Skryt, skryt, skryt
Idag kom kompis J förbi och kikade lite på Ariel. Vi visade upp oss på vändplanen, blev lite övergångar skritt-halt, lite volter och sidvärts samt övergångar skritt-trav. J tyckte att Ariel var jättefin, med bra skritt och driv i traven. Jag som varit lite bekymrad över hennes huvudviftningar behövde inte alls vara det, unghästfasoner bara. ;-)
Fick lite småtips som hjälpte enormt, men mest var det skönt att ha någon som kikade på oss och inte alls tyckte det såg tokigt ut. Ariel var som en dröm att rida, gjorde allt jag bad henne om.
J var dock mest imponerad av att Ariel inte brydde sig ett skvatt om att det var ojämnt underlag och diverse bilar som susade förbi hela tiden. Det är ju absolut inget jag tänker på, men visst har hon en poäng i att Ariel är en trygg och cool häst att rida. Men det är ju som det brukar vara, man tänker på vad hästen inte kan istället för vad hästen kan. ;-)
Det känns skönt att få bekräftat att vi är på rätt väg och nu vill jag bara rida dressyr för hela slanten. :-D Har anmält mig till en tränare på ridskolan i höst och hoppas att jag får en plats. Då blir det regelbunden träning varannan söndag, precis vad vi behöver!
J fotade en del också och så fort jag fått bilderna så kommer de upp på bloggen. Jag fick kika lite och blev förvånad över bilderna. Vi såg ju riktigt vettiga ut! Ariel var superfin förstås, men heffaklumpen på ryggen såg inte så tokig ut heller.
Efter passet fick Ariel beta en stund innan hon återvände till hagen, som alltid nöjd med livet. Imorgon hoppas jag hinna med ett sista långpass ut, sedan blir det en lite uppmjukande tur på söndag och hemfärd måndag.
Fick lite småtips som hjälpte enormt, men mest var det skönt att ha någon som kikade på oss och inte alls tyckte det såg tokigt ut. Ariel var som en dröm att rida, gjorde allt jag bad henne om.
J var dock mest imponerad av att Ariel inte brydde sig ett skvatt om att det var ojämnt underlag och diverse bilar som susade förbi hela tiden. Det är ju absolut inget jag tänker på, men visst har hon en poäng i att Ariel är en trygg och cool häst att rida. Men det är ju som det brukar vara, man tänker på vad hästen inte kan istället för vad hästen kan. ;-)
Det känns skönt att få bekräftat att vi är på rätt väg och nu vill jag bara rida dressyr för hela slanten. :-D Har anmält mig till en tränare på ridskolan i höst och hoppas att jag får en plats. Då blir det regelbunden träning varannan söndag, precis vad vi behöver!
J fotade en del också och så fort jag fått bilderna så kommer de upp på bloggen. Jag fick kika lite och blev förvånad över bilderna. Vi såg ju riktigt vettiga ut! Ariel var superfin förstås, men heffaklumpen på ryggen såg inte så tokig ut heller.
Efter passet fick Ariel beta en stund innan hon återvände till hagen, som alltid nöjd med livet. Imorgon hoppas jag hinna med ett sista långpass ut, sedan blir det en lite uppmjukande tur på söndag och hemfärd måndag.
Kommentarer
Trackback
