Äntligen ridning
Igår blev det en snabb sväng ut till stallet. Pussade lite på Ariel i hagen, men i övrigt var det mockning och foderfix som gällde.
Idag fick Ariel stanna kvar i stallet på morgonen. Trodde hon skulle vara upprörd över att inte få gå ut, men hon var nöjd då hon hade frukost. ;-)
När hon ätit en stund tog vi oss en promenad så hon fick studsa av sig lite, men det var mest lugn skritt och inte särskilt mycket studs. Sedan kom hovis och började greja. Ariels tåbroddar var väldigt nötta, men skorna och traktbroddarna kunde hon använda en omgång till. Konstigt vore det annars, hon har ju inte gjort annat än gått i hage och stått i boxen de senaste sju veckorna...
Medan Ariel skoddes mockade jag och fixade foder, så allt var klart samtidigt. När Ariel var klar åkte sadel och träns på och så gav vi oss iväg!
Ariel var lite halvfjantig längs grusvägen och när vi kom till det farliga villaområdet flippade hon fullständigt. Hon frös fast och vad jag än gjorde ville hon inte gå framåt. Däremot försökte hon backa eller snurra runt. Så jag vände henne helt om och ryggade hela vägen förbi alla farligheter. Det gick alldeles utmärkt, även om hon var lite spänd så kände hon sig uppenbarligen tryggare med nosen hemåt även om vi inte rörde oss i den riktningen. Konstiga häst... Men så länge vi tar oss förbi de mentala hindren så får det väl duga.
Sedan klättrade vi två varv i klätterbacken innan vi fortsatte längs slingerstigen och ut på ängen. Ariel blev piggare och piggare, speciellt när vi vände nosen hemåt igen. Men jag tog en liten extra sväng via Åloppe och den grusvägen hem innan vi skrittade sista biten förbi fårhagen. Totalt red vi 5,33 km på en timme och det kändes som en helt okej runda. Bortsett från den där ryggningen då... ;-)
Åter i stallet var hon varm, men inte svettig. Sadeln (som är grymt bekväm!) hade kasat lite, men vi klättrade ju både uppför och nedför. Funderar på att testa förbygel för att se vad som händer, i värsta fall får jag väl rida med både förbygel och svanskappa. Men kan jag undvika det så gör jag det gärna.
Sedan fick Ariel gå ut i hagen och äta lunch. Jag lunchfodrade även de anda hästarna innan jag bytte om och traskade mot bussen. Jag har redan börjat längta efter nästa uteritt, men imorgon blir det avsuttet jobb.
Idag fick Ariel stanna kvar i stallet på morgonen. Trodde hon skulle vara upprörd över att inte få gå ut, men hon var nöjd då hon hade frukost. ;-)
När hon ätit en stund tog vi oss en promenad så hon fick studsa av sig lite, men det var mest lugn skritt och inte särskilt mycket studs. Sedan kom hovis och började greja. Ariels tåbroddar var väldigt nötta, men skorna och traktbroddarna kunde hon använda en omgång till. Konstigt vore det annars, hon har ju inte gjort annat än gått i hage och stått i boxen de senaste sju veckorna...
Medan Ariel skoddes mockade jag och fixade foder, så allt var klart samtidigt. När Ariel var klar åkte sadel och träns på och så gav vi oss iväg!
Ariel var lite halvfjantig längs grusvägen och när vi kom till det farliga villaområdet flippade hon fullständigt. Hon frös fast och vad jag än gjorde ville hon inte gå framåt. Däremot försökte hon backa eller snurra runt. Så jag vände henne helt om och ryggade hela vägen förbi alla farligheter. Det gick alldeles utmärkt, även om hon var lite spänd så kände hon sig uppenbarligen tryggare med nosen hemåt även om vi inte rörde oss i den riktningen. Konstiga häst... Men så länge vi tar oss förbi de mentala hindren så får det väl duga.
Sedan klättrade vi två varv i klätterbacken innan vi fortsatte längs slingerstigen och ut på ängen. Ariel blev piggare och piggare, speciellt när vi vände nosen hemåt igen. Men jag tog en liten extra sväng via Åloppe och den grusvägen hem innan vi skrittade sista biten förbi fårhagen. Totalt red vi 5,33 km på en timme och det kändes som en helt okej runda. Bortsett från den där ryggningen då... ;-)
Åter i stallet var hon varm, men inte svettig. Sadeln (som är grymt bekväm!) hade kasat lite, men vi klättrade ju både uppför och nedför. Funderar på att testa förbygel för att se vad som händer, i värsta fall får jag väl rida med både förbygel och svanskappa. Men kan jag undvika det så gör jag det gärna.
Sedan fick Ariel gå ut i hagen och äta lunch. Jag lunchfodrade även de anda hästarna innan jag bytte om och traskade mot bussen. Jag har redan börjat längta efter nästa uteritt, men imorgon blir det avsuttet jobb.
Kommentarer
Trackback
