Ariel 3525

Jag och M hade bestämt riddate idag, hon lånade Lili och jag red Ariel. När jag gjort klart Ariel för ridning hade jag ett par minuter kvar, så jag försökte mig på att känna fosterrörelser. När fostret är så litet som Ariels, känns rörelserna ungefär som om någon släpper en pingisboll i handen på en.

 

Jag hade stått ett par minuter och känt, tankarna började vandra och så plötsligt kände jag det! En liten mjuk "buffning" mot min handflata. Jag blev alldeles varm i kroppen och var förstås tvungen att krama om Ariel. Hon såg väldigt mallig ut, men det gör hon ju alltid när matte är lycklig över något hon gjort. :-P

 

Sedan tränsade vi och gav oss iväg. Det blev Morbergarundan med en liten avstickare över traktorbron och åkrarna. Vi red i alla gångarter och Ariel fick se sig slagen av Lilis längre steg. Så hon fick snällt hålla sig sist, förutom när det var farligheter på gång, då fick hon gå före. ;-)

 

Traven kändes allt bättre, men jag misstänker att jag återigen hamnat i ett undertempo. En dressyrträning för F behövs... Galopperade några gånger och det kändes allt bättre. Framförallt känns det som att galoppen inte är en lika stor grej längre, förut kunde jag spänna mig när jag visste att det snart skulle bli galopp, nu är galoppen bara en av tre gångarter som vi använder oss av.

 

Sista travsträckan var Ariel så himla fin! Testade att göra en galoppfattning och galoppen var också så bra. Givetvis kom det då en annan häst och mötte oss, så vi var tvungna att bryta av till skritt. Men det finns där och snart har jag lärt mig rida henne lite bättre.

 

Åter i stallet blev det kraftfoder och avskötsel innan Ariel återvände till lösdriften.