Skrittdressyr
Igår blev det äntligen så där varmt som jag längtat efter. Ariel njöt i sin hage också, hon lyckades med att rulla sig både efter morgonrykten och efter att vi ridit, så hon var väldigt nöjd med all massage hon fick. ;-)
Igår var det skritt som stod på schemat (jag kör varannan dag skrittklättring, varannan dag långtur) så vi testade en ny grusväg som inte fanns när jag hade hästarna här uppe senast. Själva klättringen var en baggis enligt Ariel, även om jag var imponerad över hur hon hanterade alla klippiga och steniga partier. Däremot så hade vi ganska rejäla diskussioner på hemväg, då Ariel ville skynda sig och jag ville ha en vettig skritt.
Fokuserade mycket på halter och skänkelvikning. Ariel flyter så fint i skänkelvikning till höger, men åt vänster blir det liksom hackigt, ett par steg åt sidan och så rakt fram några steg. Försökte analysera vad det egentligen berodde på, och efter en hel drös med skänkelvikningar insåg jag att allt berodde (förstås) på mig. När jag gör skänkelvikning till höger så lägger jag till vänster skänkel och har ett tryck hela tiden. När jag gör den till vänster så duttar jag upprepade gånger med höger skänkel. Inte konstigt att Ariel då presterar en lite halvvinglig skänkelvikning.
När jag fokuserade på höger skänkel ordentligt blev det förstås superfina förflyttningar även till vänster. Tänk om matte kunde lära sig rida. ;-)
Halterna var en annan femma, Ariel ville inte lyssna på kramning av tygeln, eller, hon lyssnade men sänkte endast tempot. Hm... Däremot var hon superkänslig för skänkeln, så pass att vi fick till en riktigt läcker övergång från halt till trav. Även om det ju inte var det jag ville...
Vi har 29 dagar kvar här uppe och jag längtar redan efter dressyrträningar och hopplektioner... Hm... Igår kväll fick jag i alla fall stilla mitt hoppsug lite, då jag lät Ariel prova upp- och nedhopp vid hand. Det fungerade alldeles utmärkt i skritt, så kanske fungerar det även med mig på ryggen. Vi får se när jag vågar...
Igår var det skritt som stod på schemat (jag kör varannan dag skrittklättring, varannan dag långtur) så vi testade en ny grusväg som inte fanns när jag hade hästarna här uppe senast. Själva klättringen var en baggis enligt Ariel, även om jag var imponerad över hur hon hanterade alla klippiga och steniga partier. Däremot så hade vi ganska rejäla diskussioner på hemväg, då Ariel ville skynda sig och jag ville ha en vettig skritt.
Fokuserade mycket på halter och skänkelvikning. Ariel flyter så fint i skänkelvikning till höger, men åt vänster blir det liksom hackigt, ett par steg åt sidan och så rakt fram några steg. Försökte analysera vad det egentligen berodde på, och efter en hel drös med skänkelvikningar insåg jag att allt berodde (förstås) på mig. När jag gör skänkelvikning till höger så lägger jag till vänster skänkel och har ett tryck hela tiden. När jag gör den till vänster så duttar jag upprepade gånger med höger skänkel. Inte konstigt att Ariel då presterar en lite halvvinglig skänkelvikning.
När jag fokuserade på höger skänkel ordentligt blev det förstås superfina förflyttningar även till vänster. Tänk om matte kunde lära sig rida. ;-)
Halterna var en annan femma, Ariel ville inte lyssna på kramning av tygeln, eller, hon lyssnade men sänkte endast tempot. Hm... Däremot var hon superkänslig för skänkeln, så pass att vi fick till en riktigt läcker övergång från halt till trav. Även om det ju inte var det jag ville...
Vi har 29 dagar kvar här uppe och jag längtar redan efter dressyrträningar och hopplektioner... Hm... Igår kväll fick jag i alla fall stilla mitt hoppsug lite, då jag lät Ariel prova upp- och nedhopp vid hand. Det fungerade alldeles utmärkt i skritt, så kanske fungerar det även med mig på ryggen. Vi får se när jag vågar...
Kommentarer
Trackback
