Sällskap i mörkret

Igår mötte jag J i sadelkammaren och vi bestämde att vi skulle ta sällskap ut. Hämtade in Ariel från hagen och spolade av benen. Det var lite halvfryst i hagen, så hon var i alla fall inte lerig på kroppen. Det blev en snabborstning och hovkratsning innan alla reflexer, sadel och träns åkte på.
 
Satt upp och så skrittade vi iväg till Bälinge. J kände inte till hur man red till Nyvla, så vi skrittade iväg dit. Ariel tyckte det var skoj med sällskap, så länge Weber höll sig en bit bakom henne. ;-) Hon var lite på tårna när vi passerade villorna, men slappnade av så fort det blev grusväg igen.
 
Vi vände när vi kommit till gräsvägen som korsar grusvägen och så skrittade vi samma väg tillbaka. Ariel var ivrigare på hemväg, men inte värre än att hon ändå skrittade rent.
 
Vi tog oss några varv på ridbanan också, hon kändes sådär lagom stel på volten. ;-) Däremot så flåsade hon väldigt mycket när vi kom in i stallet igen, man skulle kunna tro att vi varit ute och galopperat. :-P Hon var så nöjd med jobbet och ännu nöjdare blev hon när hon fick kraftfoder. Skötte av henne medan hon åt och sedan fick hon gå ut i hagen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0