Lågpulsträning utan pulsmätare
I morse var jag ute i stallet innan morgonfodraren var på plats... Hämtade in en lite sömnig Ariel som fick stå utanför uteboxarna och bli borstad. Ganska lerig var hon men mest torr lera, så det gick att borsta bort. Sedan åkte grejerna på och lat som jag var så orkade jag inte ta på pulsmätaren. Måste få lite rutin i det, den är ju bra när den väl är på och fungerar, men det är ju lite omständigt innan den är på plats...
Skrittade iväg bort mot flygfältet och Ariel var väl måttligt road. Vi red ju samma väg igår, så tydligen var det tråkigt att gå den här vägen igen. Framme vid asfalten blev det trav en liten snutt, sedan svängde vi vänster på grusvägen och där blev det förstås galopp hela vägen (600 meter). Sedan blandade vi skritt och trav förbi alla husen och så blev det lugn trav på asfalten tillbaka mot stallet. Ariel var taggad till tusen och ville att vi skyndade oss i traven, men jag dämpade henne och påminde om att hon skulle orka hela vägen.
Framme vid avtagsvägen till stallet svängde vi istället av till villaområdet och klättrade ett varv i klätterbacken. Ariel var inte alltför road, hon tyckte det var dumt att vi vände bortåt när vi var nästan hemma. När jag sedan svängde in henne på stigen i skogen som leder från stallet så blev hon ännu mer fundersam. Kanske var det något fel på matte? Men hon gick ändå vidare på stigen, vi joggade till och med några stycken här och där. Tillbaka vid asfaltsvägen svängde jag så höger (dvs bort från stallet) och nu hade Ariel definitivt idiotförklarat matte. Men eftersom hon fick trava så var hon tyst och nöjd. När asfalten byttes till grus blev det lite galopp igen, roligt med en häst som efter ett långt, ganska tufft pass ändå bjuder upp i galopp utan minsta protester. Finaste tjejen!
När vi kommit förbi Åloppe och över asfaltsvägen igen blev det skritt hela vägen hem. Ariel försökte föreslå trav några gånger, men jag dämpade hennes iver ganska omgående. Avskrittningen hem är en viktig del i nedvarvningen, då kan man ju inte trava omkring och busa heller. ;-)
Vi red totalt 9,6 km på 90 minuter, fullt godkänt. Speciellt med tanke på att rundan tog 100 minuter i juli. Ändå finns det många partier vi skrittar på nu som det går att trava på och givetvis går det att öka tempot i traven när hon blivit mer hållbar i benen. Men det är ingen brådska, vi har många år på oss att stärka benen.
Hemma igen blev det dusch och stretchning innan hon fick gå ut i hagen med de andra. Hon rullade sig nöjt i leran och tog sig sedan en matpaus.
Strax därefter var det utsläpp av nya hästar i hagen. Det är en kallblodstravare och en haflinger som flyttat hit, bägge valacker. Ariel blev förstås kär, det brukar hon bli i nya hästar. I övrigt gick ihopsläppet väldigt odramatiskt och det känns skönt.
