Ett omtumlande dygn

Igår var det dags att åka in till Ultuna för återbesök. Hade lite krångel att få på transporten, men som kompensation gick Ariel och Ricky raka vägen in. <3
 
Framme på Ultuna fick vi en dagbox att stå i på medicinavdelningen, då de boxarna var större. Ariel var inte särskilt nöjd med att behöva stå på box igen.
 
 
Veterinären kom ganska snart och vi fick ställa Ariel i undersökningsspilta för koll av urinblåsa och ursköljning. Det fanns fortfarande ganska mycket segment kvar, men veterinären var ändå försiktigt positiv. Hon ville se oss på minst ett återbesök till, plus att vi skulle fortsätta med medicinen men trappa ned både finadyne och mycholine från lördag. Hippotrim skulle vi fortsätta med fram till återbesöket på tisdag.
 
Ariel stod snällt kvar i boxen medan jag hämtade ut ny medicin, sedan gick hon raka vägen in i transporten igen. Tillbaka i stallet blev det avduschning av väldigt svettig häst (varmt ute!) innan hon fick återvända till hagen.
 
På kvällen när jag var ute för sista medicingivan ville Ariel inte ha sojamjölet efter några tuggor. Jag trodde först att det var för att hon doppat mulen i vattenhinken, så sojamjölet blivit ihopkletat med vatten, men insåg efter att ha tittat på hennes halslinje att hon hade foderstrupsförstoppning. Ibland vet jag inte riktigt vad det är jag ser, som gör att jag läser av henne så bra, men i det här fallet var det guld värt. Masserade strupen samtidigt som jag ringde till ambulatoriska. Fick order om att ta in henne till stallet, helst longera henne i trav på ridbanan tills de var där.
 
Så tillsammans med en lös Ricky gick vi upp mot stallet. Ariel hostade en del och var väldigt besvärad när hon försökte svälja. Framme på ridbanan blev det longering i drygt tjugo minuter innan ambulatoriska var på plats. Hon hostade en del, det kom saliv ur munnen och så började det även rinna sojamjöl ur näsborrarna. Stackars flickan! :-(
 
Vi fick stå i spolspiltan när veterinären sondade henne. Eftersom hon fått hippotrim på morgonen vågade han inte ge henne något lugnande, utan det var brems och allmänt snäll häst som gällde. Tur att hon litar så på människor! Efter en stunds kämpande fick veterinären loss klumpen med foder som fastnat och vi kunde andas ut. Fick order om att fortsätta med medicineringen som vanligt. Han hade tänkt skriva ut hippotrim annars, men eftersom hon redan fick det var det inget mer han kunde göra. Sedan rekommenderade han att försöka få henne att äta blött foder. Vilket förmodligen aldrig kommer att fungera på henne, men då får hon väl nöja sig med grovfoder då. ;-)
 
Ariel var trött och medtagen när vi gick tillbaka till hagen, men hon mådde tusen gånger bättre än hon gjorde för en halvtimme sedan. Stackars flickan, nu får det vara nog med problem för oss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0