Galopp även i dressyren
Igår hämtade jag en ganska ren Ariel från hagen. Hon hade hittat en stor fyndighet med spätt gräs och var så lycklig att hon inte kom på inkallning. Men hon följde ändå snällt med när jag tagit på grimman, även om det var ett par längtansfulla blickar på gräset...
I stallet blev det avborstning och påklädnad. Dressyrtränset och boots fram, inga egentliga konstigheter. Sedan skrittade vi ut en sväng och som vanligt är hon väldigt seg bortåt och väldigt pigg hemåt. ;-)
Det blev rask skritt in på ridbanan, där vi travade runt litegrann och faktiskt galopperade en raksträcka också. Hon fattade direkt på hjälpen, så jag kände mig riktigt nöjd. Sedan kom F och lektionen satte igång.
Vi började med att jobba med skritten, först skulle hon bara ha en taktmässig, lugn skritt med mycket energi. Direkt började Ariel att jobba i form och F berömde massor. Det är så lätt att rida henne när hon hjälper till så mycket själv. <3 Vi fortsatte med lite halter, där energin från skritten skulle fortsätta in i halten, så bakbenen hamnade mer under henne. Efter lite träning fick vi till det hyfsat, även om jag inte känner någon skillnad. ;-)
Sedan gick vi vidare till traven, där jag skulle kräva mer tempo (förstås...) men bibehålla takten. Vi jobbade en del på volten och när jag fick till trampet i inner stigbygel och Ariel fick ställningen i nacken så gick hon plötsligt i form även i trav! Jag blev så himla stolt över henne och F öste beröm över henne. Underbara häst som vill jobba med matte...
Så var det dags för galoppen. Jag var lite tveksam när F tyckte att vi skulle galoppera på volten, men okej då... Efter några halvdana försök där vi galopperade kanske ett kvarts varv innan det blev trav, satte F fingret på vad som händer. Dels är det så att jag spänner mig så mycket att jag hamnar ovanpå sadeln (jo, det vet jag ju), men så fort jag inte har stöd i tygeln saktar Ariel av. Så läxa till nästa dressyrträning blir att jobba med galoppen utan att jag har stöd, dvs hon skall få galoppera med huvudet helt fritt. Hon kan ju gå så i skritt och trav, så det är bara en ovana från oss bägge två.
Därefter gjorde F något jag först var skeptisk till. Hon tog fram långpisken. Förklaringen var att jag inte klarar av att driva Ariel i galoppen så länge jag spänner mig och därmed måste någon annan driva så Ariel fortsätter galoppera och jag har en chans att faktiskt slappna av. Ariel vände direkt ett öra till F när hon såg långpisken. Bäst att lyssna ordentligt...
Nu behövde F faktiskt bara driva på med långpisken en gång, sedan räckte det att hon hade den i handen och pekade med. Ariel vet precis vad pisken betyder och lyder utan att behöva någon klatch i luften... Men det som hände var att Ariel bibehöll galoppen 1-2 varv på volten vilket gav mig chansen att slappna av och faktiskt komma ned i sadeln. Tricket fungerade och plötsligt hade jag en helt annan känsla. Ariel galopperade mjukt runt, runt och jag följde med! Lycka!
När vi upprepat några gånger i vardera varv hade jag en häst som fattade direkt på hjälpen hela tiden och verkligen var igång i galoppen. Det var ett helt annat driv än jag känt tidigare när jag ridit henne, men samtidigt så har jag ju inte kommit ned i sadeln så jag kunnat känna på galoppen heller.
Där nöjde vi oss för dagen och en mycket nöjd, men lite flåsig och svettig Ariel fick skritta av. Finaste tjejen! F var också väldigt nöjd med henne, tror hon gillar Ariels inställning till att jobba med matte. Planen nu är att hoppa på onsdag, antingen tömköra eller galoppera på torsdag och sedan rida nästa dressyrträning på måndag. Längtar redan!
Ariel fick sig en härlig dusch innan hon fick återvända till hagen. Jag lullade på lite och plockade i grejer, det var så skönt att inte behöva stressa iväg och ändå var jag klar med allt innan klockan två. :-)
I stallet blev det avborstning och påklädnad. Dressyrtränset och boots fram, inga egentliga konstigheter. Sedan skrittade vi ut en sväng och som vanligt är hon väldigt seg bortåt och väldigt pigg hemåt. ;-)
Det blev rask skritt in på ridbanan, där vi travade runt litegrann och faktiskt galopperade en raksträcka också. Hon fattade direkt på hjälpen, så jag kände mig riktigt nöjd. Sedan kom F och lektionen satte igång.
Vi började med att jobba med skritten, först skulle hon bara ha en taktmässig, lugn skritt med mycket energi. Direkt började Ariel att jobba i form och F berömde massor. Det är så lätt att rida henne när hon hjälper till så mycket själv. <3 Vi fortsatte med lite halter, där energin från skritten skulle fortsätta in i halten, så bakbenen hamnade mer under henne. Efter lite träning fick vi till det hyfsat, även om jag inte känner någon skillnad. ;-)
Sedan gick vi vidare till traven, där jag skulle kräva mer tempo (förstås...) men bibehålla takten. Vi jobbade en del på volten och när jag fick till trampet i inner stigbygel och Ariel fick ställningen i nacken så gick hon plötsligt i form även i trav! Jag blev så himla stolt över henne och F öste beröm över henne. Underbara häst som vill jobba med matte...
Så var det dags för galoppen. Jag var lite tveksam när F tyckte att vi skulle galoppera på volten, men okej då... Efter några halvdana försök där vi galopperade kanske ett kvarts varv innan det blev trav, satte F fingret på vad som händer. Dels är det så att jag spänner mig så mycket att jag hamnar ovanpå sadeln (jo, det vet jag ju), men så fort jag inte har stöd i tygeln saktar Ariel av. Så läxa till nästa dressyrträning blir att jobba med galoppen utan att jag har stöd, dvs hon skall få galoppera med huvudet helt fritt. Hon kan ju gå så i skritt och trav, så det är bara en ovana från oss bägge två.
Därefter gjorde F något jag först var skeptisk till. Hon tog fram långpisken. Förklaringen var att jag inte klarar av att driva Ariel i galoppen så länge jag spänner mig och därmed måste någon annan driva så Ariel fortsätter galoppera och jag har en chans att faktiskt slappna av. Ariel vände direkt ett öra till F när hon såg långpisken. Bäst att lyssna ordentligt...
Nu behövde F faktiskt bara driva på med långpisken en gång, sedan räckte det att hon hade den i handen och pekade med. Ariel vet precis vad pisken betyder och lyder utan att behöva någon klatch i luften... Men det som hände var att Ariel bibehöll galoppen 1-2 varv på volten vilket gav mig chansen att slappna av och faktiskt komma ned i sadeln. Tricket fungerade och plötsligt hade jag en helt annan känsla. Ariel galopperade mjukt runt, runt och jag följde med! Lycka!
När vi upprepat några gånger i vardera varv hade jag en häst som fattade direkt på hjälpen hela tiden och verkligen var igång i galoppen. Det var ett helt annat driv än jag känt tidigare när jag ridit henne, men samtidigt så har jag ju inte kommit ned i sadeln så jag kunnat känna på galoppen heller.
Där nöjde vi oss för dagen och en mycket nöjd, men lite flåsig och svettig Ariel fick skritta av. Finaste tjejen! F var också väldigt nöjd med henne, tror hon gillar Ariels inställning till att jobba med matte. Planen nu är att hoppa på onsdag, antingen tömköra eller galoppera på torsdag och sedan rida nästa dressyrträning på måndag. Längtar redan!
Ariel fick sig en härlig dusch innan hon fick återvända till hagen. Jag lullade på lite och plockade i grejer, det var så skönt att inte behöva stressa iväg och ändå var jag klar med allt innan klockan två. :-)
Trackback
