Ariel 3525

Oj vilket turbulent år det varit! Men vi tar det månadsvis.

 

Jag började rida i min nya bomlösa sadel, som var helt underbar. Ariel stod på bantardiet och minskade långsamt i omfång. Vi red långa, lugna pass i skritt och lite trav.

 

 

Kratsade sedan hovarna och tog på boots runt om, sedan åkte distanstränset på och hon fick följa med Hampus på ridtur. Det var handhästpremiär!

Släppte ut Ariel i lösdriften efter att jag kollat hovarna. När jag sedan var klar med Hampus, tagit hand om all utrustning och grejat lite allmänt i stallet så gick jag ut till henne igen. Tog på henne grimma med reflex på och benreflexer, ifall hon ger sig ut på nyårsäventyr. Sedan fick hon förstås lite mer kraftfoder och var nöjd med det.
 

Igår hade jag äntligen tid att rida Ariel. Hämtade in henne från hagen och gav kraftfoder. Sedan borstade jag henne ordentligt, det var uppskattat. Hon skulle nog vilja ha en sådan där borstmaskin som kossor har... ;-)

 

Testade hoppsadeln på henne och med nyinköpta sadelgjorden (130 cm!) fungerade det riktigt bra. Jag bryter alla färgregler dock, har röd vojlock till brun sadel. :-S Jag har även köpt ett nytt träns, men jag orkade inte krångla med bett utan tog distanstränset istället.

 

Ariel var så lycklig när vi gav oss iväg. Äntligen händer det någonting! Fick lite dåligt samvete, men hon har det ju bra i lösdriften. Måste försöka få mer tid för henne dock...

 

Vi skrittade iväg mot klätterbacken. Ariel blev lite spänd när vi började närma oss farliga villaområdet, men då jag ändå tänkt ta långa vägen så slappnade hon av när vi vände till höger. De andra villorna var mindre otäcka, så snart var vi framme vid ena slingerstigen. Den var fortfarande snötäckt, så Ariel började pulsa i snön. Hon har en helt annan teknik än Hampus, här är det full fart som gäller. ;-) Fick dämpa henne några gånger när hon gick upp i en passageliknande trav eller när det blev takt på stället. :-P

 

Framme vid klätterbacken provade vi att klättra ett par varv runt. Jag är så sjukt ovan vid att rida i hoppsadel! Jag fattar inte längre hur man kan stå i fältsits, hur jag än gör så hamnar jag med ändan i sadeln igen. :-( Det får bli mycket ridning i hoppsadel på Ariel, utan tvekan... Ariel kämpade på med klättringen men tyckte också att det var jobbigt. I nedförsbackarna ville hon skynda sig som vanligt, så jag fick stötta henne hela vägen. Hennes balans är verkligen färskvara...

 

Först tänkte jag ta farliga villaområdet hem, men Ariel var så ivrig hemåt, med taktinslag och trav nästan varje steg (många halter...) så jag valde långa omvägen istället. Hon var ändå på tårna på hemväg, så jag beslöt mig för att låta henne trava på grusvägen en bit. Hon gick direkt upp i en glad trav, lite för ivrigt. Tänkte på vad F brukade säga om hennes trav och försökte dämpa den med sitsen. Fungerade riktigt bra. :-) Gjorde även en halvhalt och då var hon plötsligt på plats i form. <3 Jag förtjänar verkligen inte den här hästen...

 

Efter att vi skrittat nedför minibacken vid bron blev det några meter trav och sedan galopp uppför minibacken. Det var som vanligt en ganska kantig och lång galopp, men jag brydde mig inte i det. Den här galoppen var bara för att galoppera lite, inte för någon egentlig träning. Ariel bröt av galoppen själv två gånger, så då fick hon förstås fatta igen. Nyttig träning... När jag fått bryta av galoppen istället så blev det skritt hem till stallet.

 

Ariel var inte ett dugg flåsig, däremot var hon svettig. Sötnosen, hon har ju massor med päls även om den är så mjuk så den inte upplevs som tjock. Får bli klippning även av henne någon dag framöver.

 

Åter i stallet blev det lite mys och pyssel innan hon fick gå ut i hagen igen. Inspekterade sadelavtrycket och kunde konstatera att sadeln legat helt stilla. Härligt!

 

När jag var klar med Hampus fick Ariel sin andra kraftfodergiva. Hon äter numera upp varje liten pellets, bara för att jag delat upp målen i två. Men jag kommer ändå byta foder (vilket jag håller på med) så hon slipper vitamin- och mineralpelletsen.

Igår ville Ariel inte komma på inkallning. Som straff tog jag in Hampus istället och då stod hon förstås vid grinden och trånade. ;-) När jag var klar med Hampus ropade jag på henne igen och då kom hon i trav med spetsade öron. Bäst att ställa upp innan matte ändrar sig...

 

Tog in en liten studsboll till stallet. Hon höll sig lydigt på rätt ställe bredvid mig, men i övrigt var det mycket luft i steget och lite skutt här och där. Överskottsenergi var bara förnamnet... Gjorde i ordning henne för lite longering och så gick vi ut till ridbanan. Mötte S och började prata, då vi inte setts på ett tag. Ariel ställde sig genast och sov. Fina tjejen! Hon vet att det inte är någon mening att ödsla energi när matte står och pratar... Vilken härlig distanshäst hon skulle ha blivit!

 

När jag pratat klart (efter ungefär tio minuter...) så vaknade Ariel direkt och var på tårna igen. Valde därför att släppa henne lös på ridbanan några minuter så hon fick rusa av sig. Det är ju plogat ett brett spår längs fyrkanten, så först följde hon det några varv. Men sedan började hon showa och skutta runt i djupsnön också. <3

 

När den värsta busigheten var borta jobbade vi på lina en stund. Fokus var övergångar mellan halt, skritt och trav. Det blev fem minuter i vardera varv, passet var mest tänkt som lite hjärngympa och igångsättning på böjt spår. Ariel lyssnade riktigt bra, även om vissa övergångar från trav till skritt blev tempoväxlingar mellan olika travtempon. ;-)

 

Vi avslutade med att repetera flytt av fram- och bakdel samt ryggning och hon var direkt med på noterna. Jag har vant mig så mycket vid Hampus så jag glömt hur alert hon är... Fina, fina Ariel!

 

Hon fick äta kraftfoder medan jag pysslade om henne och sedan återvände hon nöjd till hagen.

Det blev faktiskt några fina kort från vår fotosession i början på månaden, men jag kände att jag ville spara dem som julkort. Så här kommer de jag inte visade!

 

Idag blev det äntligen ridning på Ariel igen. Hon får ju stå tillbaka nu när hon är dräktig, men jag älskar verkligen att rida henne när jag har tid! <3

 

Hon var lite på tårna när jag tog in henne från hagen, så det blev lite lydnadsträning och påminnelse om vem som egentligen leder vem. ;-) Bestämde mig därför för att rida henne på ridbanan, C har plogat upp ett brett spår längs fyrkanten, så om Ariel skulle bli lite för glad i hatten var det bara att styra ut henne i djupsnön. :-P

 

Skrittade på långa tyglar i några minuter, innan vi jobbade med övergångar mellan skritt och halt samt skänkelvikning i skritt. Ariel var helt med, lyssnade riktigt bra på sitsen. :-) Sedan blev det lite trav, men den var lite för överilad för min smak. Jag kände att jag inte riktigt fick ordning på den, skulle behövt F som styrde upp lite...

 

Provade att trava på volten, men det blev så djup snö att jag hade svårt att både rida lätt och sitta ned i traven. Ariel travade på med så mycket bakben och rygg att jag inte riktigt hann med... Det märks att det finns en del trevliga rörelser i henne, men än så länge är ingen utav oss redo för det mer än någon minut här och där. Ariel frustade djupt några gånger när hon fick skrittpaus på det skottade området.

 

Vi avslutade med att galoppera lite. Först en långsida i vänster varv och när det kändes bra (om än stort, har hon alltid haft så här stor galopp?) testade jag att rida en kortsida. Jag fick stötta Ariel precis som vanligt, men känslan var helt annorlunda. Normalt brukar det kännas som att vi skall välta inåt i galoppen, varvid jag hamnar på yttersidan och stör Ariels balans så hon bryter av till trav. Nu satt jag mitt över hästen (!), följde med i galoppen och stöttade henne så hon kunde hålla den. Hurra!

 

Var förstås tvungen att testa även i höger varv och det var ännu lättare. Som jag längtat efter den där känslan! Jag förstår ju att det delvis beror på att jag jobbat med sits och galopp på Hampus, men jag tror även att vilan gjort Ariel gott. Hon har blivit lite stabilare i sig själv och då klarar hon även av böjda spår lättare.

 

Åh, jag längtar tills vi kan rida för F igen och se vad hon säger. :-) Men just nu känns bruksprovet inte alls hopplöst, kanske kan vi till och med genomföra ett riktigt bra sådant.

 

Som belöning för bra jobb fick Ariel skritta ut tillsammans med Krutow. Hon skulle som vanligt hugga efter honom när han försökte gå om och även takta på hemvägen. Vissa saker ändrar sig aldrig. ;-) Men jag var så nöjd med henne efter ridturen, önskar bara att det var bättre väder och att det fanns mer tid, så vi kunde dansa tillsammans lite oftare.

 

Tillbaka i stallet fick hon kraftfoder och pyssel, medan hon gäspade och gäspade. Vägen ut till hagen gick långsamt, men när jag tagit av henne grimman pep hon till, gjorde en piruett i galopp och for iväg med flera bocksprång. Busflicka!

 

I lördags var det underbart väder, så jag fotograferade Ariel en del i hagen. Den här bilden är tagen när hon står uppe på "sin" kulle och spanar.

 

I fredags var jag en sväng på Globen Horse Show. Jag hade med mig Ariels tävlingsschabrak som jag aldrig använt. De köptes 2008 men har legat inplastade i väntan på att bli broderade. Nu äntligen var det dags!