Rejäl skrittrunda
Igår kom hovslagaren till stallet och Ariel fick snygga fötter och nya skor. Hon kan nöta skor den där damen... Jag oroar mig redan för när vi börjar rida längre sträckor, hur sjutton skall jag få skorna att räcka sex veckor då?
Ariel stod som ett ljus hela tiden och hovis var nöjd med hennes hovar också. Skönt att höra. Nästa gång hovis kommer blir det broddar... Hua!
Efter skoning skrittade jag ut med Ariel på upptäcktsfärd. Vi hade med oss S och Tyr, så Ariel var som vanligt en riktig kobra. Nåde den som rider om oss på tävlingsbanan...
Först red vi längs fårhagen och letade oss in bakvägen på morbergarundan. Men vi red rakt fram vid gården istället för att svänga vänster. Samma väg som jag och M krånglade oss runt (fast andra hållet) för någon månad sedan. Vi mötte två travare med en lös (!) shettis på släp, givetvis tyckte shettisen att Ariel och Tyr var roligare än sina vanliga polare, så den följde med oss istället. Eftersom vi skulle över 272:an så kändes det inte alltför lämpligt att ha en shettis på släp. Vi fick leta reda på stallägaren, som tog hand om rymlingen. Ariel och shettisen gosade en stund först, hon är verkligen lika förtjust i de där små som hennes matte...
När shettisen återvänt till sitt stall skrittade vi över 272:an och vidare längs vägarna mot Tuna (fast på "fel" sida 272:an förstås). Red helt enkelt en tur för att se om det kan bli en bra träningstur framöver. På hemvägen tog vi vägen förbi Åkerby kyrka och så red vi på rakbanan. Den var nyharvad, riktigt härligt! Vi var ute i två timmar och fem minuter, i enbart skritt och totalt tog vi oss 10,26 km runt hela vägen. Tempomässigt red vi i 4,9 km/h så det gick inte sådär superfort precis. :-P
Ariel hittade snabbt ett bra tempo i skritten och hon gungade på ordentligt med ryggen. Mina ridsår från lördagens tävling med Hampus och söndagens dressyrträning med Ariel blev inte precis bättre. :-S Men genom att varva med lätt sits ibland så tog vi oss i alla fall runt.
Åter i stallet blev det stretch och lite pyssel innan hon fick gå ut i hagen igen.
Ariel stod som ett ljus hela tiden och hovis var nöjd med hennes hovar också. Skönt att höra. Nästa gång hovis kommer blir det broddar... Hua!
Efter skoning skrittade jag ut med Ariel på upptäcktsfärd. Vi hade med oss S och Tyr, så Ariel var som vanligt en riktig kobra. Nåde den som rider om oss på tävlingsbanan...
Först red vi längs fårhagen och letade oss in bakvägen på morbergarundan. Men vi red rakt fram vid gården istället för att svänga vänster. Samma väg som jag och M krånglade oss runt (fast andra hållet) för någon månad sedan. Vi mötte två travare med en lös (!) shettis på släp, givetvis tyckte shettisen att Ariel och Tyr var roligare än sina vanliga polare, så den följde med oss istället. Eftersom vi skulle över 272:an så kändes det inte alltför lämpligt att ha en shettis på släp. Vi fick leta reda på stallägaren, som tog hand om rymlingen. Ariel och shettisen gosade en stund först, hon är verkligen lika förtjust i de där små som hennes matte...
När shettisen återvänt till sitt stall skrittade vi över 272:an och vidare längs vägarna mot Tuna (fast på "fel" sida 272:an förstås). Red helt enkelt en tur för att se om det kan bli en bra träningstur framöver. På hemvägen tog vi vägen förbi Åkerby kyrka och så red vi på rakbanan. Den var nyharvad, riktigt härligt! Vi var ute i två timmar och fem minuter, i enbart skritt och totalt tog vi oss 10,26 km runt hela vägen. Tempomässigt red vi i 4,9 km/h så det gick inte sådär superfort precis. :-P
Ariel hittade snabbt ett bra tempo i skritten och hon gungade på ordentligt med ryggen. Mina ridsår från lördagens tävling med Hampus och söndagens dressyrträning med Ariel blev inte precis bättre. :-S Men genom att varva med lätt sits ibland så tog vi oss i alla fall runt.
Åter i stallet blev det stretch och lite pyssel innan hon fick gå ut i hagen igen.
Kommentarer
Postat av: Jennika
Tala med Pinge om hur man som distansare ska få skorna att räcka skoperioden ut. Han vet.
Postat av: Ellinor Karlström
Något säger mig att det involverar antingen guldskor eller specialsvetsade skor. Min hovis kommer inte bli glad...
Trackback
