Hoppträning med beröm godkänt
I stallet blev det inspektion av nyfödda lilla fölis (Brännornas Mozart RP 167 - Maraschino RNF 71). Hon var så himla söt! Oh vad jag vill ha en fölunge efter Ariel! Men det får vänta, dels är det så skoj att träna just nu och dels måste jag ha en köpare innan, jag har inte möjlighet att hålla tre hästar...
Hämtade sedan in Ariel från hagen och provade bootsen på henne. De passade precis och var så fina! Sedan åkte resten av utrustningen på innan det var dags att bygga hinder.
Blev sex stycken bommar på ena kortsidan, ett koppelräck på den öppna delen av volten och en 5,5:a på en diagonal. Efter 5,5:an (kryss + oxer) gjorde vi i ordning så V kunde bygga upp ytterligare ett hinder.
Det var lite manfall på ekipagen innan vi kom igång, ett ekipage hade tänkt vara med, men då sadeln de nyss köpt inte passade fick de stå över. Ett annat ekipage fick inte in hästen i transporten, så det slutade med att jag och Ariel fick hoppträna med D och hennes Nora, de tävlar hoppning på riktigt... Lite olika nivå kan man lugnt säga, men V är ändå bra på att variera så träningen blir givande.
Vi började med att skritta fram hästarna en stund, sedan fick vi skritta över bommarna och trava resten av ridbanan för att få igång dem. När det kändes bra blev det även bommar i trav, Ariel var så duktig! Som alltid handlar det bara om hur jag styr, gör jag rätt så fixar hon uppgiften utan problem.
Sedan fick vi galoppera på böjt spår över tre galoppbommar. Ursvårt för oss då vi fortfarande är lite fåniga med galoppen. V lotsade oss på ett bra sätt igenom övningen, så visst blev det galopp över bommarna utan några egentliga problem. Ja, bortsett från att vi galopperade förvänd galopp i vänster varv. ;-) Mer galoppträning behövs!
Därefter blev det trav mot koppelräcket och galopp på volten efteråt. Det var inte det lättaste! Jag och Ariel är inte riktigt samstämda när det gäller vändande hjälper. Flera gånger var vi på väg åt olika håll, varav två gånger höll jag på att ramla av. Andra gången var jag framme vid Ariels öron och hälsade på, men lyckades på något mirakulöst kravla mig tillbaka i sadeln. V var imponerad och tyckte att jag hade bra balans, själv tycker jag väl att det är bättre att ha så pass bra balans att man inte ens hamnar på hästens hals. ;-)
Givetvis gjorde vi övningen bättre i höger varv än i vänster, men på slutet gick det faktiskt riktigt hyfsat i vänster också. Bara jag kommer ihåg ytterskänkeln...
Vi fick avsluta med att hoppa 5,5:an, första gången så var andra hindret ett koppelräck och vi kände oss för lite bara, sedan blev det en oxer. Ariel skötte det hela utmärkt, så V ägnade sig åt min sits. Jag sitter bra med överlivet, men när Ariel hoppar vill jag gärna fladdra iväg med skänklarna. Fick lite tips och vips så fick jag till en ruskigt härlig känsla i serien. V var också väldigt nöjd, så vi avslutade där. Ariel hade skött sig fantastiskt bra och verkligen visat vilken duktig hopphäst hon är.
Hon hoppar allt jag styr henne på och försöker alltid lösa uppgifterna på bästa sätt. Jag tror att hon kan bli en riktigt duktig hopphäst, bara piloten där uppe får lite ordning på saker och ting också. Som skänklar och vikt... ;-)
Inget fotande igår, men jag slänger in en bonusbild från Helgum istället. :-D
Nu får Ariel vila några dagar, men jag måste hinna med ett utepass på söndag, för på onsdag är det hoppning igen...
Händelserik uteritt
Men vi kom i alla fall iväg, jag ville testa och se hur långt man kunde rida på grusvägen som man korsar när man rider till ridskolan. Vi tog oss fram till klätterbacken med lite småprotester från Ariel (allt är farligt den vägen!) och även ett varv i klätterbacken. Den kändes löjligt enkel att ta sig både uppför och nedför efter alla roliga backar i norr, men den gör säkert nytta ändå.
Sedan skrittade vi genom villaområdet, förbi alla byggställningar, grävskopor och renoveringsprojekt. Det finns verkligen massor att titta på och Ariel var superfin hela vägen. När vi väl kom ut på grusvägen blev det ganska mycket trav. Vi skrittade bara där vi passerade saker som Ariel ville titta närmare på och när det gick nedför. Ett par galopper blev det också, hon är lite seg på fattningarna men galopperar sedan riktigt fint.
Vi red förbi en kohage, varvid Ariel signalerade åt mig "matte, det kommer en ko". Jag sneglade lite på kossan som kom lunkandes och svarade sedan Ariel "det är en snäll ko, inget att bry sig om". Varvid Ariel snabbt svarar "matte, det kommer massor med kor!" och jag givetvis vänder på huvudet och upptäcker en hel flock i full galopp mot oss. Ojdå...
Men kossorna var bara nyfikna och Ariel kunde inte riktigt bestämma sig för om hon var rädd eller nyfiken. När deras hage tagit slut så travade vi lugnt ifrån dem, känns som hon är ganska kovan ändå. ;-) Sedan kom vi inte så mycket längre, enligt kartan skall grusvägen övergå till en traktorväg, men den var tyvärr avspärrad. :-( Så det var bara att vända hemöver och trava ännu mer.
Vi avslutade med ett varv i klätterbacken igen, vilket Ariel tyckte var dumt. Men klättrar vi på bortaväg måste vi ju klättra på hemväg också, så det blir lika långa skrittsträckor. Vi var ute 90 minuter men Ariel var inte särskilt trött när vi var hemma igen. Dags att öka på tempot lite? Får fundera på det ett tag.
Hemma fick hon manen klippt innan hon fick på sig huva och munkorg igen och gå ut i hagen.
Lyckad longering
Vi värmde först upp utan inspänningstyglar och sedan åkte de på. Märkte på Ariel att hon INTE tyckte om det här nya påfundet (hon har longerats inspänd en gång tidigare) men med lite uppmuntran jobbade hon ändå vidare. Ser man passet med helt okända ögon så var det ganska misslyckat, Ariel hade svårt att hålla galoppen mer än något varv i höger och klarade ett halvt varv max i vänster, där hon dessutom galopperade korsgalopp. Så det finns massor att jobba på!
Men... För mig som kämpat länge med en häst som är van att löslongeras och tycker att longerlina (och bett!) är tortyrredskap så var gårdagen en seger. Ariel höll volten, drog någon meter ett par gånger när hon tyckte det var jobbigt, men det blev inte alls samma bråk och diskussion om vem som bestämmer och var volten skall vara. Det känns så himla skönt!
Efter knappt tjugo minuter gick vi nöjda in i stallet, Ariel blev avspolad allt grus från ridbanan som hon tagit med sig in och sedan fick hon på sig munkorg och flughuva igen. Såg att bootsen hade snurrat på henne, inte bra. Hoppas att jag bara råkat spänna dem för dåligt, jag behöver bra fungerande boots på henne!
Idag är planen uteritt och imorgon hoppträning, sedan får hon vila över midsommar och bara njuta av livet.
Bilder från Helgum
Regnig galopp
På med grejerna och ut i det ostadiga vädret. Lite regnstänk, men inte så illa att vi inte gav oss iväg. M ville galoppera fort på Maggie, medan jag mest tyckte att lugn galopp lät trevligt... Vi skrittade hela grusvägen, sedan blev det lite lugn trav på asfalten så de var uppmjukade till vi var framme vid rakbanan.
Ariel och jag höll oss bakom M och Maggie och det fungerade bra. Vi galopperade i en lugn, fin galopp där jag kände mig balanserad och Ariel kändes stabil. Efter halva sträckan blev det skritt, då det var intag från hagen som går bredvid rakbanan. Det är ju dumt att göra sig ovän med de som äger den genom att skrämma hästarna. ;-)
Sedan var Ariel väldigt taggad i galoppen, då Maggie försvann i fjärran. När jag kände att hon inte riktigt ville sänka tempot så blev det trav istället. När inte heller traven gick att få lugn, så fick hon skritta. Lite sur var hon över det, men hellre det än att jag tappar henne.
När rakbanan var slut vände Ariel och jag först tillbaka hemåt och så fick hon galoppera ensam. Då blev hon en riktig kålmask som skulle slingra sig än hit och än dit för att få återvända till Maggie. Men galopp fick jag henne i ändå, även om den då och då blandades med trav. Sedan kom Maggie om oss i full galopp och då tog jag ned Ariel till trav igen. Ingen idé att utmana ödet...
Jag avslutade med att galoppera lugnt bortåt igen, fick tillbaka den där fina känslan från början av passet och sedan travade jag till början av rakbanan och väntade på M och Maggie som drog en snabb repa igen. Ariel var nöjd med att vänta. Här någonstans började himlen att öppna sig också och regnet vräkte ned på oss...
Skritt hela vägen hem med en väldigt nöjd Ariel som exprimenterade med var hon kunde ha huvudet för att få eftergift. Hon gick riktigt fint på tygeln några meter här och där, men det märks att hon inte riktigt har orken än. Men snart så!
Hemma drog jag av allt vatten och tänkte ett ögonblick slänga på ett täcke. Men så insåg jag att det var jag som frös och inte Ariel, så då fick hon gå ut utan. Till hennes stora lycka slapp hon flughuvan och munkorgen också, så det var en väldigt nöjd Ariel som skrittade iväg i hagen.
Galoppträning
Sedan fick Ariel komma in, hon kom i galopp idag också. Sådant värmer verkligen mattehjärtat! Tog av henne munkorg och flughuva innan vi gick till stallet. Hon var lite smådammig, så det blev en ordentligt avborstning innan grejerna åkte på.
Skrittade fram i fårhagen, Ariel var lite fånig då det tillkommit ett par terränghinder där och det störde hennes ordningssinne. Men bara hon fick gå fram och kolla var hon lugn. Vi träffade på ett par harar också, men Ariel brydde sig inte när de skuttade iväg.
Skrittade och travade lite på ridbanan innan jag letade reda på F och sade att vi var uppvärmda. Hon skulle bara göra klart det hon höll på med, så vi red tillbaka till ridbanan och testade att fatta höger galopp. Blev ett par riktigt okej fattningar med avbrott innan kortsidan. Heja oss!
Sedan kom F och jag fick berätta lite vad vi gjort sedan i februari (hm, en hel del!) och vad jag tyckte fungerade bra nu. F var av den bestämda uppfattningen att det var dags att jobba med galoppen mer, så trots mina lama protester om att vi inte galopperat så mycket, så blev det galopp nästan hela passet. F är verkligen bra på att få en att göra sådant man tror att man inte kan...
Det blev galopp längs fyrkantsspåret och stor volt på kortsidan vid grinden. Jag kände mig mest som en vinglig passagerare som liksom bara hängde med. Fattningarna blev sådär, men med F:s hjälp började det faktiskt likna riktig ridning. Jag måste ha mer vikt i inner stigbygel, inte ytter som jag har för att jag tror att balansen blir bättre då. Jag måste lita på att Ariel faktiskt kan galoppera, bara jag sköter styrningen. Känns det igen från hoppningen? ;-)
Helt klart är vänster varv svårare än höger. F tyckte att Ariel slog om mer ofta i det varvet och eftersom det också är mitt svåra varv så har vi en rejäl utmaning framför oss. Men det skall gå, med en hel del träning...
På slutet av passet fick vi till ett par riktigt fina fattningar, sedan började vi bli väldigt trötta bägge två. Vi fick pusta lite i skritt innan det blev lite travövningar också. Ariel var så himla fin i traven. <3 F är en toppenbra instruktör, när Ariel blev lite för ivrig i traven fick jag instruktionen "spänn magen" och vips hade Ariel perfekt tempo igen.
Det var en väldigt svettig Ariel som blev avduschad och avskrittad vid hand. Vi har massor med jobb framför oss, men oh vad skoj det är! Framförallt måste jag komma igång med longering på riktigt, minst en dag per vecka behöver vi longera. Sedan behöver Ariel få upp flåset ännu mer, det är inget som distanssatsningen kräver än, men det behövs om vi skall orka med ordentliga dressyr- och hoppass. Slutligen måste jag få henne att sluta tvärnita efter avsaktning från galopp, det hänger ihop med att jag slutar rida när jag ber henne sakta av...
Imorgon blir det galopp på rakbanan med Maggie, så då får vi se om vi lärt oss något från idag. ;-)
Mattes hjärtehäst!
Ariel verkade känna samma sak, för hon kom i full galopp när jag ropade. Hjärtehästen! Hon mumsade glatt i sig godiset jag hade med mig och visade mig sedan att hon visst kunde slicka på saltstenen med munkorg. Hålet som jag klippte upp vid hakan ifjol (som Lucky dragit sönder) går att dra fram till mulen så hon kan slicka. Frågan är hur mycket gräs som hon kan få i sig på samma sätt...
Hon har fått skav på hakan av munkorgen, så det måste tvättas och smörjas in imorgon. Jag kliade henne lite på juvret också innan jag lämnade henne med de andra hästarna. Förhoppningsvis kommer nya munkorgen snart och då får hon byta till en hel och fin.
Imorgon blir det dressyrträning, längtar!
Presentation av Ariel
Senast uppdaterad: 140915.
Det här inlägget uppdateras kontinuerligt, så man alltid kan gå tillbaka hit för att läsa vad det egentligen är för häst bloggen handlar om. Längst ned finns även en lista på de hästar som nämns och har nämnts i bloggen.
Ariel är ett fjordsto född 14 juli 2007. Hon är e. Hugo 179 u. Andra 3327. Jag har haft henne sedan hon var sex månader, bloggen sträcker sig hela vägen tillbaka till vår första tid tillsammans.
Målet med Ariel är en allroundhäst i både ridning och körning. Det innebär att vi rider ut väldigt mycket, men även rider dressyr och hoppar. Ibland försöker vi också hoppa lite terräng. Framöver hoppas jag kunna köra in henne också.
Ariel är en social och glad häst, som älskar att jobba. Hon är mattes hjärta och jag hoppas vi kommer att vara tillsammans i många, många år till.
Lite mer om Ariels släkt.
Raka fädernelinje: Hugo 179 - Heiden 132 - Prins Sleipner N 1753 - Ola Gik N 1703 - Skreien 46 - Torbjörn N 1417 - Blom N 1163 - Dragjord N 1000 - Gloppang N 894 - Håkon Jarl N 645.
Raka mödernelinjen: Andra 3327 - Mumsas Aila 2501 - Sindarve Mumsa 2189 - Assmunderöds Mysa 824 - Gerd 679 - Rita N 5648 - Hulda N 3800.
38 % Bergfast, 28 % Håkon Jarl, 25 % Öyarblakken, 6 % okänt, 3 % håkon.
Prestationer i släkten: Pappa Hugo riksetta i hoppning 1999, 2000, 2002. Farfar Heiden riksetta skogskörning 1987, brukskörning 1992, 1995, 1996, 1998.
Diplomston: Mormor Aila, farmors mor Tulla, mormors mor Mumsa.
Elit-premierade: Pappa Hugo, farfar Heiden, morfar Knast, mormor Aila, farmors mor Tulla.
Stofamiljen har lämnat de godkända hingstarna Gutten 105, Mixter 106, Sindarve Mykke 156, Anar Frö 247, Argus Frö 269, Nimbus 276, Arkad Frö 280, Pärlby Aladdin 289 och Uddas Fenomen 296.
Hästar som nämns i bloggen:
STALLET I NYLAND
Miranda. Korsningssto.
Tender Spirit. Kallas Spirit. Korsning fjordhäst/appaloosa valack f. 1993.
Putte. Korsning fjordhäst/halvblod.
Matilda. Svenskt halvblod sto f. 1998 e. Amiral 764 u. Marsipan 15372 e. Ciceron 456.
Cikoria. Kallas Sickan. Ridponnysto f. 2008 e. Verona's Gerswin u. Coimbra e. Jasper 550.
Zinbad. Kallas Z. Svenskt halvblod valack f. 1997 e. Robin Z 723 u. Camelia 17292 e. Arram 564.
Dixon. Varmblodstravare.
MIN LÖSDRIFT
Hampus. Fjordhäst, valack f. 1997 e. Björkhems Fafner 152 u. Habina. Har en egen blogg på http://habina.blogg.se/puss/
Ricky. Fjordhäst, hingst f. 2013 e. Lyckängs Rex 265 u. Ariel. Har en egen blogg på http://habina.blogg.se/ricky
Stolplyckans Regent. Kallas Grålle. Fjordhäst, hingst f. 2013 e. Lyckängs Rex 265 u. Stolplyckans Nora 3501. Har en egen blogg på http://habina.blogg.se/ricky
HÄSTAR OM TIDIGARE FUNNITS I ARIELS LIV
Pamilljah ox. Kompis arabsto f. 2007 som ofta var med på hoppträningar i Bälinge.
Diana. Kompis shagyaarab som ofta var med på hoppträningar i Bälinge.
Rembo. Kompis halvblod som jag främst ridit tillsammans med på Hampus i Bälinge.
Filou. Kompis halvblod i Bälinge.
Cole. Kompis halvblod i Bälinge.
Piaster. Kompis halvblod i Bälinge.
Enzo. P.R.E.-valack f. 2010, stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Krutow. Fuxvalack med okänd härstamning. Ser ut som en haflinger eller welsh cob. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Indra av Basta. Halvblodssto f. 2005 e. Szkopul 929 u. Dirty Night xx e. Spectacular Tide xx. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Caméa MF. Halvblodssto f. 2004 e. Dardel 847 u. Camomille e. Hubertus 618. Min fd dressyrtränare i Bälinge äger henne.
Nils Poppe. Halvblodsvalack f. 1996 e. Pomme Royal 892 u. Schatzi 20359 e. Steinbeck 688. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Good Luck. Kallas för Lucky, New Foreststo f. 2010 e. Stackarps Peeron RNF 176 u. Good Girl e. Strätes Karbin RNF 62. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Weber. Haflingervalack f 1999 e. Wirbelsturm 12 u. Bärin 317 e. Albanus 56006474. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Garcon. Varmblodstravare som stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Snobban. Korsningsponny som stod i samma stall i Bälinge som Ariel ett tag, men sedan såldes.
Moonlight. Korsningsponny som stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Lumière. Kallas för Liam. Halvblodskorsning f. 2002 e. As de Thurin 845 u. Adela e. Rosalind's Guy. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Lady Lili. Korsningsto halvblod/connemara f. 2002 e. Calvin Klein RC 89 u. Ayla e. Bamtung 644. Stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Acrobat. Welshponny som stod i samma stall som Ariel i Bälinge.
Delight. Häst med okänd härstamning som stod i samma stalls om Ariel i Bälinge.
Aerolite F. Kallas Freddie.Delights föl f. 2013 e. Aerline H 949.
Backens Trocadero. Kallades Trox.Connemaravalack e. Pommac RC 44 u. Virgilian Heather RC 708 e. Uranus RC 60. Såldes tillbaka till tidigare ägare.
Casilla. Halvblodssto e. Casa Grande 1018 u. Maräng e. Marramas 535 som min tidigare hopptränare i Bälinge äger. Flyttat till Jälla.
Raffinet 29778. Halvblodssto e. Maloubet de Pleville 1039 u. Ronja 26682 e. Tabac 699. Stod i Bälinge en vinter, men flyttade sedan tillbaka till uppfödaren.
Candela. Halvblod som stod i stallet i Bälinge ett halvår.
Erasmus. Ridponnyvalack med mycket welshblod. Togs bort.
Tyr. Islandshäst. Såldes.
Maggie-Star. Kallas för Maggie. New Foressto e. Moon Star RNF 39 u. Film Maggie RNF 1628 e. Knightwood Rocketer RNF 5. Såldes.
Touch of Heaven. Kallas för Totte. Skimmelvalack med okänd härstamning. Welshliknande. Såldes.
Tuvstarr. Kallas för Tuva, kallblodstravare. Flyttade från lösdriften i Bälinge.
Primadonna. Kallas för Donna, ridponnysto f. 1995 e. Maraschino RNF 71 u. Fazerina e. Garribaldi 311. Flyttade från lösdriften i Bälinge strax efter att hon fick föl.
Primeira. Donnas stoföl f. 2011 e. Brännornas Mozart RP 167. Följde med mamma i flytten.
Question. Kallas för Qurre, brun valack med okänd härstamning. Såldes.
Alektor. Halvblodskorsning f. e. Homme d'Honneur xx 1055 u. Tamara. Flyttade till en annan lösdrift i Uppsala.
Good Girl. Kallas Godingen, mamma till Lucky. Newforeststo f. 1990 e. Strätes Karbin RNF 62 u. Frida II RNF 1505 e. Hiawatha RNF 30. Fick somna in december 2010.
Bella. Halvblod som tidigare gick i lösdriften i Bälinge.
Burre. Halvblod som flyttade till UVFK:s anläggning.
Habina. Min första häst, mamma till Hampus. Var tvungen att ta bort henne 2004.
Friday. Halvblodshäst som flyttade till en anläggning i närheten av BÄRF.
Ella. Kallblodstravare som flyttade till en anläggning med bättre travträningsmöjligheter i Björklinge.
Hecla. Halvblodssto f. 1986 e. Labrador 588 u. Lill-Heity 14906 e. Furidant 500. Jag var medryttare på henne 2004-2005.
Krikelin. Halvblodsvalack f. 1997 e. Krius xx 906 u. Yan 13839 e. Chagall 455. Jag var medryttare på honom 2006.
Foxy. Korsningsponnyvalack som stod i stallet i Bälinge förut.
Idunn. Islandshäst som stod i lösdriften i Alunda.
Sunna. Mamma till Idunn, stod också i lösdriften i Alunda.
Och ännu mer shopping ;-)
Nya svarta ridbyxor, då mina två par ridbyxor bägge har stora hål. :-S
Handskarna är det ännu värre med, där hittar jag inga hela par längre, så jag beställde fem par... Lika bra när de kostar 30 kr styck.
En ny fästingplockare, då den gamla nästan helt gett upp.
Lite flugmedel, efter tips verkar det här vara bästa märket. Vi får se hur bra det fungerar.
Barbacka i turboskritt
Ariel var nöjd med sällskap och tuffade på i sin vanliga lugna skritt. Vi red bort till rakbanan och följde den ända till den tog slut. Så bra att rida den i skritt, så inte Ariel får för sig att vi alltid skall galoppera där...
När vi vände hemåt kom förstås Ariels turboskritt tillbaka. Tyr hade inte en chans att hänga med, fast de hållit jämna steg på bortaväg. Knäpp-Ariel... Jag gjorde en del halter för att inte hamna för långt fram, men så fort Tyr kom i jämnhöjd med Ariel så skulle hon hota honom och försöka ta sig förbi. Trodde hon lagt undan tävlingsinstinkten, men uppenbarlige inte.
Hemma igen konstaterade jag att vi varit ute i 70 minuter och i ett tempo på 5 km/h. Riktigt bra för att vara mig och Ariel. Synd bara att jag blev lite skavd av att gunga barbacka på den där varma ryggen...
Ariel fick på sig flughuva och munkorg igen, så får vi se om de är kvar nästa gång vi träffas. Eventuellt blir det på torsdag, om massören kommer ut då. Annars blir det fredag och longering.
Sadelutprovning
Ariel fick stå och sova i två timmar då B-G var upptagen med en annan häst. Jag passade på att damma av Ariel ordentligt, hon hade rullat sig i den härliga lera som blev resultatet av morgonens regn. Det blev verkligen ett moln av lerdamm runt oss. :-S
När Ariel var ren och jag förberett all utrustning gick jag ut och mätte hindren från gårdagens hoppning. Jag kan stolt meddela att vi hoppade hela 60 cm. :-) Jag skulle ALDRIG hoppat det om jag vetat om hur högt det är, men med en bra galopp och en duktig häst så kändes det inte alls så högt. Jag hade gissat på 40-45 cm, tills jag jämförde bilderna med när vi faktiskt hoppade 40 cm. Det var mycket högre igår, så jag var ju tvungen att gå ut och mäta...
Sedan kikade B-G på Ariel, kände igenom henne där hon varit öm enligt E.T., men B-G hittade ingen ömhet. Trodde det var lite stofasoner från Ariels sida bara. ;-) Sedan åkte sadeln på och B-G tyckte att den låg alldeles utmärkt, om man bortser från att den var två bomviddar för vid...
När jag förklarat att jag kunde byta koppjärn själv på sadeln, och dessutom hade ett järn som var två storlekar mindre, så tyckte han att vi skulle nöja oss för idag. Bestämde att jag skulle höra av mig till hösten för inköp av dressyrsadel och då kunde han kika på sadeln igen för att se så den fortfarande satt bra.
Så skönt att sadeln fortfarande fungerar, jag trivs bra i sadeln och Ariel verkar också nöjd. Men visst längtar jag till den dag då vi har en dressyrsadel...
Hoppa oxer!
Tog in henne från hagen (fortfarande munkorg och flughuva på sig, heja!) och lät henne stå och sova en stund medan vi byggde hinder. Det blev två grupper med hästar, i vår grupp var det S och Tyr, M och Maggie samt L och Pamilljah. Ja och så Ariel och jag förstås. :-) Ponnygruppen kan man nog kalla oss, tre är ju ponnyhöjd på och jag tror Pamilljah ligger på gränsen.
Tidigare har det ju varit mycket bomövningar, men idag blev det nästan enbart hinder. Fem stycken närmare bestämt, varav tre oxrar. Nervöst... Jag som inte hoppat på sju veckor. :-S
Ariel fick både senskydd och boots på fram och så åkte svanskappan på för säkerhets skull. Skrittade igång på grusvägen tillsammans med S och Tyr, sedan red vi fram lite i skritt och trav i paddocken. Som vanligt känner jag mig lite vilsen när det gäller framridning, jag har ingen riktig plan där. Men det var så pass varmt att någon egentligen uppvärmning ändå inte behövdes. Trettio grader i skuggan...
Så kom V och vi började träningen. Först fick vi trava över tre bommar och hoppa ett kryss. Ariel ville gärna skynda på stegen och när krysset blev en oxer fick hon det lite halvkämpigt. Hon rusade ibland, med följden att hon inte riktigt fick någon ordning på fötterna. Inte så att det störde alltför mycket, men det var inte så rytmiskt som det var de gånger hon faktiskt såg sig för. Ibland blev det några språng galopp efter hindret, men oftast endast trav. Den här övningen byggdes sedan på med skänkelvikning från spåret fram till travbommarna och de gångerna var Ariel mycket mer fokuserad och lugn. Fina tjejen!
Därefter hoppade vi två hinder med två galoppsprång emellan. Krysshinder där vi kom emot i trav men galopperade mot andra hindret. Här var Ariel klockren, så fort jag styrde henne rätt så gjorde hon allt rätt. Jag hade lite halvsvårt med de där förbaskade hälarna, men när jag väl fick dem på plats så gick det mycket bättre. Ariel var så glad över den här övningen, även om jag tyckte den var svår. V sade efteråt att det var en ganska avancerad övning, så jag skulle vara stolt över min häst. :-)
Vi avslutade med att hoppa ett kryss på rakt spår och vända in på böjt spår till ett kryss som sedan blev en oxer. Trav emot första hindret, men galopp mot andra. Ariel bjöd så det stod härliga till och jag behövde bara styra. Fick tillsägelse en gång då jag tyckte det gick lite fort (vilket det inte gjorde) och gjorde en halvhalt. Ariel lyssnade på mig och kortade galoppen lite, vilket gjorde att vi kom helt fel på hindret. V förklarade att det blir helt rätt om Ariel bara får rulla på i galoppen, ju mindre jag stör desto bättre.
Sedan vände vi på hinderföljden, så det blev böjt spår först och sedan rakt. Hindren ändrades om till kryss först och oxer sedan, men Ariel var precis lika fantastisk åt andra hållet. Hon har en helt annan galopp mellan hindren än hon har ute i skogen, den känns så stor och rejäl, så jag luras att tro att den är för snabb. Men det är så hon skall gå och det skall kännas lite som att jag inte har kontroll, för hon måste få lära sig att hoppa rätt.
Snälla T fotade lite, så det blev tre bilder på björkhindret. :-)
Det var en plaskblöt men väldigt nöjd Ariel som jag skrittade av för hand. Några riktigt häftiga bocksprång hade det blivit, även ett par gånger då hon snubblade över sina egna ben. Men V berömde mig för att jag så snabbt kom tillbaka med överlivet, det underlättar för Ariel och gör att jag inte ramlar av när hon tappar balansen. Jag har tydligen lärt mig av alla snubblingar. ;-)
Ariel fick sig en härlig dusch och stretchning innan vi vandrade iväg till hagen igen. Skall bli intressant att se hur benen ser ut imorgon, det var ett tufft pass för en liten tjej.
Lite OT kan jag berätta att Donna som går tillsammans med Ariel och skall ha föl, nu har fått vaxproppar och vit mjölk. Snart står det en söt fölis där...
Vänja vid vatten
Först och främst: Ha tålamod. Jag köpte Ariel när hon var sex månader gammal, så jag har haft mer än tre år på mig att vänja henne vid vatten.
Från början tog vi många promenader, där jag lät hennes naturliga nyfikenhet få fritt spelrum. Det innebar att vi nosade på allting som var "farligt", så hon lärde sig att det faktiskt inte var farligt. Det gällde även vattenpussar och de fåtal vattendrag vi träffade på.
Eftersom Ariel främst skall bli distanshäst, så var jag redan då intresserad av att få henne att dricka närsomhelst och överallt. Jag gjorde helt enkelt så att så fort hon visade minst intresse för en vattenpuss, även om hon bara gick dit och doppade nosen, så fick hon rejält med beröm.
När jag började sitta på henne var det samma sak där, gå fram och nosa på allt farligt, beröm när hon vågar nosa. Om hon inte ville gå i en vattenpöl, så gick vi fram och tillbaka tills hon faktiskt gick genom den. Sedan var jag noga med att hon inte alltid måste gå genom alla vattenpölar, då blir det lätt tjatigt. Utan hon skall gå genom de som jag säger åt henne att gå igenom.
Så har vi jobbat de senaste tre åren.
Nu när vi var på ridsemester kom egentligen genombrottet. Vi har inte så mycket naturligt vatten nere i Uppsala, men på ridsemestern fanns det några rejält blöta områden. Lägg till att det dessutom regnade några dagar i rad och det blev svårt att ta sig någonstans överhuvudtaget utan att gå genom vatten.
Det gjorde att Ariel förstod att det inte var farligt med vatten även om det var en långsträckt pöl på kanske femton meter. Jag låter henne ibland stanna och plaska med vattnet och ibland säger jag åt henne att inte stanna utan skritta eller trava igenom.
En annan sak som hände på semestern, som nästan aldrig hänt tidigare, var att Ariel blev törstig under ridturerna. Vips så började hon dricka så fort hon fick tillgång på vatten, vilket gav en nöjd matte och en nöjd Ariel. ;-)
Det viktigaste för mig när man vänjer vid vatten (ja, förutom tålamod) är att man aldrig går ned i vatten man inte är säker på. Botten måste vara okej, även om okej får betyda lite smågyttjig. Men det får aldrig bli en situation där hästen känner sig fast, då blir vattnet farligt istället för skojigt.
Hoppas det gav något litet tips! :-)
En liten sväng
Tog in för avborstning, men det dammade så fruktansvärt så jag fick binda upp henne ute istället. De har en rullgrop precis vid grinden som efter all den här torkan bara består av fin, dammig lera. Jag borstade hur mycket som helst på samma ställe, ändå fortsatte det att damma. Suck!
Bestämde mig för att jag var lat, så efter hovkratsning åkte bara tränset på. Barbackaridning är nyttigt för balansen. ;-) Tog även på boots fram och de hjälper helt klart för hon slog inte i hovarna en enda gång. Vi red bort längs fårhagen och ut på grusvägen. Ariel var lite fjantig på ett ställe och började trampa bakåt. Inte lätt att säga ifrån när man inte har så bra balans, så jag satt av och ledde henne framåt istället.
Som straff fick hon sedan stå med huvudet inne i en lövruska så jag kunde använda mig av en sten och sitta upp igen. Fjanthäst... I övrigt var hon glad hela ridturen, lite piggare på hemväg, men inte alls lika stor skillnad som uppe i norr. Hon jobbade fint med stöd på bettet då och då. Det tar sig!
Fick avsluta med ett varv i paddocken, bara så hon minns att man kan gå där. Då blev hon ännu finare, mitt lilla hjärta! Klart det är lättare att fokusera på matte när det inte finns något annat spännande att titta på.
Efteråt masserade jag hals, rygg och bakdel. Extra mycket där hon ömmade sist, men nu stod hon bara och njöt hela tiden. Jag skall försöka boka in en massör någon dag framöver, så ett proffs får massera igenom henne också. Det lär hon gilla!
Sedan åkte både flughuva och munkorg på, så hoppas vi att hon behåller allting på till idag...
Mera shopping
Sedan behövde jag ändå mer salva, så en sådan burk följde med.
Och slutligen, den egentliga anledningen till att jag shoppade. En till munkorg! Nu blir det munkorg hela tiden, speciellt som jag kommit på att det ställe hon får skav på faktiskt täcks av flughuvan numera.
Förvirring råder
Igår var E.T. ute och kikade på Ariel. Jag kom dit strax innan, så jag hann ta in henne i stallet och prova nya täcket. Det behöver justeras lite, men såg fint ut. Hon har ju haft Hampus gamla, samma märke men design anno 1998. Det har hänt en del sedan dess... Jag hann lägga märke till snabbknäppningen i bogen och bogvecket. Blir intressant att se om hon kommer behöva täcket någonting i sommar.
Sedan kom E.T. och kände igenom. Tyckte att hon var lite spänd och stram i bakdelen, men inte alls lika mycket som sist. Däremot hade hon en punkt på länden som ömmade. E.T. satte tre nålar på länden och en på bringan. Ariel reagerade när E.T. satte nålen på just den punkt som ömmade, men i övrigt tyckte hon bara det var mysigt.
Medan Ariel kopplade av så summerade jag vad som hänt under vår semester. Det var nyttigt att göra det, för det säger en del om hur jag upplevt senaste månaden och hur jag skall gå vidare i träningen framöver. Jag hade lite tankar om att låta henne vila, men nu blir det lite ridning ändå.
Träffade på V och bokade in en hoppträning på lördag. Så skoj! Innan dess skall jag rida en kortare sväng på fredag för att checka av så allt känns okej.
När E.T. tagit bort nålarna blev det massage av länden och ordentlig genomgång av det ömma området. Här började Ariel bli besvärlig. Hon kunde rycka till ordentligt och säga ifrån att det gjorde ont och sedan när E.T. gjorde exakt samma sak någon minut senare så reagerade hon inte alls. För att ytterligare nästa gång reagera igen. Suck!
Jag fick lägga på sadeln för att se om det kunde vara den som tryckte, men inte det heller. Vår arbetsteori just nu är att sadeln är något för vid så den vickar när jag rider, så bakvalvet duttar i länden. Även om det inte ser ut så när man lägger på sadeln. Så jag pratade med L som tänkt ta ut en sadelutprovare och bad henne boka in även mig och Ariel. Jag hoppas verkligen att det bara är en liten justering som behövs och inte en ny sadel. Jag får i och för sig tillbaka på skatten, men det vore trevligt att få spara de pengarna...
E.T. tittade på Ariel när hon skrittade också och tyckte att hon var lite orörlig just vid länden. Men vi avvaktar, för så stor grej är det inte egentligen (även om jag tycker det som orolig matte!) och nytt besök bokas in lagom till hon skall vila några dagar i september.
Promenerade en stund med Ariel efteråt och sedan tvättade vi bakdelen med svamp. Hon har stått och gnuggat baken i transporten, så hon var alldeles grå på halva baken. ;-) Egentligen skulle hon behöva ett helbad, men jag tror jag väntar med det tills flocken tycker att hon luktar rätt igen.
Avslutade med att fläta pannluggen och ta på henne flughuvan. Hon var så fin i den! Nöjd också, hon hjälpte till när jag skulle ta på den, genom att stoppa in huvudet. Det enda dumma är att den är lite för stor vid svalgen, eftersom det är storlek full. Men öronen ryms precis, så vi får fortsätta köpa storlek full...
Eloge till Hööks!
Posten har strulat en hel del med eftersändningen medan jag varit borta. Bland annat skickade de mitt Hööks-paket till Uppsala och inte till mina föräldrar. Paketet behövde hämtas ut senast tre dagar innan jag skulle komma hem. Panik!
Ringde till utlämningsstället, som inte kunde göra någonting utan direktiv från Posten. Ringde till Posten, som inte kunde göra någonting utan direktiv från Hööks. SUCK! Ringde till Hööks som var oerhört hjälpsamma (Tack till Angelica!) och fixade så paketet låg kvar ytterligare en vecka.
Så igår hämtade jag ut regntäcket som jag lovat Ariel:
Två flughuvor så jag alltid har en att ta på:
Longeringsdelta så jag kan ha inspänningstygel mellan frambenen:
Godis!
Ny grimma, ifall jag behöver tvätta den andra
Hemma i Uppsala igen
Stooora lastbilen kom och Ariel tittade lugnt på den. Så tuff tjej jag har! Hon tvekade något ögonblick på rampen, sedan klev hon hela vägen upp. Eftersom transportfirman håller till precis i närheten så var det bara Ariel som åkte med från början. Men jag misstänkte att hon skulle få sällskap längs vägen.
Tio timmar senare mötte jag upp Ariel igen. Jag hade varit i stallet någon timme, packat ur bilen på alla grejer och hjälpt en kompis att bära lite hinder.
Ariel hade en vacker travare till höger om sig och en snygg appaloosa till vänster om sig. Det blev lite kärlek en stund, med mulpussar, innan Ariel lugnt klev ur transporten. På hemmaplan ville hon mest beta och dricka lite vatten.
Eftersom Qurre reds så passade vi på att släppa ut henne direkt i hagen. Qurre är ju bossen, så ofta brukar ihopsläppen gå bättre när han är tillfälligt ur vägen. ;-) Släppet gick bra, förutom att brudarna i hagen försökte få ut Ariel genom staketet. Hm... Tuffa Ariel sade dock ifrån, hon är lätt på baken den där...
Den enda som inte lade sig i bråket var Donna, men så fölar hon ju snart också. Hoppas så att Ariel får leka med fölet. :-)
Idag kommer E.T. och kikar på Ariel, kommentarerna från stallkompisarna var att hon hade blivit mycket smalare, så vi får se om E.T. säger samma sak. Viktigast är dock att ömheten i bakdelen gått över. Håll en tumme!
Måste även passa på att göra reklam för firman jag åkte med: http://www.jakobssonolsson.se/ Hästarna åker oerhört bekvämt, det är svalt i transporten och föraren har övervakning. Dessutom är det trevlig personal och personer som verkligen kan hantera hästar. Jag är så glad att Ariel kunde åka med dem, hon kom fram i ett fint skick både till semestern och hem igen.
Äventyrlig avskedsritt
Igår fick Ariel vila, det var en massa andra saker som skulle hinnas med och så var dagen plötsligt slut. :-P
Men idag var det dags för sista turen här uppe. Givetvis blev det min favoritrunda mot Nyland, massor med härliga backar!
Inför avfärd, i easybootväskan finns kamera och hovkrats.
Ariel var pigg och glad som vanligt, även om hon gärna ville vända när vi kom till den branta uppförsbacken på bortaväg. Vi tuffade dock på och sedan blev det utför mest hela tiden. Lite trav och galopp där det var plant och så dök det plötsligt upp ett hinder i vägen!
Granen var lite för hög för att kliva över, så vi fick ta en omväg runt den. Typiskt nog låg den i bästa galoppbacken, så det blev ingen galopp där på hemvägen. Men när vi tagit oss förbi granen så fortsatte vi traktorvägen mot Nyland. De flesta vattenpölar hade blivit enbart gyttjiga fläckar nu, så vi kunde trava lite fler ställen. Precis när klockan larmade att vi ridit en timme kom vi fram till en liten tall som ramlat över stigen. Jag kollade landningssidan och kunde sedan inte låta bli att ta den i trav. Fast den var så låg så det blev inget hopp utan bara lite högre benrörelser. Så hoppsugen nu!
På hemväg fick Ariel dricka i de pölar som fanns kvar och i den största utav dem så vek hon plötsligt benen och lade sig. Jag hann tänka att sadeln skulle bli förstörd innan jag fick henne upp på benen igen. Bustjej! Ingen fara skedd, bara matte som blev blöt om foten och halva vaden. :-P
På hemvägen blev det lite mer trav och galopp, Ariel var så pigg men orkade som vanligt inte lika mycket som hon själv önskade. Några språng i brant uppförsbacke och sedan behövde hon skritta. ;-) Så perfekt när man vill dämpa sin överpigga häst lite.
Låååång uppförsbacke
Hemma igen var det en nöjd tjej som blev avsadlad. Hon fick beta medan jag borstade bort all lera, det var ingen vacker syn precis. Men hon var glad och det är det viktigaste!
Klia bringan är skönt efter träningen
Imorgon får hon gå ut en sväng i hagen innan transporten kommer vid åtta och hämtar henne. Vårt roliga norrlandsäventyr är över, men det finns många andra som väntar runt hörnet!
Riktig vänskap!
Ariel med sin kaninkompis Busan.
Sötnosen!
Skryt, skryt, skryt
Fick lite småtips som hjälpte enormt, men mest var det skönt att ha någon som kikade på oss och inte alls tyckte det såg tokigt ut. Ariel var som en dröm att rida, gjorde allt jag bad henne om.
J var dock mest imponerad av att Ariel inte brydde sig ett skvatt om att det var ojämnt underlag och diverse bilar som susade förbi hela tiden. Det är ju absolut inget jag tänker på, men visst har hon en poäng i att Ariel är en trygg och cool häst att rida. Men det är ju som det brukar vara, man tänker på vad hästen inte kan istället för vad hästen kan. ;-)
Det känns skönt att få bekräftat att vi är på rätt väg och nu vill jag bara rida dressyr för hela slanten. :-D Har anmält mig till en tränare på ridskolan i höst och hoppas att jag får en plats. Då blir det regelbunden träning varannan söndag, precis vad vi behöver!
J fotade en del också och så fort jag fått bilderna så kommer de upp på bloggen. Jag fick kika lite och blev förvånad över bilderna. Vi såg ju riktigt vettiga ut! Ariel var superfin förstås, men heffaklumpen på ryggen såg inte så tokig ut heller.
Efter passet fick Ariel beta en stund innan hon återvände till hagen, som alltid nöjd med livet. Imorgon hoppas jag hinna med ett sista långpass ut, sedan blir det en lite uppmjukande tur på söndag och hemfärd måndag.
Nojig över gallor
I morse var Ariel gallig i frambenen. Inte så mycket, men tillräckligt för att matte skall bli nojjig. Ingen ridning trots fint väder, utan vila ute i hagen. När jag betade henne mitt i dagen kände jag igenom benen igen och då var gallorna borta.
Blev att hämta det sista hölasset innan vi åker hem. Fyra dagar till lastning, jösses vad tiden går fort!
Långtur med lite krav
I förrgår fick Ariel vila, då vi var till stan och tog bort vår älskade hund. Han har varit i familjen i 14 år, så det var ganska tungt. Gosade extra länge med Ariel den kvällen, man vet aldrig hur kort tid man har sina djur till låns.
Igår blev det en riktig långtur. Jag hade förberett innan genom att mäta på kartan, vi skulle rida mot en vändplan som låg en mil bort och sedan vända hemåt och rida en mil tillbaka. Om det tog längre än 90 minuter att rida dit, så skulle vi vända innan. Så antingen två mil eller tre timmar var planen.
Första 20 minuterna är det ju skritt som gäller, sedan blev det en hel del trav. Ariel bjöd på bra i traven bortåt, inte så att jag behövde göra förhållningar, men så det ändå gick i lite raskare tempo. Runt 11-12 km/h skulle jag tippa på. Sedan blev det förstås en del skritt också, där det var för ojämnt för att trava eller där det gick uppför eller nedför.
Vi hade 500 meter kvar när mobilen larmade att det gått 90 minuter, så efter lite velande bestämde jag mig ändå för att vända. Ariel var till en början superpigg hemåt, bland annat travade vi genom en stor (och lång!) vattenpöl med bibehållet tempo. Men allt eftersom lugnade hon sig i traven, så sista travsträckan hemåt kunde jag ha henne på lång tygel. Kanske krävs det tre timmars ridning för att dämpa hennes iver. ;-)
Avslutade innan sista skrittsträckan med galopp, inga problem att fatta och hon bjöd fint i galoppen. Sedan skrittade vi sista 25 min hem, varav sista biten avsuttet. Hon var svettig, men inte så farligt mycket ändå. Hon var inte särskilt trött heller, mest nöjd.
Hemma blev det avsvampning och gräsätning innan hon fick gå ut i hagen. Funderade på att smeta på kyllera, men bestämde mig för att jag ville se eventuella reaktioner på benen utan extra pyssel.
Totalt red vi 185 minuter och 19 kilometer. Räknar jag bort fram- och avskrittningen höll vi ett tempo på 7,3 km/h och det kändes absolut inte överilat på något vis.
Jag har förresten även börjat ge henne saltvatten, där jag börjat med nio gram salt i tio liter vatten och successivt ökat på saltet. Nu dricker hon maxdosen, 90 gram salt i tio liter vatten. Hon verkar gilla smaken, så jag hoppas att hon dricker det även i fortsättningen efter träning. I övrigt sörplar hon glatt i sig vatten i vattenpölar och diken längs vägen, så jag tror inte jag behöver vara bekymrad över hennes vätskebalans.
