Ariel 3525

Vilken dag det blev igår... Vill inleda med att tacka M, L och L, utan er hade jag aldrig vågat mig iväg. <3

Hämtade in en ganska seg Ariel från hagen, hon kände direkt att det var något konstigt med matte och slog därmed till den säkra tvärbromsningen. Men jag lyckades övertyga henne om att det inte var något farligt på gång, bara en allmänt nervös matte. ;-)

Hon fick sig en genomborstning så all lera försvann, jag kratsade hovarna och tempade. Hela tiden tänkte jag "nu är hon nog öm här, så det blir inget" eller "hm, hon har säkert feber så vi får stå över" men hela hästen var frisk och pigg, så matte hade inga fler ursäkter...

Sedan fick hon stå och vila medan jag kopplade på transporten (med lugn hjälp av M som också lånat ut transporten) och lastade in allt som skulle in. Då jag blev lite osäker om tiden så lastade vi på Ariel sedan, hon tog sig en liten funderare på rampen och klev sedan rakt på. Duktig tjej! I väntan på vårt sällskap (L och Pamilljah som också skulle vara med) stod Ariel och åt hösilage medan jag blev mer och mer nervös. Tur att jag har en lugn och säker häst, eh... unghäst menar jag...

När L kom kikade vi lite på kartan innan vi rullade iväg i karavan mot Järlåsa. Ariel stod som ett ljus hela vägen, trots att hon inte får något grovfoder när man kör. Framme i Järlåsa blev det startanmälan och urlastning, Ariel klev ut ett par steg innan jag hann hejda henne, det är lite svårt att vara själv vid urlastning, speciellt när vi aldrig tränat på några sådan rutiner. Men ingen skada skedd, Ariel stannade när jag sade till och väntade tills jag sade att hon fick backa ur. <3 På med alla grejer och så insåg jag att jag glömt hjälm och handskar. Ojdå! Hade inte lagt de i bilen kvällen innan (som jag gjort med säkerhetsväst och shortchaps) då jag tänkt att jag behövde de till lastningen.. Oups! Men en snäll funktionär skyndade sig till stallet och lånade ut en hjälm till mig! Tusen tack! :-D

Upp i sadeln och iväg längs en stig. Ariel var taggad till tusen men lyssnade ändå bra. Vi red sedan omkring i Järlåsatrakten, men då kartan nu ligger i bilen, kan jag inte riktigt få ihop det med kartan på lantmäteriet. Hur som, mest skritt var det, men Ariel travade ikapp Pamilljah några gånger när hon inte orkade länga skritten, även om hon vid flera tillfällen (speciellt på "hemväg") presterade en riktigt snabb skritt. Vi galopperade på ett ställe, med Ariel placerad bakom Pamilljah och när jag tyckte det räckte med galopp och bröt av till trav, svarade Ariel med att trava tre steg och sedan fatta ny galopp (fast vänster istället för höger), för inte ville hon mista Pamilljah heller! ;-)

Hela tiden längs vägen var det kontrollstationer, där man skulle svara på frågor av de mest skilda slag. Ariel var superduktig och stod som ett ljus vid de första kontrollerna, men sedan började hon tycka att det var tjatigt att stå stilla, så då valsade hon runt lite. Inte många steg, men när man skall läsa från ett papper som hänger i ett snöre så är varje litet steg ett steg för mycket.

På tillbakavägen red vi ett stycke längs en stig vi även ridit bortåt på och L ville gärna hoppa de stockar som vi skrittat över på bortaväg. Så Ariel och jag hoppade glatt den lilla stocken (20 cm?) i trav, men när vi kom mot den stora (40 cm?) tyckte Ariel att matte var lite väl mesig och så bytte hon till galopp en bit innan stocken. Givetvis hade hon noll koll på avsprångspunkten i och med detta, så vi hoppade ett stoooort språng över, runt två meter för tidigt. I landningen blev Ariel dessutom så mallig över att hon klarat hindret, så hon bockade. Där satt jag löst en stund. ;-) Men kul var det!

Tillbaka efter ungefär 3 timmars ritt var det en bruksridningsbana som skulle klaras av. Först skulle hästen trampa med hoven innanför en ring, inga problem sade Ariel och ställde sig snällt som jag ville. Sedan var det rygga i L och jag vet inte vem som tjuvtränat med Ariel, men det klarade hon galant. Sedan skulle hon gå över en presenning och det var busenkelt tyckte Ariel. Full fart fram! Därefter var det flytta jacka från en stolpe till en annan, och efter dagens alla manöver längs buskar och träd så var det förstås busenkelt. Avslutningsvis var det av- och uppsittning på vita sockerbitar, vilket var lite svårare. Jag lyckades inte riktigt pricka avsittningen på den första sockerbiten och sedan var det så långt avstånd till de andra (man skulle kliva vidare på ytterligare fyra) att jag med mina korta ben inte nådde mer än ett par av dem. Ariel följde snällt med vid min sida och ställde upp sig så fint vid den sista. <3

Sedan avslutade vi med att rida längs en stig i skogen där det var memory. Där någonstans började jag inse hur mentalt trött jag var... Ariel frågade om vi verkligen skulle lämna Pamilljah bakom oss, men traskade sedan snällt på när jag sade att det kunde vi visst. Längs stigen fanns det en massa saker som inte hörde hemma där (scarf, durkslag, hink etc) och jag kunde för mitt liv inte komma på vad alla grejer hette! Jag vet inte hur länge jag stirrade på en sax innan jag kom på att det hette just sax. Definitivt fullt på hjärnkontoret...

Så fick Ariel återvända till transporten, slippa utrustningen och istället beta gräs medan jag klädde på henne transportskydd och täcke. Upp på rampen och Ariel undrade om det här verkligen var nödvändigt? Till min lycka kom det en bil bakom oss och Ariel tog det som pådrivning (utan att på något vis bli rädd eller stressad) och klev snällt in i transporten. Sedan fick hon stå där och äta hösilage i en timme medan vi hade prisutdelning och lite eftersnack. Alla fick något med sig hem och det var skönt att få varva ned lite innan hemresan.

Jag körde ganska avspänt på hemväg, men följde efter L lite för bra, så jag höll på att missa infarten till stallet. Med lite backning (tjoho!) löste det sig och jag kunde rulla in på stallplanen med min skatt. Hon stod lugnt kvar medan jag och L (alltså en annan L) grejade med rampen och sedan ryggade hon rakt bakåt och såg sig nöjt omkring.

Jag bestämde mig för att inte krångla något med henne, utan tog av alla grejer och ledde henne direkt till hagen. Där drack hon lite vatten och traskade sedan iväg och rullade sig hela åtta gånger. Sedan var hon nöjd med dagen. :-)

Jag plockade ihop grejerna och städade transporten, som L sedan backade tillrätta. Tack snälla! Givetvis fick vi inte till det med stödhjulet, så M fick komma förbi och visa hur man gör. ;-) Men sedan kunde jag rulla hemöver med bilen och vara nöjd med dagen.

Jag hade ruskigt skoj och jag är stolt både över att jag körde transport alldeles själv och att jag kunde läsa kartan utan några som helst problem. Nu var det ju en bra kartan, men ändå. :-) Jag är stolt över Ariel som skötte sig så himla bra hela tiden, även om jag funderar på om jag skulle ha ridit henne på bett ändå... Pigga lilla tjejen kan nog bli intressant att hålla i sidepull på en riktig distanstävling.

Avslutningsvis, ett stort tack till Rönningens Kör- och ridklubb för ett bra arrangemang och mycket trevligt bemötande. Vi kommer tillbaka nästa år!