missat det i april och i maj hade hon ju ingen anledning att brunsta då hon gick själv.

Jag fick kratsa hovarna även om hon var lite seg att lyfta på benen och hon försökte inte trycka in mig mot väggen heller. Framsteg! Kanske har hon blivit lite mognare även när det kommer till brunsterna.

Tog på sadel med svanskappa, senskydd och boots fram samt hopptränset. Sedan skrittade vi iväg med M och Alektor, L och hennes shagyaarab (minns inte namnet!) och L och Krutow. Det blev en ganska lång framskrittning då den tidigare gruppen inte var riktigt klara.

På ridbanan värmde jag upp med lite trav och ett par långsidor i galopp. Tog faktiskt ett par kortsidor i galopp också och någonting har uppenbarligen hänt med galoppen. Om det är alla fattningar vi gjort, alla långa, lugna galopper eller bara så enkelt att jag slappnat av mer i galoppen, det låter jag vara osagt. Men Ariel galopperade mycket bättre igår än hon någonsin gjort i paddocken tidigare. Jag kunde dessutom säga till henne ordentligt, när jag ger skänkeln skall det vara galopp!

Sedan fick vi börja jobba. Först var det galopp på böjt spår över tre bommar. Tre galoppsprång mellan varje bom. Ariel och jag fick inte riktigt till flytet som jag ville ha det, men V förklarade att det var på grund utav att hennes galopp blivit större och vi ville inte börja in och peta med att korta galoppen än, utan det var bara att följa med och gilla läget. Däremot hade vi lite problem med volten i trav jag ville göra efter varje övning, Ariel skulle inte vända utan sköt ut bogen och böjde halsen som en ostkrok. Lösningen på det heter stöd på yttertygel och ytterskänkel, men det kom jag ju på först efteråt. :-P

När galoppbommarna fungerade i bägge varven gick vi vidare till nästa övning som var ett koppelräck på medellinjen och parallellt med densamma. Det skulle vi hoppa några gånger i trav, landa och vända vänster i galopp. Rätt galopp dessutom... När det flöt bra, vilket det gjorde efter ett par gånger, så fortsatte vi över två stycken kryss, studshinder! De större hästarna fick hoppa trestuds, men Ariel och jag nöjde oss med tvåstuds.

Som vanligt var det inte hindrena vi hade problem med, utan svängarna. Jag måste lära mig att använda höger skänkel. Suck! Ariel tyckte studsen var roliga och hon gjorde gärna en liten bock efter dem...

Därefter travhoppade vi en grind som stod strax efter kortsidan och lite innanför spåret. De andra fick hoppa den några gånger innan hästarna var avslappnade, men Ariel fick bara hoppa den en gång innan V tyckte hon kunde utöka övningen. Hon glömde tänka på att matte inte var avslappnad. :-S Grinden kändes så stor och otäck på något vis. Men, men det var bara att hoppa den och styra in på en bruten linje där det stod två krysshinder med ett galoppsprång emellan. Den här gången vet jag inte riktigt vad som flög i Ariel, för hon hoppade snällt det första men sprang förbi det andra. Va?! Så gör man ju inte! Två gånger tog det innan jag fick ordning på henne och vi hoppade över bägge. V hejade på mig och tyckte jag hade en bra grundinställning som ville över hindren till varje pris. Hm... Jag som var hopprädd. Kanske inte längre?

Givetvis fick hästarna pusta mellan gångerna och när Ariel och jag klarat av sista övningen helt okej trodde jag att vi var klara för dagen. V började prata om hur man satte ihop allt till en bana, och när jag frågade tyckte hon absolut att Ariel skulle vara med. Ojdå!

Banan bestod av travanridning till koppelräcket, landa i galopp och hoppa tvåstudsen. Därefter ned i trav vid kortsidan, travhoppa grinden och galoppera över de två sista kryssen. Ariel skötte sig prickfritt den här gången och matte var faktiskt så pass fokuserad att jag till och med kom ihåg att tänka på skänklarna. Heja oss!!!

Sedan fick Ariel skrittas av vid hand utan utrustning en stund, jag var så stolt över henne! V var också väldigt nöjd med oss, vi går från klarhet till klarhet och det märks att även jag börjar bli förtjust i hoppning. Eller, jag är ju förtjust men lite nervös samtidigt.

Duschade av Ariel innan det var ihopsläpp med Lucky, Donna och Donnas fölis. Det var ett väldigt odramatiskt ihopsläpp där Ariel och Lucky höll ihop och aktade sig för att gå nära Donna. Det blir nog bra så snart Donna vågar låta fölis leka med tjejerna. :-)

Sedan var jag tvungen att gå ut på ridbanan och mäta grinden. Den kändes så stor, men var faktiskt bara 55 cm hög. Ha, där fick jag mig en tankeställare! Bara för att ett hinder inte består av bommar utan ser mer solid ut, så behöver den inte alls vara högre. Nyttigt att tänka på för mig...

När jag tog reda på utrustningen passade jag på att fråga V om terränghoppning och hon tyckte absolut att vi var redo att testa det redan nu. Ojdå! Då måste jag verkligen våga mig ut med transporten så vi kommer ut på lite äventyr snart.

Trackback
RSS 2.0