Ariel 3525

Jag skall försöka att förklara hur jag gjort med Ariel och hennes vattenglädje... Men det är ett långsiktigt projekt, så det låter kanske lite flummigt. ;-)

Först och främst: Ha tålamod. Jag köpte Ariel när hon var sex månader gammal, så jag har haft mer än tre år på mig att vänja henne vid vatten.

Från början tog vi många promenader, där jag lät hennes naturliga nyfikenhet få fritt spelrum. Det innebar att vi nosade på allting som var "farligt", så hon lärde sig att det faktiskt inte var farligt. Det gällde även vattenpussar och de fåtal vattendrag vi träffade på.

Eftersom Ariel främst skall bli distanshäst, så var jag redan då intresserad av att få henne att dricka närsomhelst och överallt. Jag gjorde helt enkelt så att så fort hon visade minst intresse för en vattenpuss, även om hon bara gick dit och doppade nosen, så fick hon rejält med beröm.

När jag började sitta på henne var det samma sak där, gå fram och nosa på allt farligt, beröm när hon vågar nosa. Om hon inte ville gå i en vattenpöl, så gick vi fram och tillbaka tills hon faktiskt gick genom den. Sedan var jag noga med att hon inte alltid måste gå genom alla vattenpölar, då blir det lätt tjatigt. Utan hon skall gå genom de som jag säger åt henne att gå igenom.

Så har vi jobbat de senaste tre åren.

Nu när vi var på ridsemester kom egentligen genombrottet. Vi har inte så mycket naturligt vatten nere i Uppsala, men på ridsemestern fanns det några rejält blöta områden. Lägg till att det dessutom regnade några dagar i rad och det blev svårt att ta sig någonstans överhuvudtaget utan att gå genom vatten.

Det gjorde att Ariel förstod att det inte var farligt med vatten även om det var en långsträckt pöl på kanske femton meter. Jag låter henne ibland stanna och plaska med vattnet och ibland säger jag åt henne att inte stanna utan skritta eller trava igenom.

En annan sak som hände på semestern, som nästan aldrig hänt tidigare, var att Ariel blev törstig under ridturerna. Vips så började hon dricka så fort hon fick tillgång på vatten, vilket gav en nöjd matte och en nöjd Ariel. ;-)

Det viktigaste för mig när man vänjer vid vatten (ja, förutom tålamod) är att man aldrig går ned i vatten man inte är säker på. Botten måste vara okej, även om okej får betyda lite smågyttjig. Men det får aldrig bli en situation där hästen känner sig fast, då blir vattnet farligt istället för skojigt.

Hoppas det gav något litet tips! :-)