Regnet öser ned
Igår fick Ariel ha en vilodag, dels för att hon kändes lite matt senaste turen, dels för att det var en ganska tuff tur och dels för att det regnade hela dagen. Ariel var nöjd med att gå i hagen även om hon också verkade nöjd att gå in igen på kvällen.
Idag fortsatte det att regna, så vid lunchtid tog jag in Ariel så hon skulle hinna torka innan ridningen. Såg att hon skakade av kyla och fick lite dåligt samvete. Så från och med nu får hon ha regntäcke vid regn, det är för kallt här uppe nu, regn och kyla är ingen bra kombination för en häst med sommarpäls. Eventuellt får hon ha fleecetäcket under, men jag tror att det räcker med regntäcket.
Inne i stallet drog jag av så mycket vatten jag kunde från pälsen, sedan åkte hansbotäcket och fleecetäcket på. Funderar på att köpa ett ulltäcke framöver, de värmer ju fast de är våta. Men de kostar ju en hel del och så ofta brukar hon inte behöva täcke.
Någon timme senare gav vi oss iväg ut på tur. Hade ländtäcke på Ariel och chaps på mig, så det gick rätt så bra ändå. Vi red klätterstigen och grusvägen upp över berget. Det är mer än en vecka sedan vi red där sist och nu kändes backarna inte alls särskilt jobbiga. I jämförelse med de backar vi klättrat på grusvägarna så är grusvägen upp över berget rena semestern. ;-) Ariel jobbade på bra och var för en gångs skull riktigt trevlig på hemväg. Hon kunde göra halt för sitsen, något hon inte kunnat på väldigt länge (ja, på hemväg alltså). Vi travade några korta snuttar, men mest blev det skritt.
Hemma blev det avklädnad av ridgrejerna och påklädnad av regntäcke. Det är Hampus gamla regntäcke (från 1998...) som alltid sett ut som ett tält på honom. Men Ariel passar perfekt i det, så jag kanske vågar mig på att köpa ett nytt rött från Hööks. Det är nämligen samma märke som det här, fast blått då:
Jag har bestämt mig för att ändra på träningskonceptet en aning. Tanken var ju att varva skrittklättring med lågpulsträning, men det finns nästan inga platta vägar här, utan alla rundor har rejäla backar, så istället blir varje pass en blandning av skrittklättring och lågpulsträning. Jag skall försöka ha pulsmätare vid varje pass och hela tiden hålla pulsen under 131 spm. I och med det kommer det automatiskt bli mycket skrittklättring, eftersom hon uppnår nästan 131 spm i skritt i uppförsbackarna.
För övrigt har Ariel sovit i boxen två nätter i rad nu, så skam den som ger sig! Känns oerhört skönt att hon är så pass trygg i boxen också, vill ju att hon skall kunna koppla av även där. Speciellt nu när det är så blött i marken så hon kanske inte vill lägga sig ute.
