Trots och tuffa diskussioner

Igår blev det en lite jobbigare uteritt. Tanken var att rida ut en enkel tur och klättra lite, men halvvägs uppför grusvägen ville Ariel utforska en stig och jag lät henne. Vi hamnade på en annan grusväg, på fel sida om en vägbom. Inte nog med att jag tyckte att vägen ned till grusvägen hade varit läskig (stenhällar med mossa blandat med avverkningsrester), nu var jag tvungen att få Ariel att gå ned i ett djupt dike med vatten i för att få oss förbi vägbommen och hem igen.

Det blev en rejäl strid om diket, Ariel ville inte ned och vi blev bägge frustrerade när den andre inte ville lyssna. Till sist gick hon ändå ned i diket och när vi var förbi vägbommen hoppade hon upp ur diket. En riktig bankkänsla...

Efter ett tag hade jag skakat av mig irritationen och vi kunde avsluta rätt okej. Men det känns verkligen jobbigt att behöva ha några som helst diskussioner med Ariel, även om jag förstår att hon är inne i en testperiod och har märkt att hon faktiskt kan säga ifrån. Även om jag hittills alltid vunnit striderna, skulle jag helst vilja slippa dem.

Ariel var nöjd när hon kom hem, men väldigt trött. Vi hade ju klättrat en hel del och även tagit oss igenom riktigt tuff terräng. Som vanligt, när jag tänkt igenom passet, känns det bättre efteråt. Vi klarade av något jag aldrig trodde att vi skulle göra och Ariel lyssnade ju på mig (till sist...).

Sent på kvällen gick jag ut i stallet och hade en mysstund med henne. Hon får ju ingen social samvaro med andra hästar och det saknar hon. Just den där fysiska kontakten har hon visat att hon är i stort behov av, så jag kommer i möjligaste mån se till så hon får gå med andra hästar hela livet. Det blev lite massage och så mjuka strykningar över hela kroppen. Ariel tyckte att det var superskönt, hon försökte klia tillbaka och lyckades nypa mig en gång med tänderna. Markerade att det inte var okej, men jag förstår henne samtidigt, hon vill ju vara mysig tillbaka. När jag kom till höger lår lyfte Ariel helt sonika upp benet och tyckte att jag kunde klia hennes juver. Sötisen! Så klart kliade jag en stund!

Idag blåste det halv storm och Ariel var på tårna hela tiden. Jag avstod från att rida utan nöjde mig med att beta henne. Lite massage blev det också, nu har jag hittat vad hon tycker om och vet lite bättre hur jag skall göra.

Imorgon kommer hovslagaren och sedan hoppas jag kunna rida iväg på en trevlig ridtur, men det beror lite på om det finns någon hemma också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0