Stabil galopp
Igår försökte jag ignorera snön och kylan. Planen var att börja galoppträna Ariel inför fälttävlanskursen och den planen tänkte jag hålla mig till.
Ställde upp henne på skötselplatsen och efter en snabb avborstning fick hon fleecetäcket på sig. Sedan mockade jag och fixade foder innan hon fick uppmärksamhet. Kratsade hovarna, visiterade benen och tempade. Allt var utan anmärkning.
Tog på reflexerna, sadeln och tränset. Insåg sedan att jag ju skulle ha pulsmätaren med mig, men då orkade jag inte krångla med att blöta pälsen och gegga på kontaktgelé, så jag struntade i pulsmätaren. Måste skärpa mig...
Ut och mycket ivrig skritt iväg mot rakbanan. Ingen som helst diskussion förbi husen där hon brukar fjanta, så himla härligt! Joggade lite på asfalten innan rakbanan, men bara där det var ett tillräckligt tjockt snötäcke. Framme på rakbanan blev det galopp efter några halvdåliga hjälpgivningar från min sida. Fy på mig!
Ariel höll galoppen ganska hyfsat medan jag försökte komma ned i sadeln. Vilket inte gick då jag spände mig alldeles för mycket. Några gånger bröt hon av, men då var jag snabbt på henne igen så vi fortsatte galoppera. När vi hunnit nästan hela rakbanan insåg jag att ridtäcket höll på att lossna, så Ariel fick stanna medan jag hjälpligt knöt fast det igen. Tyvärr fungerar täcket inte med min nya sadel, så jag måste köpa ett reflexländtäcke istället.
Lite mer galopp tills rakbanan tog slut och sedan vände vi hemåt. Ariel var lite mer taggad och ökade på tempot i galoppen (19 km/h så inte fort egentligen) på hemväg och det var då jag insåg att jag tagit fel träns. Utan att tänka mig för hade jag tagit vårt vanliga distansträns utan nosgrimma... När jag normalt när vi galopperar har pullarnosgrimma... Nåja, inte mycket att göra åt.
Jag hade en del i handen när vi galopperade hemåt, men aldrig så jag kände det som att hon låg på eller hade ignorerat en förhållning om jag hade velat sakta av. Jag kom ned mycket bättre i sadeln men det är fortfarande en hel del kvar. Jag måste lära mig att lita på henne i galoppen! Hon kändes dock mycket stabilare än i höstas, mer som att det inte gjorde så mycket vad jag pysslade med på ryggen. Det har nog hänt en del i kroppen på henne.
Hon var så himla duktig hela passet och inte verkade hon tycka att det var jobbigt heller. Lite trav på hemväg innan vi skrittade sista tjugo minuterna. Finaste tjejen!
Hon verkade vara nöjd med att få galoppera också, det kändes som att hon lossnade lite mer i kroppen och blev mjukare. Tillbaka i stallet blev det stretching och täcke på. Hon fick återvända till boxen medan jag tog undan utrustningen och fixade lite småsaker jag inte gjort innan ridningen. Totalt var vi ute 5,74 km och snittempot blev 6,6 km/h. Det kan nog bli bra det här...
Fick skjuts till bussen av snälla K, pussade Ariel ordentligt då T tar hand om henne idag så jag kan lyxa till det med bio. Imorgon blir det klättring och kanske lite galopp igen...
Ställde upp henne på skötselplatsen och efter en snabb avborstning fick hon fleecetäcket på sig. Sedan mockade jag och fixade foder innan hon fick uppmärksamhet. Kratsade hovarna, visiterade benen och tempade. Allt var utan anmärkning.
Tog på reflexerna, sadeln och tränset. Insåg sedan att jag ju skulle ha pulsmätaren med mig, men då orkade jag inte krångla med att blöta pälsen och gegga på kontaktgelé, så jag struntade i pulsmätaren. Måste skärpa mig...
Ut och mycket ivrig skritt iväg mot rakbanan. Ingen som helst diskussion förbi husen där hon brukar fjanta, så himla härligt! Joggade lite på asfalten innan rakbanan, men bara där det var ett tillräckligt tjockt snötäcke. Framme på rakbanan blev det galopp efter några halvdåliga hjälpgivningar från min sida. Fy på mig!
Ariel höll galoppen ganska hyfsat medan jag försökte komma ned i sadeln. Vilket inte gick då jag spände mig alldeles för mycket. Några gånger bröt hon av, men då var jag snabbt på henne igen så vi fortsatte galoppera. När vi hunnit nästan hela rakbanan insåg jag att ridtäcket höll på att lossna, så Ariel fick stanna medan jag hjälpligt knöt fast det igen. Tyvärr fungerar täcket inte med min nya sadel, så jag måste köpa ett reflexländtäcke istället.
Lite mer galopp tills rakbanan tog slut och sedan vände vi hemåt. Ariel var lite mer taggad och ökade på tempot i galoppen (19 km/h så inte fort egentligen) på hemväg och det var då jag insåg att jag tagit fel träns. Utan att tänka mig för hade jag tagit vårt vanliga distansträns utan nosgrimma... När jag normalt när vi galopperar har pullarnosgrimma... Nåja, inte mycket att göra åt.
Jag hade en del i handen när vi galopperade hemåt, men aldrig så jag kände det som att hon låg på eller hade ignorerat en förhållning om jag hade velat sakta av. Jag kom ned mycket bättre i sadeln men det är fortfarande en hel del kvar. Jag måste lära mig att lita på henne i galoppen! Hon kändes dock mycket stabilare än i höstas, mer som att det inte gjorde så mycket vad jag pysslade med på ryggen. Det har nog hänt en del i kroppen på henne.
Hon var så himla duktig hela passet och inte verkade hon tycka att det var jobbigt heller. Lite trav på hemväg innan vi skrittade sista tjugo minuterna. Finaste tjejen!
Hon verkade vara nöjd med att få galoppera också, det kändes som att hon lossnade lite mer i kroppen och blev mjukare. Tillbaka i stallet blev det stretching och täcke på. Hon fick återvända till boxen medan jag tog undan utrustningen och fixade lite småsaker jag inte gjort innan ridningen. Totalt var vi ute 5,74 km och snittempot blev 6,6 km/h. Det kan nog bli bra det här...
Fick skjuts till bussen av snälla K, pussade Ariel ordentligt då T tar hand om henne idag så jag kan lyxa till det med bio. Imorgon blir det klättring och kanske lite galopp igen...
Kommentarer
Trackback
