Träning i mörkret
I förrgår var det debut för nya träningsplanen (som redan hunnit ändras ytterligare en gång). Då jag varit bortrest under helgen så kom jag ut sent på eftermiddagen till stallet. Jag hann hämta in en väldigt lerig Ariel och spola av hennes ben innan det började skymma, men när jag väl sanerat hela hästan var det svart ute.
Tog på alla reflexerna (har köpt reflexbenskydd och reflexboots nyligen), pannlampan och övrig utrustning. Testade hennes distansträns för första gången, det har ingen nosgrimma och hon har ju alltid ridits med nosgrimma hittills. Bettet blir lite för instabilt utan nosgrimma, men det får duga tills jag köpt ett med parerstänger.
Det var även premiär för min iPhone att visa hur bra gps den hade. Använder mig av en app som heter Runkeeper, som helt enkelt talar om hur länge jag ridit, hur långt och hur fort. Perfekt!
Vi skrittade iväg i mörkret och ganska snabbt insåg jag att något blivit fel med inställningarna, för efter tio minuters skritt påstod den att vi ridit 8 km. :-S Så jag slutade lyssna på kommentarerna (som kommer var femte minut) och fokuserde istället på hur Ariel kändes.
Efter framskrittning travade vi längs rakbanan i en lugn, fin trav. Jag tror hon tyckte det var lite jobbigare än att bara blåsa på i galopp, nu var hon tvungen att hålla tempot hela vägen. Sedan fortsatte vi trava en bit på asfalt, men jag har lite svårt för det. I och med att hon snart får broddar så kommer jag att sluta trava på asfalt tills vårsäsongen är igång.
Vi red förbi kyrkan och vidare längs asfaltsvägen. Mer trav blev det då och då, men sedan tyckte jag att det var på tok för mycket asfalt och skrittade istället. Lovade mig själv att inte trava något mer på asfalt i vinter, utan hålla mig till skritt. Jag vill inte riskera en överansträngning. Vi hittade grusvägen som så småningom leder till Tuna och när vi kom fram till slutet på den (och man skall korsa stora vägen) så vände vi och red tillbaka. Trav så länge det var grus och givetvis också på rakbanan hemåt.
Jag upplevde hela ridturen som en trevlig liten sväng, men jag har uppenbarligen vant mig vid att rida lite längre. För vi var ute i 105 minuter och red totalt 10,74 km. Även om mobilen föreslog att vi ridit 18 km... ;-)
Ariel var svettig när vi kom tillbaka, så jag svampade av henne innan jag stretchade. Funderar på om det är dags att klippa spårklippning ändå, det verkar inte hjälpa med enbart bogen. Samtidigt är det ju varmt nu och då är det inte konstigt att hon blir svettigt. Svårt beslut...
Tog på alla reflexerna (har köpt reflexbenskydd och reflexboots nyligen), pannlampan och övrig utrustning. Testade hennes distansträns för första gången, det har ingen nosgrimma och hon har ju alltid ridits med nosgrimma hittills. Bettet blir lite för instabilt utan nosgrimma, men det får duga tills jag köpt ett med parerstänger.
Det var även premiär för min iPhone att visa hur bra gps den hade. Använder mig av en app som heter Runkeeper, som helt enkelt talar om hur länge jag ridit, hur långt och hur fort. Perfekt!
Vi skrittade iväg i mörkret och ganska snabbt insåg jag att något blivit fel med inställningarna, för efter tio minuters skritt påstod den att vi ridit 8 km. :-S Så jag slutade lyssna på kommentarerna (som kommer var femte minut) och fokuserde istället på hur Ariel kändes.
Efter framskrittning travade vi längs rakbanan i en lugn, fin trav. Jag tror hon tyckte det var lite jobbigare än att bara blåsa på i galopp, nu var hon tvungen att hålla tempot hela vägen. Sedan fortsatte vi trava en bit på asfalt, men jag har lite svårt för det. I och med att hon snart får broddar så kommer jag att sluta trava på asfalt tills vårsäsongen är igång.
Vi red förbi kyrkan och vidare längs asfaltsvägen. Mer trav blev det då och då, men sedan tyckte jag att det var på tok för mycket asfalt och skrittade istället. Lovade mig själv att inte trava något mer på asfalt i vinter, utan hålla mig till skritt. Jag vill inte riskera en överansträngning. Vi hittade grusvägen som så småningom leder till Tuna och när vi kom fram till slutet på den (och man skall korsa stora vägen) så vände vi och red tillbaka. Trav så länge det var grus och givetvis också på rakbanan hemåt.
Jag upplevde hela ridturen som en trevlig liten sväng, men jag har uppenbarligen vant mig vid att rida lite längre. För vi var ute i 105 minuter och red totalt 10,74 km. Även om mobilen föreslog att vi ridit 18 km... ;-)
Ariel var svettig när vi kom tillbaka, så jag svampade av henne innan jag stretchade. Funderar på om det är dags att klippa spårklippning ändå, det verkar inte hjälpa med enbart bogen. Samtidigt är det ju varmt nu och då är det inte konstigt att hon blir svettigt. Svårt beslut...
Kommentarer
Trackback
