Trotsig och långgalopp
I förrgår blev det en extremt kort visit i stallet. Jag fixade foder och mockade, sedan hann jag känna igenom Ariels ben innan A skulle åka hem och jag fick lifta med henne. Ariel verkade lite frustrerad över att det fortfarande inte hände någonting mer än lite pyssel...
Igår fick Ariel stå och sova på skötselplatsen medan jag fixade foder och mockade. Fyllde även på mineraler innan det var dags att ge prinsessan lite uppmärksamhet. Borstade igenom henne och nu fäller hon ännu mer än tidigare. Hon har inte blivit lika lurvig som tidigare år, men ändå är hårstråna en decimeter långa...
Sedan åkte utrustningen på, inklusive hopptränset eftersom det var galoppträning som gällde. Precis när vi gick ut ur stallet kom jag på att jag glömt ta med mig pannlampan. Det underlättar ju att man ser var man galopperar. ;-) Så jag tog helt sonika med mig Ariel till omklädesbaracken för att hämta lampan.
Jag parkerade Ariel utanför dörren och klev själv in. När jag nästan nådde pannlampan så försvann plötsligt tygeln i min hand. Ariel hade kastat sig baklänges och bestämt sig för att inte gå in i det trånga utrymmet mellan stallet och baracken. Hon stannade direkt jag ptroade, men sedan skulle hon inte tillbaka in igen. Vi hade en rejäl diskussion där hon flera gånger slängde sig eller ryggade bakåt fast jag sade ifrån. Unghästfasoner!
Till sist stod hon i alla fall stilla medan jag fick tag på lampan och sedan stod hon stilla medan jag stängde dörren igen. Då kom plötsligt stallägaren farandes med en traktor precis vid Ariels bak. Ingen som helst reaktion ifrån Ariel, vilket bekräftade min teori om att hon inte var rädd utan bara trotsig. Sakta, ett steg i taget, med ett par steg framåt då och då, fick hon ta sig ur det trånga utrymmet. Sedan var jag nöjd och gick för att sitta upp.
Vi red iväg mot rakbanan och de första fem minuterna var Ariel överallt utom där hon skulle vara. Hopplöst! Jag avskyr att behöva bråka med henne, men sedan blir hon så himla fin! Vi kunde inte trava sista biten till rakbanan, för nu har snön töat bort så asfalten syns. Det är vååååår! :-D
Ariel var rejält taggad när vi började skritta på rakbanan, hon vet verkligen vad som gäller där... Så efter några meter i fin trav blev det galopp. Vi rullade på i ett ganska trevligt tempo, 17,47-17,86 km/h. Hon höll galoppen ganska bra, även om det blev trav ett par korta sekvenser. Sedan fick hon pusta lite innan vi vände och galopperade hela vägen tillbaka. Då blev det en lite snabbare galopp, 21,21 km/h. Heja oss!
Mera pustande innan vi vände bortåt med lite småprotester och sedan en mjuk trevlig galopp hela vägen bort. 18,72-19,17 km gick det, men det kändes mycket lugnare än så. Jag stod upp mestadels av tiden och hade en allmänt härlig känsla.
Sedan upptäckte jag att dragkedjan på mina chaps gått upp, så jag satt av och grejade med chapsen. Suck vad irriterande! Men Ariel pustade lite under tiden och sedan blev det sista galoppen på 16,48-17,6 km/h. Därefter skrittade vi 25 minuter hem, väldigt nöjda bägge två!
Tillbaka i stallet blev det en sväng förbi baracken och då gick hon in hela vägen utan minsta problem. Då fick hon ett par pellets som belöning. Sedan gick vi in i stallet, hon var lerig (!) på benen så jag spolade av dem och reflexskydden med kallt vatten. Sedan tog jag av henne utrustningen och suckade över hur padden hade glidit bakåt. Jag skall prova att fästa den annorlunda idag och hoppas att den sitter bättre då.
Sedan svampade jag av henne med ljummet vatten på hals och bog samt mellan bakbenen. Hon hade blivit rejält svettig av 2,6 km galopp. Därefter stretchade jag igenom henne och hon fick återvända till boxen för att rulla sig torr...
Tog undan all utrustning och åkte sedan återigen hem med snälla A. Lyx! Idag hoppas jag att hon taggat ned så vi kan rida dressyr i paddocken.
Att banta en häst...
Först ett förtydligande. Ariel får INTE havre, jag har foderkammaren som ansvarsområde vilket bland annat innebär att jag fyller på fodertunnorna.
Ariel får:
9 kg hösilage
2 hg betfor
50 g Krafft Miner Blå
20 g Krafft Vitamin Multi
22 g Krafft Vitamin B
Hösilagen är absoluta minimigränsen för hennes vikt (matchvikt 400 kg) och självklart får hon fri tillgång på halm för att mage och tarmar skall hållas igång. Det svåra när man bantar en häst är att få i den tillräckligt med fibrer och tuggtid utan att det blir för mycket näring. Då är halm ett utmärkt fodermedel. Tyvärr är det inte alla hästar som tycker om halm eller så kan man ha svårt att få tag på halm av hygienisk kvalitet.
Betfor får hon för att få i sig mer vätska nu under vintern, när hästarna överlag är dåliga på att dricka. Hon får betfor både på morgonen och vid intag, när de andra hästarna får sitt kraftfoder. För att göra foderstaten perfekt får hon dessutom tillskott av mineraler och vitaminer, utifrån hennes uppskattade behov.
Jag har sysslat med utfodring av egna och andras hästar sedan 1993 och lär mig ständigt nya saker. Jag är inte utbildad på så vis att jag har akademisk examen, men inte långt ifrån. ;-) Däremot prenumererar jag på SLU:s Foderblad, som ger mig den senaste forskningen inom hästens utfodring.
Ariel har verkligen rasat i vikt, utan att tappa muskler, ork eller glans i hårremmen. Tack vare att hon gillar halm har hon inte heller blivit dålig i magen. Jag hoppas snart kunna öka på hösilagegivan, då hon nästan är i normalhull nu.
Två korta dagar och en mystur
I förrgår kom jag rejält sent till stallet. Blev den vanliga snabbvarianten med mockning och foderfix på kort tid, pussade lite på Ariel samt kvällsfodrade alla hästar då jag ändå var så sent i stallet.
Igår hade jag en riktigt härlig latdag, då jag gjorde det jag måste men knappt någonting extra. Jag gick ut i hagen och borstade igenom Ariel. Kände på hullet och nu finns det minsann revben där under! Förvisso är det fortfarande ett stort fettlager ovanpå, men det är inte långt kvar tills vi får börja öka hösilaget igen. Hurra!
Jag fyllde även på hel och krossad havre samt fyllde på extra mycket halm i boxen. Sedan var jag nöjd med dagen och traskade till bussen.
Idag hade jag morgonfodring och utsläpp. När jag var klar med det och även fixat färdigt med Ariels box och foder, så hämtade jag in Ariel från hagen igen. Jag och M som har Enzo skulle nämligen rida ut ihop! M hade fått låna Krutow för att stilla sitt ridabstinens. Vi skrittade nästan hela turen, men ett par korta travpass och en liten galopp blev det i alla fall. Vi red längs åkrarna bort till gräsvägen mellan bondgården och Morberga, men sedan svängde vi höger och fortsatte till Åloppe istället. Vidare längs åkrarna och slingerstigen innan vi tog vår grusväg hem. Totalt blev det 5,52 km och 65 minuter, precis lagom när man har en ringrostig ryttare som sällskap och själv är lite lat! ;-)
Jag hade G4-sitsen på sadeln, men den ger mig alldeles för mycket stöd när jag rider långt. Så hädanefter blir det G3 på uteritter och G4 när jag trimmar dressyr.
Sedan fick Ariel vara kvar inne en stund då jag klippte manen på henne. Blev inte helt nöjd, men kan inte riktigt sätta fingret på vad som blev fel.
Sedan fick hon återvända till hagen. Jag åt lunch innan jag tog undan utrustningen och åkte hemåt med M. En lite lat vecka är till ända, men den behövdes! Nästa vecka blir det full fart med fem ridpass!
Vilken ridklubb...?
Så det lutar åt Uppsala Ponnyklubb...
Proppen ute!!!
Om några dagar kommer jag behöva bestämma mig för vilken klubb jag skall rida för, därefter lösa licens och anmäla oss. Skoj!!!
Två lugna dagar
I förrgår var jag en snabbsväng i stallet, fixade med mockning och foder samt lite pussande på Ariel. Sedan fick jag skjuts till bussen av L och så mycket mer hände nog inte. ;-)
Igår tog jag äntligen tag i projekt svanstvätt. Jag har haft lite ångest över den skitiga svansen och nu fick Ariel snällt stå i spolspiltan medan jag blötte svansen och löddrade in den i såpa. Fyra gånger fick jag tvätta innan den var helt ren... Sedan blev det massor med glansspray innan hon fick återvända till boxen för att torka. 
Jag fixade foder och mockade precis som vanligt, pratade med M som har unghingsten Enzo i lösdriften och bestämde att jag bryter vilan på söndag. M skall få låna Krutow och rida en sväng och hon ville ha ridsällskap. Klart man offrar sig. ;-)
Avslutade med att få skjuts av M (ja, Raffinets M) hem till lägenheten. Lyxigt värre! :-D
Allmänt flum
Hämtade in henne från hagen och körde en del lydnad innan hon fick gå in i boxen och äta middag. Jag hade mockat innan, så medan hon åt tog jag hand om Trox samt fixade Ariels foder. Sedan blev det lite pyssel med mitt ansvarsområde, hämtade både betfor och kornkross.
När jag väl var färdig med allt och Ariel skulle få lite kärlek så erbjöd V mig skjuts hem. Svårt val. ;-) Så Ariel fick ungefär tio minuters kärlek (dvs avborstning) innan hon fick återvända till boxen igen. Förhoppningsvis älskar hon mig ändå. :-P
Nu är det bara en månad tills jag åker upp till mina föräldrar på två veckors semester och sedan har jag bil!!!
Polishäst?
Det hade ju varit toppen om hon betett sig lika lugnt i farliga villaområdet, men det kanske kommer...
I övrigt kunde jag och F konstatera att det finns revben under det tjocka lagret av fett och päls. För nu känns de! Men det lär dröja ett bra tag till innan man kan kalla Ariel för en häst i normalhull...
Dressyrträning med flow!
Igår hade jag utsläppet, ett lugnt sådant då tre hästar var på tävling. De andra hästarna var snälla och lätta att ta ut i hagen, sådant tycker jag om. :-) Mockade och rengjorde foderhinkarna innan F dök upp och undrade om vi skulle träna först eller om hon skulle motionera sin häst först. Så jag hämtade in Ariel från hagen och gjorde klar för ridning.
Bytte sits på sadeln, från G3 till G4 som skall ge mer stöd och vara mer "dressyrlik". Sedan bytte jag stigbyglar också och kortade upp stiglädren till sista hålet. Ariel fick dressyrtränset på sig, med sitt superfina pannband. Jag har bestämt att det skall användas även till vardagsträningar, så vi får visa upp det lite oftare. ;-)
Skrittade fram i tjugo minuter innan jag mötte F på ridbanan. Jag förvarnade om att vi testade ny sits på sadeln, men faktum var att det kändes superbra. Jag kände mig stadig i sitsen, rätt placerad i sadeln och ändå nära hästen. :-) Däremot var stiglädren för långa, så det får bli att göra nya hål...
Började med att jogga fram runt hela paddocken, när Ariel blev lite för ivrig skulle jag lugna med sitsen. Sedan gjorde vi tre serpentinbågar med övergång mellan skritt och trav på medellinjen. Där måste jag bli lugnare och inte stressa in Ariel i traven. Vidare måste jag vara noga med att ställa henne inåt, hon vill gärna titta utåt (eller någon annanstans....) och då tappar hon balansen och därmed takten. När jag fick hennes huvud mjukt inåt märktes det direkt skillnad på steget och hon jobbade bättre i form också.
Sedan blev det stora travvolter ett par varv, men det gjorde hon så bra att vi gick vidare till att göra en travvolt i varje hörn. Blev ungefär 10 meter i diameter på volterna och redan det visar att Ariel fått bättre balans och kroppskontroll sedan senaste dressyrträningen (fem månader sedan!). Även här var jag tvungen att ha koll på ställningen samt se långt fram när jag red. Ibland trycker hon in ytterbogen och då måste jag vara beredd och parera med innerskänkeln. Likaså måste jag vara lika noga med slutet på volten som början...
Sedan provade vi galopp! Jag var väl lite skeptisk innan, men faktum var att Ariel presterade helt fantastiska fattningar, väl undersatta och i balans. Vi galopperade längs långsidan och faktiskt också några kortsidor. Det som var viktigt var att jag (även här) inte stressar henne, jag rider på ett bra sätt på långsidorna men sedan blir det flax-flax på kortsidorna. :-S
F tyckte att vi, i och med att underlaget inte var perfekt, inte tvingar Ariel att hålla galoppen, utan hellre ge henne möjligheten att galoppera så länge hon kände sig i balans och hellre be om ny galopp om hon bryter av. Det fungerade riktigt bra och vi fick till bra galopper i bägge varven. Heja oss!
Sedan måste jag fortsätta att jobba med att jag bestämmer när vi slutar jobba och inte hon. Så om jag bryter av galoppen så skall hon inte ramla ned i skritt, utan hon skall fortsätta i en energisk trav tills jag vill ha skritt. Sedan skall den skritten också vara energisk. Jobb, jobb, jobb med andra ord! Ariel arbetade på bra och var verkligen en toppenhäst att rida! Hon bjuder till så mycket själv och när hon blir lite lat så tar hon rättning direkt jag säger till. Fintjejen!
Vi avslutade med att jogga av i trav på 3-4 serpentinbågar. Sedan skrittade vi av i skogen en halvtimme innan Ariel fick återvända till hagen. Hon var svettig, men det mesta hade torkat då vi skrittade av. Men så nöjd och glad. :-)
När hon fått gå ut i hagen och rulla sig torr (...) så lunchfodrade jag alla hästarna och tog sedan hand om utrustningen. Därefter blev det lite allmänt pyssel, städade stallskåpet och rengjorde distansstigbyglarna ordentligt. Avslutade med att städa i omklädningsbaracken, så nu kan jag vistas där med gott samvete. ;-)
Sedan fick jag skjuts hem av snälla M så jag var hemma redan vid tretiden. :-)
De saker vi jobbade med på dressyrträningen kommer jag nu ha som "läxa" tills allt flyter på bra, då bokar jag ny träning med F. Förhoppningsvis ganska snart, så det inte blir flera månader emellan. I fjol red jag för F 28/2, 18/6 och 12/9. Alldeles för sällan, även om det blev lite dressyrträningar på Bärf också...
Rejäl långtur!
Borstade, kratsade hovarna (underbara snösulor!) och tog på utrustningen innan vi skrittade iväg bort mot grusvägen som leder till golfbanan. Farliga villaområdet krävde en del diskussion, men inte värre än att vi rörde oss framåt nästan hela tiden.
Framskrittningen blev klar lagom till att vi var framme vid grusvägen, så då blev det trav och galopp lite blandat ända tills vi passerat alla gårdarna. Ja, skritt också förstås, men Ariel var ganska långsam i skritten så jag var bekymrad att komma sent till mötesplatsen. Hittade bron utan några som helst problem, fortsatte över åkern och fram till vägbommen där jag och L skulle träffas. Givetvis var jag alldeles för tidig (hm...) så jag ringde L men fick inget svar. Fortsatte istället på grusvägen och spanade efter snitslar. Ariel blev väldigt högrest, hon kände att jag letade efter något men inte vad detta något var. Kanske något farligt?
När vi hittat snitselstigen genom skogen tvekade jag lite att följa den, men jag insåg att vi omöjligt skulle kunna gå förbi L och hästarna utan att märka det. Så vi gav oss in på den roliga, kuperade och utmanande stigen. Ariel var verkligen igång nu och tuffade på riktigt bra. Sedan ringde L och undrade var vi var... Hon var på grusvägen nu och på något konstigt sätt hade vi lyckats gå om varandra. Bara att vända och försöka dämpa Ariels iver. Vända = hemåt!!!
Åter på grusvägen träffade vi äntligen L som red Rembo och hade Filou som handhäst. Det visade sig att jag hade valt fel (!) snitselstig, tydligen finns det två... Typiskt. :-P Men vi skrittade längs grusvägen till rätt snitselstig, genom hela skogen (Ariel var såååå pigg!) och hela vägen hem till L. Väl där bytte hon hästar och Ariel stod snällt och väntade under tiden. Medan vi väntade började det snöa... Blötsnö och blåst är ingen hit, men det var ju bara att stå ut.
Med L i sadeln på Diana och Pamilljah som handhäst red vi hemåt igen, så L fick se hur vägen egentligen gick bort till golfbanan. Ariel var fortsatt taggad, även om hon tappade farten lite när L vände hemåt och vi blev själva. Men med lite trav och galopp vaknade hon till liv, speciellt när vi passerat alla gårdar och hon verkligen insåg att vi var på hemväg igen.
Sista biten hem fick jag dämpa henne då hon ville trava fast det var avskrittning. Busflickan! Totalt var vi ute i 200 minuter och vi kom 19,83 km. Det ger en snitthastighet på 6 km/h totalt, där snabbast bortåt var 15,76 km/h och snabbaste hemåt 18,22 km/h.
Åter i stallet hade alla hästarna redan kommit in, så Ariel fick mysa lite under fleecetäcket medan jag gjorde klart det sista i boxen. Sedan fick hon slippa fleecetäcket (hon var genomblöt pga vädret) och istället rulla sig torr i halmen. En mycket nöjd häst och en väldigt blöt, men nöjd ryttare!
Bäst av allt var att jag inte fick ont överhuvudtaget, sadeln är verkligen toppen att rida långt i.
Galopp i dimman
Ariel fick stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Kunde konstatera att hovis kommit ihåg snösulorna, så det fanns inte ett spår av snö i hovarna. Skönt!
Borstade igenom, kratsade hovarna och sadlade. Jag var lite skeptisk när vi gav oss iväg mot rakbanan, men med onsdagens snögalopp i färskt minne så bestämde jag mig för att Ariel skulle orka galoppera i djupsnön.
Skrittade och travade bort mot rakbanan, snösulorna fungerade perfekt. :-) Väl framme blev det galopp, dimman hade lättat något, så jag såg i alla fall ett par meter framför mig. Men däremot hade vinden drivit snön över rakbanan, så man såg inte vad som var åker, rakbana eller dike. Läskigt! Efter halva rakbanan vågade jag inte fortsätta galoppera, utan vi vände och galopperade hem igen. Ariel kändes mest glad i hatten av den något korta galoppstunden, men jag vill inte riskera att vi galopperar ned i något dike och skadar oss. Det kommer fler galoppdagar...
Hemma igen så fick hon gå in i boxen ganska snabbt och fnula runt i halmen, det var hon väldigt nöjd med. Jag plockade undan grejerna och skyndade mig hemåt.
Det blev i alla fall 5,28 km på 50 minuter, även om det kändes som en ganska onödig ridtur. Men många bäckar små. ;-) Snabbaste galoppminuten var 17,5 km/h.
Snabbvisit
Fick skjuts till bussen av snälla J, så jag pussade bara på Ariel och kollade att benen var okej. Idag blir det galopp i snön, bara snösulorna kommit på...
Mjuk markkänning och busfrö i galoppen
Ariel fick sedan stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Sedan åkte utrustningen på. I och med att det var snöstorm igår också och det drivit enormt med snö överallt, så bestämde jag och M att vi skulle rida tillsammans i fårhagen istället för att ge oss ut på något äventyr på vägen.
Ariel var ordentligt på tårna då vi skrittade iväg, blåst är inte hennes favoritväder precis. Vi skrittade genom hela fårhagen och tillbaka och Ariel blev lugnare allt eftersom. När vi precis passerat grinden dråsade vi plötsligt omkull. Jag uppfattar det som så att Ariel (som fått snöstyltor) klev på en isfläck som inte syntes under snön och helt enkelt kanade omkull. Jag flög av och landade i tre decimeter djup pudersnö, inte så tokigt. :-P
Finaste tjejen ställde sig upp nästan lika fort som hon ramlade och stod sedan stilla medan jag kravlade mig upp. Hon fick sig en handfull pellets för att hon var duktig och stod kvar, sedan satt jag upp via en sten. Ariel stod helt stilla ända tills jag bad henne röra på sig igen. Så duktig!
Sedan höll vi oss i en sommarhage där vi var mer säkra på underlaget. M och Casilla jobbade lite mer i trav och galopp, medan Ariel och jag fokuserade på övergångar. Främst mellan skritt och trav, men även skritt och halt. Hon gillar verkligen att jobba med huvudet, och hon var så himla fin! Vissa stunder var det form både i skritt, trav och övergång. <3
Första gången jag bad om galopp fattade hon snällt, sparkade rejält bakut och fortsatte sedan galoppera. Jag tog i tyglarna direkt (reflex från min sida) varvid hon på bara några språng stod stilla. Duktigaste tjejen! Det gör ju att jag vågar galoppera henne lite mer fritt, eftersom hon nu visat att hon verkligen tar förhållningen på ett bra sätt.
Sedan galopperade vi några långsidor i hagen, jag tyckte vi fick en riktigt trevlig, lugn galopp och jag var så himla nöjd med henne! Skrittade av ett par varv och sedan fick hon återvända till stallet. 35 minuter var vi ute och hon var allt annat än trött. Så nu blir det lite tuffare jobb även i dressyren. Dags att börja rida för tränare igen! :-D
Snöpulsning
Igår började det snöa när jag precis kommit till stallet. Ariel stod och sov i godan ro, men fick ställa sig i stallgången medan jag mockade och fixade foder. Hon fick ha fleecetäcket på sig, så hon hann bli lite varmare i musklerna.
Sedan gjorde jag klart henne för ridning, hon var lite rastlös först och skulle skrapa med hoven, men stod som ett ljus efter ett par tillsägelser. Det märks att hon är inne i en stor trotsperiod, det är många saker som måste repeteras och påminnas om...
Vi skrittade iväg i snöstorm och det var verkligen snöstorm hela ridturen. Stora lapphandskar och kraftig blåst. Ariel frustade en del i början men accepterade sedan läget. Vi fick ett motorstopp vid farliga villaområdet, men då blev jag arg direkt och då gick hon på framåt hela vägen. Några travsteg blev det men just nu tar jag hellre det än att hon lägger i backen.
Klättrade tre riktigt tuffa varv, det märks att snön (cirka 1 dm) gör stor skillnad. Ariel flåsade ganska bra när hon kommit över krönet varje gång och var inte alltför ivrig att trava. Jag tränade henne i att hålla igång på slingerstigen, men orken var inte den bästa. Ett travpass i liten uppförsbacke blev det faktiskt, vi måste börja och prova oss fram på lite nya saker nu.
När vi skrittade längs åkerkanten var Ariel riktigt ivrig, för då hade hon fått syn på fem rådjur på åkern som hon ville hälsa på... När vi passerat dem och de sprungit iväg så skrittade hon som vanligt igen och jag vågade mig på att trava. När vi sedan vände nosen hemåt så såg vi verkligen ingenting, men Ariel var ivrig och fick trava. Vi travade nästan fem minuter i sträck, med en hastighet mellan 9,39-10,45 km/h. Perfekt!
Sedan vände vi tillbaka längs Åloppe och travade lite till innan det blev skritt för hela slanten. Ariel var rejält trött på slutet och när vi var tillbaka vid stallet hade vi ridit 65 min och 5,68 km dvs 5,23 km/h.
Ariel fick stå med täcke och sova lite medan jag tog undan utrustningen. Sedan fick hon gå in i boxen och då rullade hon sig direkt. Hon var dyblöt av snön men inte särskilt svettig. I fortsättningen kommer jag dock göra så att jag tar av henne fleecetäcket när hon går in i boxen, så hon får rulla sig torr och därefter lägga på täcket en stund efteråt.
Upptäcktsfärd med sällskap
Tog in Ariel, borstade av henne och knackade ut styltor ur hovarna. Inte skoj, nästa år blir det nog snösulor om vi skall hålla igång... Tog på utrustningen och sedan skrittade vi iväg mot Bälinge.
Ariel var superfjantig förbi farliga villaområdet, så det är bara att fortsätta nöta där... Det var massor med spännande saker att titta på i Bälinge, men ganska snart var vi ute på grusvägen (täckt av snö förstås) och kunde trava en stund. Sedan kunde vi inte låta bli att galoppera lite också, med två ganska dämpade hästar. Ingen spurtstrid precis...
Vi skrittade mest men blandade även in lite trav och galopp där det kändes bra. När vi kommit en bra bit bort på grusvägen och vi nästan kommit till golfbanan, påpekade L att bron som gick över diket och vidare mot Bemersberg borde dyka upp snart. Strax därefter drog Ariel lite åt höger och visst var bron där!
Vid ridskolan var Ariel fjantig och ville inte fram. Jag har verkligen ingenting att sätta upp emot henne när hon sätter igång och backar, det är så frustrerande! När vi väl kommit förbi alla "farliga" saker, som hon bara gått förbi tiotals gånger på ridlägret, så galopperade vi sista biten på rakbanan. Det kändes rätt okej, men fortfarande ingen perfekt galopp.
Vi tog oss tillbaka vanliga vägen från Bemersberg, men tack och lov var asfaltsvägen täckt av snö. Sista raksträckan på det stora fältet var så härlig så där galopperade vi igen. Äntligen kom jag ned i sadeln ordentligt och kunde verkligen följa min fina häst i en mjuk, jämn galopp. Lycka!
Skrittade en övertaggad Ariel hem sista biten via ett par åkrar för att avsluta med slingerstigen i skogen + farliga villaområdet. Inga problem mer än att hon var lite för taggad och ville trava istället för skritta.
Hemma igen konstaterade vi att vi ridit 2 timmar och 10 minuter, en sträcka på 12,57 km och därmed en snittid på 5,82 km/h. Den första galoppen var faktiskt den snabbaste, fast den kändes så seg. 18,83 km/h gick det då.
Tillbaka i stallet fick Ariel fleecetäcket på sig då hon var svettig nästan överallt. Hon var nöjd dock, speciellt när jag stretchade igenom henne ordentligt. Sedan fick hon återvända till hagen. Hade lite ångest över att släppa ut henne svettig när det blåste kallt, men när jag gick förbi en halvtimme senare var hon varm och torr...
Jag mockade och fixade foder samt tog undan utrustningen. Veckan som gått har vi inte riktigt klarat målet på 34 km, det blev 33,13 km men å andra sidan var det bara tre dagar jag kunde rida. Den här veckan blir det bättre, då är det fem riddagar inplanerade och vi skall klara av 36 km totalt.
Lång skrittur med brobråk
Mockade och slet en hel del med den frysta hösilagebalen. Packade bara det jag absolut måste packa, förhoppningsvis är balen mer tinad imorgon. Sedan vägde jag upp mineraler och vitaminer innan jag hämtade in Ariel från hagen igen.
Hon fick stå med täcke på medan jag kratsade hovarna, sedan borstade jag henne etappvis med täcket kvar på de delar som just då inte borstades. Jag vill gärna att hon blir lite varm i kroppen innan vi skrittar iväg. Tog på sadel, förbygel och träns innan vi skrittade iväg bort mot flygfältet. Ariel var lite allmänt fladdrig, men inte värre än att jag kunde vara fokuserad åt henne.
Efter gården med de skällande vovvarna provade jag att göra en avstickare längs en traktorväg som slutar i en kohage. Till min förvåning var kohagen öppen och en helt fantastisk traktorbro fanns framför oss. Perfekt distansträning! Ariel var inte av samma åsikt och vi bråkade fram och tillbaka vid bron i fem minuter innan jag fick nog och satt av. Först ville hon inte gå över då heller, men så gav hon med sig och vi klampade över. Vände och promenerade över, lite mer tempo åt "rätt" håll.
Vände och promenerade över ett par gånger igen, återigen med en mycket tveksam Ariel bakom mig. Fjanthäst! Gick bort till en slänt, parkerade Ariel och satt upp. Då blev jag lite mer nöjd med henne. Det underlättar att hon alltid står stilla när jag behöver krångla mig upp.
Skrittade till bron igen och efter lite fjant gick hon faktiskt över bron med mig på ryggen. Då fick hon en handfull pellets, vi gick över bron igen och kunde äntligen skritta vidare mot flygfältet. Nästan framme vid flygfältet testade jag en annan avsticksväg och Ariel traskade glatt på då hon trodde vi skulle hemöver. ;-)
Framme vid stickvägens slut vände vi tillbaka och red äntligen på vägen bredvid flygfältet. Ariel hade vid det här laget rejäla styltor, så jag fick vara petnoga med att hålla henne i vägrenen där det var mer snö än is. Ariel tyckte jag var lite halvjobbig, men hon lyssnade tillräckligt bra för att jag skulle vara nöjd.
Vi traskade förbi de farliga ställena sådär lagom på snedden, jag drömmer mig tillbaka till den tid då jag hade en mycket mindre tittig häst, men det kommer förhoppningsvis med lite mer tävlingsrutin. När vi skrittat tillräckligt långt borta vände vi äntligen och skrittade hemåt. Då kom turbon igång med råge! Plötsligt glömde Ariel helt bort farligheterna och att hon hade styltor. ;-)
Vi tog samma avstickare som på bortaväg, med resultatet att bron traskades över utan några större protester mer än en fnysning. Men det lär bli en bro vi traskar över många, många gånger...
Sista halvtimmen hem var hon nästan vidrigt pigg, så fort jag satt till i sadeln så höjde hon ryggen och började trava. Busfröet! Toppnoteringen hastighetsmässigt blev 7,41 km/h, så visst kan hon skritta på om hon bara bestämt sig. Hemma i stallet igen var jag rätt så djupfryst, men Ariel var svettig både på bringa och insida lår. Vi red totalt 2 timmar och 35 minuter vilket ger en snitthastighet på 5,2 km/h. Det hade ju gått mycket snabbare om vi inte slösas så mycket tid vid bron, men det var ju också nyttig träning. Sträckan blev 13,51 km så kanske lyckas vi klara veckans mål trots att jag varit bortrest.
I stallet fick Ariel äta lunchhösilage medan jag skötte om henne. Försökte stretcha frambenen men det var hopplöst. Hon begriper inte sitt eget bästa utan står nästan på näsan när hon skall äta samtidigt som jag håller upp ett framben. :-S Istället blev det täcke och stretch av bakbenen och det verkade vara tillräckligt.
När jag fått bort nästan all utrustning så hade Ariel tröttnat på att äta och fick gå ut i hagen igen. Jag lade in lunchhösilaget som lite extra middagsmat istället. Huvudsaken är ju att hon får i sig 9 kg per dag.
Mera månskensgalopp
Igår fick jag skjuts från bussen av L, så jag sparade lite tid. Hästarna var fortfarande ute, så jag hann mocka och fylla på halm innan hästarna kom in för att äta middag. Hade hand om Raffinet också, men det blev ändå tid över för att rida. :-)
Medan Ariel åt fixade jag foder och förberedde utrustningen. Sedan blev det avborstning och hovkratsning innan utrustningen åkte på. Då jag skulle galoppera en del så blev det hopptränset. Egentligen borde jag korta stigbyglarna också, men innerst inne vet jag att jag borde köpa en hoppsadel, eller åtminstone skicka allroundsadeln på lagning...
Skrittade iväg på lite övertaggad dam, men allt eftersom vi närmade oss rakbanan lugnade hon ned sig. Vi travade lite på asfalten, men bara där det var snö ovanpå. Framme vid rakbanan taggade hon till ännu mer, hon vet verkligen vad som skall göras på rakbanan. ;-)
Galopperade lugnt iväg och höll galoppen hyfsat. Jag kunde komma ned mer i sadeln, men det kändes inte precis som om vi var ett, Ariel har en ganska ojämn galopp än så länge och jag är fortfarande lite för spänd för att det skall bli bra.
När vi galopperat nästan hela vägen bortåt dök det upp en person med hund på rakbanan. Inte så smart ställe att promenera på kanske... Men Ariel saktade snällt in och vi kunde passera i skritt innan vi fortsatte galoppera. Eftersom jag inte visste om personen skulle vara kvar på rakbanan på tillbakavägen, så travade vi hela vägen tillbaka. Grym känsla i traven, hon jobbade på med sug i hela kroppen, gick i form hela tiden och det var bara att njuta. Finaste tjejen!
Sedan vände vi bortåt igen och galoppera, då var hon lite långsammare och tyckte matte var dum som ville att vi skulle bortåt igen. Väl längst bort var vi ganska trötta bägge två, så vi skrittade någon minut innan vi vände hemåt och galopperade igen. Det blev nästan enbart på vilja sista biten, men vi orkade bägge två i alla fall. :-) Joggade av henne en bit hemåt innan det blev skritt.
Då rakbanan är 650 meter lång så blev det nästan 2 km galopp, snabbaste stunden var faktiskt sista galoppen, 20,28 km/h dvs 338 meter/min. Heja oss!!! Vi red totalt 7,05 km och snitthastigheten blev detsamma då vi red exakt en timme.
Tillbaka i stallet var det en väldigt nöjd Ariel som blev omskött. Hon var lite svettig på bogen men det mesta borstade jag bort. Hon stod och sov hela tiden, jag tror verkligen hon gillar att det blivit lite tuffare pass framöver. Jag längtar förstås till jag har bil, så jag inte behöver halvstressa för att hinna med en buss och därmed hoppa över vissa efterskötselrutiner jag egentligen skulle vilja göra. Som alltid lämnar jag stallet med känslan av att jag kunde göra mer...
Kallt, kallt, kallt!
I fredags började kylan att kännas påtaglig, men jag byltade på mig ordentligt och red ut en sväng i månljuset. Vi tog oss igenom farliga villaområdet utan ett enda stopp och jag var så förbaskat stolt över Ariel. Vi avslutade även denna gång med att hon fick ett par pellets som belöning. Sedan klättrade vi två varv i klätterbacken. Egentligen borde vi klättrat fler varv, men jag var lite för frusen för det... Joggade nästan hela slingervägen och hon var mer fokuserad än tidigare. Heja! Jag får en så grym känsla när jag rider henne, längtar enormt efter att få starta henne första gången.
Sedan fortsatte vi ut över fälten och där vågade jag mig faktiskt på att galoppera (heja mig!). Några gånger kom jag till och med ned i sadeln och då dämpar hon automatiskt tempot. För första gången på evigheter kunde jag då komma till drivning, dvs sitta i sadeln och få henne att öka tempot. Det tar sig!
Väldigt stolt över min fina häst galopperade jag även på ena grusvägen vid Åloppe och travade sedan igenom hela villaområdet. En till galopp efter att vi passerat asfalten och sedan blev det skritt hemåt. Så stolt över henne! Först när hon skrittade på lång tygel insåg jag att vi faktiskt galopperat på hemväg och dessutom på ett stort fält. Det är nog dags att jag börjar uppskatta min fantastiska häst!
Åter i stallet var det en mycket nöjd Ariel som myste under ett varm täcke. Hon vet när hon gjort matte nöjd. ;-) Vi var ute i 50 min och red totalt 5,38 km. Snabbaste galoppen, som verkligen inte var snabb, var på 16,31 km/h.
Lördag var en riktigt kall dag, jag lunchfodrade och pysslade en del i stallet, men accepterade att träningsplanen sprack en del.
Söndag hade jag utsläpp och sedan fixade jag i stallet och åkte hem rätt så tidigt. Det var behövligt och dessutom var det fortfarande alldeles för kallt för att rida.
Igår måndag var det varmare enligt termometern, men det blåste ändå en isande vind. Hua! Jag hade hand om Raffinet också, så jag hade i vilket fall inte tid att rida Ariel. Hon fick sig en avborstning med piggborsten (nu fäller hon lite mer!) och pussar på mulen.
Idag hoppas jag komma iväg till rakbanan och galoppera, för sedan är jag bortrest onsdag-fredag så det blir ingen ridning förrän till helgen. Jag längtar sååå efter varmare väder...
Stabil galopp
Ställde upp henne på skötselplatsen och efter en snabb avborstning fick hon fleecetäcket på sig. Sedan mockade jag och fixade foder innan hon fick uppmärksamhet. Kratsade hovarna, visiterade benen och tempade. Allt var utan anmärkning.
Tog på reflexerna, sadeln och tränset. Insåg sedan att jag ju skulle ha pulsmätaren med mig, men då orkade jag inte krångla med att blöta pälsen och gegga på kontaktgelé, så jag struntade i pulsmätaren. Måste skärpa mig...
Ut och mycket ivrig skritt iväg mot rakbanan. Ingen som helst diskussion förbi husen där hon brukar fjanta, så himla härligt! Joggade lite på asfalten innan rakbanan, men bara där det var ett tillräckligt tjockt snötäcke. Framme på rakbanan blev det galopp efter några halvdåliga hjälpgivningar från min sida. Fy på mig!
Ariel höll galoppen ganska hyfsat medan jag försökte komma ned i sadeln. Vilket inte gick då jag spände mig alldeles för mycket. Några gånger bröt hon av, men då var jag snabbt på henne igen så vi fortsatte galoppera. När vi hunnit nästan hela rakbanan insåg jag att ridtäcket höll på att lossna, så Ariel fick stanna medan jag hjälpligt knöt fast det igen. Tyvärr fungerar täcket inte med min nya sadel, så jag måste köpa ett reflexländtäcke istället.
Lite mer galopp tills rakbanan tog slut och sedan vände vi hemåt. Ariel var lite mer taggad och ökade på tempot i galoppen (19 km/h så inte fort egentligen) på hemväg och det var då jag insåg att jag tagit fel träns. Utan att tänka mig för hade jag tagit vårt vanliga distansträns utan nosgrimma... När jag normalt när vi galopperar har pullarnosgrimma... Nåja, inte mycket att göra åt.
Jag hade en del i handen när vi galopperade hemåt, men aldrig så jag kände det som att hon låg på eller hade ignorerat en förhållning om jag hade velat sakta av. Jag kom ned mycket bättre i sadeln men det är fortfarande en hel del kvar. Jag måste lära mig att lita på henne i galoppen! Hon kändes dock mycket stabilare än i höstas, mer som att det inte gjorde så mycket vad jag pysslade med på ryggen. Det har nog hänt en del i kroppen på henne.
Hon var så himla duktig hela passet och inte verkade hon tycka att det var jobbigt heller. Lite trav på hemväg innan vi skrittade sista tjugo minuterna. Finaste tjejen!
Hon verkade vara nöjd med att få galoppera också, det kändes som att hon lossnade lite mer i kroppen och blev mjukare. Tillbaka i stallet blev det stretching och täcke på. Hon fick återvända till boxen medan jag tog undan utrustningen och fixade lite småsaker jag inte gjort innan ridningen. Totalt var vi ute 5,74 km och snittempot blev 6,6 km/h. Det kan nog bli bra det här...
Fick skjuts till bussen av snälla K, pussade Ariel ordentligt då T tar hand om henne idag så jag kan lyxa till det med bio. Imorgon blir det klättring och kanske lite galopp igen...
