Dressyrträning på bortaplan
I förrgår hämtade jag in en ganska ointresserad Ariel från hagen. De hade fått hösilage i hagen och givetvis är mat mycket viktigare än matte. ;-) Men hon följde ändå med mig in och fick sig en avborstning. Sedan åkte utrustningen på och vi gav oss iväg mot Bemersberg.
Ariel var ganska tittig och på tårna, hon skrittade dit jag ville men inte med någon större entusiasm. Vissa ställen var lite extra farliga (som grävmaskiner) men vi tog oss förbi utan några större protester. Väl framme vid ridskolan blev hon lite ivrigare, eftersom hon såg några andra hästar. Vi stannade till vid ridhuset och jag satt av. Det blev en halvtimmes vila då vi var lite tidigare till lektionen.
Satt upp fem minuter innan vår lektion skulle börja, men den före drog ut på tiden, så vi blev lite senare än planerat. Skrittade och travade lite i ridhuset, Ariel var lite nyfiken på speglarna...
Sedan fick vi presentera oss för tränare J, jag berättade att Ariel var fyra år men ganska sent född och att vi även tog det ganska lugnt med utbildningen då hon skall bli distanshäst i första hand. Förklarade att det viktiga för mig var en lydig och smidig häst, inte en som kan tävla dressyr. ;-)
Vi fick skritta och trava på volt, med koner utplacerade för att underlätta för hur stor volten skulle vara. Ariel arbetade på så himla bra, ville verkligen göra sitt bästa. Hon gick i form fler steg än tidigare, men som J påpekade så orkar de ju inte riktigt jobba i form några längre stunder när de är unga.
Jag fick fokusera på att få med yttersidan i vändningarna och därmed använda ytterskänkeln en hel del. Samtidigt fick jag passa så Ariel inte drog sig för mycket inåt i volten, då skulle innerskänkeln jobba. Ja, plus att händerna förstås hade lite olika uppgifter. Det var inte så lätt som det lät. :-P
Vi avslutade med lite galopp, där vi faktiskt lyckades hålla galoppen både två långsidor och en kortsida. Heja oss! J gav mig precis samma råd som F, ut och galoppera och låt henne blåsa på ordentligt... Hehe, de där busgalopperna blir vi visst aldrig av med. ;-)
Sedan var det en genomsvettig men glad Ariel som fick skritta hemåt. Jag var mest nöjd med att det blivit miljöträning, jag tror faktiskt att F kan ge oss minst lika bra träning på hemmaplan. Men det är alltid roligt att testa nya tränare (om inte annat så man vet att man har det bra hemma...).
Efter en timmes skritt där Ariel mest ville takta och skynda sig iväg (suck!) så var vi hemma i stallet igen och hon fick sig en välbehövlig dusch. Jag klurar lite på om jag skall klippa henne redan nu, eller om jag skall avvakta och se om det räcker med att vädret blir svalare framöver.
Ariel var ganska tittig och på tårna, hon skrittade dit jag ville men inte med någon större entusiasm. Vissa ställen var lite extra farliga (som grävmaskiner) men vi tog oss förbi utan några större protester. Väl framme vid ridskolan blev hon lite ivrigare, eftersom hon såg några andra hästar. Vi stannade till vid ridhuset och jag satt av. Det blev en halvtimmes vila då vi var lite tidigare till lektionen.
Satt upp fem minuter innan vår lektion skulle börja, men den före drog ut på tiden, så vi blev lite senare än planerat. Skrittade och travade lite i ridhuset, Ariel var lite nyfiken på speglarna...
Sedan fick vi presentera oss för tränare J, jag berättade att Ariel var fyra år men ganska sent född och att vi även tog det ganska lugnt med utbildningen då hon skall bli distanshäst i första hand. Förklarade att det viktiga för mig var en lydig och smidig häst, inte en som kan tävla dressyr. ;-)
Vi fick skritta och trava på volt, med koner utplacerade för att underlätta för hur stor volten skulle vara. Ariel arbetade på så himla bra, ville verkligen göra sitt bästa. Hon gick i form fler steg än tidigare, men som J påpekade så orkar de ju inte riktigt jobba i form några längre stunder när de är unga.
Jag fick fokusera på att få med yttersidan i vändningarna och därmed använda ytterskänkeln en hel del. Samtidigt fick jag passa så Ariel inte drog sig för mycket inåt i volten, då skulle innerskänkeln jobba. Ja, plus att händerna förstås hade lite olika uppgifter. Det var inte så lätt som det lät. :-P
Vi avslutade med lite galopp, där vi faktiskt lyckades hålla galoppen både två långsidor och en kortsida. Heja oss! J gav mig precis samma råd som F, ut och galoppera och låt henne blåsa på ordentligt... Hehe, de där busgalopperna blir vi visst aldrig av med. ;-)
Sedan var det en genomsvettig men glad Ariel som fick skritta hemåt. Jag var mest nöjd med att det blivit miljöträning, jag tror faktiskt att F kan ge oss minst lika bra träning på hemmaplan. Men det är alltid roligt att testa nya tränare (om inte annat så man vet att man har det bra hemma...).
Efter en timmes skritt där Ariel mest ville takta och skynda sig iväg (suck!) så var vi hemma i stallet igen och hon fick sig en välbehövlig dusch. Jag klurar lite på om jag skall klippa henne redan nu, eller om jag skall avvakta och se om det räcker med att vädret blir svalare framöver.
Trackback
