Galoppera mera!
Jag har fått lite skäll för att jag är dålig att fota, så igår var kameran både med och med nyladdade batterier.
Hämtade in en glad Ariel, hon stod och väntade på mig uppe vid ligghallen. Ganska rund...
Tog in och borstade bort en massa päls, nu har hon verkligen börjat komma igång med fällandet. Sedan åkte boots och benskydd på tillsammans med sadel och träns, för nu skulle det galopperas! Hade stämt träff med L och Krutow, men det blev även att M och Maggie hakade på. Hästarna passar verkligen bra ihop, i princip samma steglängd och temperament. Dessutom är ryttarna vana vid att Ariel och jag går våra egna vägar ibland.
Satte på pulsmätare för första gången också, men jag fick aldrig till någon signal. Pratade med experten efteråt och eftersom Ariel har så tjock päls så måste jag blöta hela området + ha på massor av kontaktgelé. Får bli nästa gång...
Red i alla fall iväg bort mot rakbanan för att kolla om den kanske töat fram. Blev ett rejält travpass och en mycket glad Ariel. Däremot var rakbanan fortfarande djupt nedbäddad under snön, så vi vände tillbaka och galopperade istället. De andra fick lite försprång, så Ariel och jag kunde joxa lite som vi själva ville. Tack vare det hann vi med tre fattningar efter varandra, medan de andra galopperade på i ett sträck. Kändes riktigt bra, det var jag som bröt av till trav varje gång när jag tyckte hon behövde trava lite lugnt istället. Ariel mest bara glad hela tiden.
På hemväg blev det två galopper också, även då försvann de andra långt framför oss men jag hade inga som helst problem att hålla en lugn och fin galopp. Ariel valde för första gången att galoppera i vänster galopp med mig uppepå, så det finns hopp om oss. Det var först när vi skrittade av hästarna och jag summerade dagens träning som jag insåg att Ariel fattat galopp för skänkeln varje gång. Jag hade helt glömt bort att hon bara fattat på rösten tidigare, för den här gången hade jag inte sagt galopp en enda gång. Fintjejen!
Åter i stallet var det en pigg (eh?) men svettig flicka, som blev avspolad både om de leriga benen (och magen!) och den svettiga bringan. Hon var sådär glad över det, men stod ändå lugnt medan jag stretchade, täckade och klippte manen. Sedan fick hon kraftfoder och äntligen gå ut i hagen. För att rulla...
Tror inte man kan bli så mycket lyckligare som häst... Jag tog reda på alla grejer och förberedde för min frånvaro (hundvakt norröver en vecka). Hoppas dock hinna ut tisdag och/eller torsdag, för usch vad ridsugen jag är nu!
Trackback
