Balsam för själen
Det var en stor lättnad i söndags när bilen startade på första försöket. Kändes verkligen som lyx att kunna susa iväg till stallet när jag själv kände för det.
Träffade på nyinflyttade Donna och hennes ägare. Hon är dräktig, dessutom med en hingst som har riktigt roliga blodslinjer.
Ariel kom mig till mötes i hagen och undrade om vi inte kunde hitta på något skoj. Först kände jag dock igenom henne ordentligt, men jag hittade inget ställe som ömmade. Jag tror vi undkom med blotta förskräckelsen.
Sedan fick hon följa med till stallet, där jag borstade bort allt löst hår, kratsade hovarna och tempade. Hon hostade till ett par gånger, men hade ingen feber. M kom in med Maggie, vi hade bestämt oss för att rida ut ihop och dessutom enbart skritta.
Red samma väg som vi nästan alltid rider nu på vintern, men istället för att följa asfaltsvägen hem så vände vi när vi kom fram till den och red tillbaka. Ariel var som vanligt lugn och fin på bortaväg och en riktig kapplöpningshäst på hemväg. Jag får hålla lite koll så hon inte går upp i pass när hon blir så ivrig, men överlag skötte hon sig riktigt bra.
Det var så härligt att bara skritta, sitta och prata till häst och ha roligt. Hästarna verkade också må gott av det, så vi bestämde oss för att göra om samma sak nästa söndag.
Åter i stallet var det en nöjd och lite svettig Ariel som fick sova under fleecetäcket medan jag stretchade igenom. Sadeln hade suttit mycket bättre den här gången, även om det syntes att den åkt fram lite. Å andra sidan så trampade Ariel ned i ett dike med frambenen, så kanske var det därifrån pälsruggningen kom.
När jag släppt ut Ariel i hagen fortsatte jag pyssla med lite smågrejer. Det slog mig än en gång hur bra jag har det, inga måsten utan bara roliga stunder i stallet. Att dessutom kunna sätta sig i bilen och åka hem när jag vill, det var grädde på moset.
Träffade på nyinflyttade Donna och hennes ägare. Hon är dräktig, dessutom med en hingst som har riktigt roliga blodslinjer.
Ariel kom mig till mötes i hagen och undrade om vi inte kunde hitta på något skoj. Först kände jag dock igenom henne ordentligt, men jag hittade inget ställe som ömmade. Jag tror vi undkom med blotta förskräckelsen.
Sedan fick hon följa med till stallet, där jag borstade bort allt löst hår, kratsade hovarna och tempade. Hon hostade till ett par gånger, men hade ingen feber. M kom in med Maggie, vi hade bestämt oss för att rida ut ihop och dessutom enbart skritta.
Red samma väg som vi nästan alltid rider nu på vintern, men istället för att följa asfaltsvägen hem så vände vi när vi kom fram till den och red tillbaka. Ariel var som vanligt lugn och fin på bortaväg och en riktig kapplöpningshäst på hemväg. Jag får hålla lite koll så hon inte går upp i pass när hon blir så ivrig, men överlag skötte hon sig riktigt bra.
Det var så härligt att bara skritta, sitta och prata till häst och ha roligt. Hästarna verkade också må gott av det, så vi bestämde oss för att göra om samma sak nästa söndag.
Åter i stallet var det en nöjd och lite svettig Ariel som fick sova under fleecetäcket medan jag stretchade igenom. Sadeln hade suttit mycket bättre den här gången, även om det syntes att den åkt fram lite. Å andra sidan så trampade Ariel ned i ett dike med frambenen, så kanske var det därifrån pälsruggningen kom.
När jag släppt ut Ariel i hagen fortsatte jag pyssla med lite smågrejer. Det slog mig än en gång hur bra jag har det, inga måsten utan bara roliga stunder i stallet. Att dessutom kunna sätta sig i bilen och åka hem när jag vill, det var grädde på moset.
Trackback
