Terrängträning!!!
Igår var jag ganska nervös när jag for omkring i stallet. Egentligen inte så mycket över själva träningen, den tänkte jag inte alls på, utan på att köra transporten alldeles själv. Hua!
Fick hjälp så jag backade rätt när transporten skulle på och sedan var det bara att lasta in en glad Ariel. Körde långsamt och försiktigt till Säfva ridcenter men vi var ändå framme redan efter en halvtimme.
Bytte skor och tog på mig shortchaps innan jag lastade ur Ariel, så jag inte behövde göra det med henne i släptåg. Hon såg sig nyfiket omkring men var inte stressad. Tog av transportskydden och sedan fick hon gå och beta en halvtimme. Hon var lite smått på tårna, men uppförde sig ändå bra.
Sedan tog jag på henne all utrustning, tog på mig säkerhetsväst och hjälm och satt upp. L med Piaster skulle också vara med, så vi skrittade ut tillsammans. Ariel var turbohästen hela vägen bortåt och när vi vände ville hon bara fortsätta. Definitivt ingen distanshäst, men uppenbarligen en långrittshäst...
Inne på den stora terrängbanan fick vi trava och galoppera lite som uppvärmning. Ariel kändes mycket mer framåt än annars, det öppna fältet gjorde sitt till, men det kändes aldrig som att hon skulle sticka med mig. Fast hon är ju inte riktigt den typen av häst. ;-)
Vi fick börja med att hoppa ett par stockar på volt. Först i trav och sedan i galopp. Givetvis bara i vänster varv, så Ariel och jag fick kämpa på lite i galoppen. Men nog sjutton blev det tre, fyra varv i vänster galopp. Heja oss!
Sedan fick vi hoppa den lilla stocken i svag nedförslutning, Ariel som oftast inte ens får trava nedför tyckte det var lite extra skoj att galoppera. ;-) De andra ekipagen fick förstås hoppa den stora stocken, men vi höll oss till de enklare övningarna så här första gången.
Sedan tog vi lilla trappan uppför, första gången i trav och andra gången så började Ariel galoppera emot självmant. Finaste flickan. Hon tyckte att trappan var fruktansvärt skoj och jag tyckte nog att den var ganska okej att hoppa.
Sedan hoppade de andra ett par olika hinder som var lite för tuffa för oss, bland annat en stockoxer. Vi fick sedan hoppa den också, fast utan bakre stocken. Det var lagom högt och skoj. :-)
Sedan var det dags för nedhoppet. Tyvärr tyckte jag tränaren var lite opedagogisk, då hon målade upp ett scenario kring vad som skulle hända om vi gjorde fel vid nedhoppet. Bättre enligt mig är att beskriva hur man gör för att lyckas, misslyckas brukar man kunna ändå.
Ariel skötte sig dock klockrent, droppade precis som en proffshäst och vi fick beröm även om piloten tappade tygeln efter ett par galoppsprång och fick hala in dem. Som vanligt... ;-)
Sedan hoppade vi allihopa över den ena stocken igen, innan de andra fick hoppa ett lite svårare hinder följt av bildäcken. Ariel och jag nöjde oss med att bara hoppa bildäcken. Hon tyckte de såg så konstiga ut, så hon fick stanna och titta på dem. Vet att tränaren inte tyckte det var okej, men jag föredrar en häst som stannar och kollar i lugn och ro, än en häst som tvärnitar precis framför så man flyger av...
Sedan hoppade hon bildäcken fint två gånger i galopp.
Vi avslutade träningen med vattenhindret. Ariel gick lugnt ned i skritt, men när vi skulle trava igenom så tyckte hon att det stänkte för mycket och ville slippa. Inte tilåtet! Tredje gången tog hon det snällt i trav, med ett par galoppsprång på slutet. Duktig tjej!
Alla bilderna är från Säfvas hemsida. :-)
Överlag är jag nöjd med träningen, jag fick med mig en del att träna på hemma. Men jag hade föredragit att få hoppa samma hinder fler gånger, både trappan och nedhoppet hade jag gärna fått några fler språng på, så jag fick in känslan lite mer. Istället skyndades det vidare till nästa hinder. Jag hade faktiskt hellre hoppat samma hinder fler gånger, än hunnit med många hinder vid samma träning.
Efteråt så tog jag av Ariel utrustningen, skrittade av henne och gjorde i ordning för lastning. Under tiden åkte alla andra hem, det går ju lite snabbare om man är fler som hjälps åt... ;-) Ariel var så cool fast vi blev ensamma, vilket känns skönt inför framtiden. Däremot tyckte jag inte att hon var trött efter träningen, hon har uppenbarligen lite bättre kondition än jag trott.
Sedan var det bara upp i transporten igen och åka hemåt. Ariel stod som ett ljus hela tiden och var lugn även när vi lastade ut hemma. Sedan fick hon gå ut i hagen som belöning, fast de andra hästarna redan gått in för kvällen. ;-) Jag mockade och fixade foder innan hon fick gå in igen.
Jag tog sedan reda på all utrustning innan jag åkte hem. Nöjd med mig själv och min fina häst!
Fick hjälp så jag backade rätt när transporten skulle på och sedan var det bara att lasta in en glad Ariel. Körde långsamt och försiktigt till Säfva ridcenter men vi var ändå framme redan efter en halvtimme.
Bytte skor och tog på mig shortchaps innan jag lastade ur Ariel, så jag inte behövde göra det med henne i släptåg. Hon såg sig nyfiket omkring men var inte stressad. Tog av transportskydden och sedan fick hon gå och beta en halvtimme. Hon var lite smått på tårna, men uppförde sig ändå bra.
Sedan tog jag på henne all utrustning, tog på mig säkerhetsväst och hjälm och satt upp. L med Piaster skulle också vara med, så vi skrittade ut tillsammans. Ariel var turbohästen hela vägen bortåt och när vi vände ville hon bara fortsätta. Definitivt ingen distanshäst, men uppenbarligen en långrittshäst...
Inne på den stora terrängbanan fick vi trava och galoppera lite som uppvärmning. Ariel kändes mycket mer framåt än annars, det öppna fältet gjorde sitt till, men det kändes aldrig som att hon skulle sticka med mig. Fast hon är ju inte riktigt den typen av häst. ;-)
Vi fick börja med att hoppa ett par stockar på volt. Först i trav och sedan i galopp. Givetvis bara i vänster varv, så Ariel och jag fick kämpa på lite i galoppen. Men nog sjutton blev det tre, fyra varv i vänster galopp. Heja oss!
Sedan fick vi hoppa den lilla stocken i svag nedförslutning, Ariel som oftast inte ens får trava nedför tyckte det var lite extra skoj att galoppera. ;-) De andra ekipagen fick förstås hoppa den stora stocken, men vi höll oss till de enklare övningarna så här första gången.
Sedan tog vi lilla trappan uppför, första gången i trav och andra gången så började Ariel galoppera emot självmant. Finaste flickan. Hon tyckte att trappan var fruktansvärt skoj och jag tyckte nog att den var ganska okej att hoppa.
Sedan hoppade de andra ett par olika hinder som var lite för tuffa för oss, bland annat en stockoxer. Vi fick sedan hoppa den också, fast utan bakre stocken. Det var lagom högt och skoj. :-)
Sedan var det dags för nedhoppet. Tyvärr tyckte jag tränaren var lite opedagogisk, då hon målade upp ett scenario kring vad som skulle hända om vi gjorde fel vid nedhoppet. Bättre enligt mig är att beskriva hur man gör för att lyckas, misslyckas brukar man kunna ändå.
Ariel skötte sig dock klockrent, droppade precis som en proffshäst och vi fick beröm även om piloten tappade tygeln efter ett par galoppsprång och fick hala in dem. Som vanligt... ;-)
Sedan hoppade vi allihopa över den ena stocken igen, innan de andra fick hoppa ett lite svårare hinder följt av bildäcken. Ariel och jag nöjde oss med att bara hoppa bildäcken. Hon tyckte de såg så konstiga ut, så hon fick stanna och titta på dem. Vet att tränaren inte tyckte det var okej, men jag föredrar en häst som stannar och kollar i lugn och ro, än en häst som tvärnitar precis framför så man flyger av...
Sedan hoppade hon bildäcken fint två gånger i galopp.
Vi avslutade träningen med vattenhindret. Ariel gick lugnt ned i skritt, men när vi skulle trava igenom så tyckte hon att det stänkte för mycket och ville slippa. Inte tilåtet! Tredje gången tog hon det snällt i trav, med ett par galoppsprång på slutet. Duktig tjej!
Alla bilderna är från Säfvas hemsida. :-)
Överlag är jag nöjd med träningen, jag fick med mig en del att träna på hemma. Men jag hade föredragit att få hoppa samma hinder fler gånger, både trappan och nedhoppet hade jag gärna fått några fler språng på, så jag fick in känslan lite mer. Istället skyndades det vidare till nästa hinder. Jag hade faktiskt hellre hoppat samma hinder fler gånger, än hunnit med många hinder vid samma träning.
Efteråt så tog jag av Ariel utrustningen, skrittade av henne och gjorde i ordning för lastning. Under tiden åkte alla andra hem, det går ju lite snabbare om man är fler som hjälps åt... ;-) Ariel var så cool fast vi blev ensamma, vilket känns skönt inför framtiden. Däremot tyckte jag inte att hon var trött efter träningen, hon har uppenbarligen lite bättre kondition än jag trott.
Sedan var det bara upp i transporten igen och åka hemåt. Ariel stod som ett ljus hela tiden och var lugn även när vi lastade ut hemma. Sedan fick hon gå ut i hagen som belöning, fast de andra hästarna redan gått in för kvällen. ;-) Jag mockade och fixade foder innan hon fick gå in igen.
Jag tog sedan reda på all utrustning innan jag åkte hem. Nöjd med mig själv och min fina häst!
Kommentarer
Trackback
