Årets sista hoppträning

Redan när jag kom gående från bussen såg jag en ljus sak utslagen i halmen i ligghallen. Tuva stod och vakade medan Ariel sov ut ordentligt... Efter att ha förberett lite i stallet så gjorde jag ett försök att väcka damen. Hon höjde lite halvhjärtat på huvudet och lade sig sedan ned igen. Sötis!

Satt en stund och filosoferade över livet innan jag fick vara elak matte. Lockade med ett äpple och då klev hon snällt upp. Hon var inte alltför lerig, men åtminstone benen behövde spolas av. Börjar vänja mig vid den här rutinen, men skoj är det inte.

När benen var rena blev det avborstning och krats av hovar innan hindren skulle byggas på banan. Fyra koppelräck och fyra travbommar byggde vi. Två koppelräck längs med medellinjen och två koppelräck på respektive långsida. Sett uppifrån som en klocka blir det hinder vid 12, 3, 6 och 9. Travbommarna var på ena kortsidan som en solfjäder.

Sedan tog jag på Ariel utrustningen och skrittade fram tillsammans med L och Krutow. De har precis lika långt steg, så de passar bra ihop. :-)

På ridbanan blev det sedan lite virrig framridning i trav och galopp. Vi fick inte använda oss av fyrkantsspåret, det var enda kravet från V. Jag är verkligen helt, helt hopplös på att värma upp, måste be F göra ett program för oss som vi alltid håller oss till. Som det är nu blir det mest lite slöridning. :-S

När alla galopperat i bägge varven var det trav över bommar på voltspår som gällde. Vi skulle varva mellan att rida lätt över, stå i lätt sits över och sitta ned över. Ariel är ju en stjärna på bommar, men jag fick beröm för min lätta sits (bra balans) och skäll för att jag istället för att mjukna med handen över bommarna släpper efter helt och låter Ariel dra tygeln ur handen på mig... Jag är så sjukt rädd för att göra henne illa i munnen, men nu måste jag skärpa mig!

Efter fina varv i trav blev det dags för galopp. Då blev Ariel lite väl taggad, så vi fick inte till någon riktig galopp utan mest glada skutt. Så lösningen blev att göra övningen ensam och inte med de andra. Då var Ariel fokuserad och vi fick faktiskt till ett helt varv på volten i galopp!!! V bekräftade det jag misstänkt, det är dels en styrkegrej för Ariel men framförallt en ryttargrej. Jag rider inte tillräckligt i galoppen och då orkar inte Ariel sköta allt själv (som hon gör i skritt och trav). Skärpning på ryttarfronten alltså...

Vi lyckades med en fin liten vurpa i skritt också, där jag sade åt Ariel att inte lämna fyrkantsspåret och hon tjafsade emot med kroppen, sänkte huvudet, tappade balansen och gick ned på knä. Jag halvt ramlade, halvt klev av henne och räddast tror jag V blev. Hon såg ju inte vurpan utan enbart att jag inte satt på hästen längre... Ariel och jag är ju vana vid de här grejerna, så vi brydde oss inte så mycket. Bara borsta av sig lite grus och sitta upp igen. :-P

Sedan var det dags för hindren och övningen heter tydligen klockan. Målet med övningen är att rulla på i galopp, varv efter varv och hoppa alla hindren. Det knöt sig lite i magen när V förklarade vad vi skulle göra, men som alltid är hon en klok tränare som individanpassar. Hon förklarade att det var en alldeles för svår övning för Ariel i dagsläget, utan jag skulle komma emot första hindret i trav, hoppa över, galoppera mot nästa hinder men rida förbi det och istället hoppa tredje hindret. Därefter skulle jag ned i trav igen, hitta balansen och när det kändes bra styra mot nästa hinder. Hela tiden bara hoppa vartannat hinder och så fort det kändes obalanserat gå ned till trav.

Ariel tyckte det var skoj att hoppa (fast det var sex veckor sedan sist), men tyckte att jag var lite dum när jag inte lät henne hoppa alla hinder... Likaså när jag ville sakta av till trav ibland, då undrade hon vad sjutton matte höll på med. Galoppera och hoppa är ju det roligaste som finns! Hon gjorde superfina fattningar och när jag fick ordning på min hand (stängd hand men ändå mjuk) så jobbade vi riktigt fint flera gånger. Just nu är höger varv lite struligare och jag får jobba lite mer. Men jag är så nöjd över min fina häst!

När vi var klara blev det avskrittning och massor med beröm. Pratade med V efteråt och hon tycker fortfarande att Ariel är en lättsam häst. Bara matte gör rätt så gör hon rätt. V var positiv till att vi skulle löshoppa imorgon, jag kommer ju inte hoppa några höjder med Ariel utan snarare fokusera på serier. Det kommer också att bli skoj!

Valde att inte spola av Ariel (som inte var särskilt svettig) utan istället borsta bort allt grus som torkat under magen och på bakbenen. Sedan stretchade jag bakbenen och lät henne därefter gå ut i hagen igen. Hon var väldigt nöjd men tyckte att jag kunde stanna och klia henne bakom örat lite längre...

Efter att ha tagit reda på all utrustning så kikade jag lite på gruppen efter oss. De var så duktiga och jag blev inspirerad. En dag kanske Ariel och jag är redo för lite svårare övningar. Men det viktiga är att ha skoj och det har vi nu.
Trackback
RSS 2.0