Ariel 3525

Igår morse var jag ut till Ariel och gav henne morgonens tabletter. Hon skulle egentligen också fått hippotrim också, men den medicinen tog slut kvällen innan, så hon fick vara utan. Hon protesterade inte när jag gav henne tabletterna, skönt!

 

Sedan började jakten på medicin. Ringde runt till en massa olika apotek. Jag behövde ju minst femton sprutor hippotrim, hundra tabletter mycholine och tjugo påsar finadyne. Lyckades till sist få tag på finadyne i stenhagen och en spruta hippotrim i gränby. Men mycholine fick jag veta var ett licenspreparat och inget som apoteken kunde ge ut även om jag hade recept. Jaha?

 

Ringde till hästkliniken där de inte heller visste vad som gällde. De rekommenderade mig att ringa till apoteket på ultuna som säkert visste. Ringde apoteket och fick veta att där fanns både hippotrim och finadyne i de mängder jag behövde. Skönt! Men mycholine skulle ta två veckor att beställa. :-S

 

Ringde tillbaka till hästkliniken, de bad mig komma in för att få ett par dagars dos medan de letade vidare efter mer medicin. Suck! På lunchen åkte jag sedan dit för att hämta medicinen, då var de helt oförstående och sade att de skulle ringa mig när de hittat mer medicin, så jag hade kommit dit i onödan. Ilsknade till och förklarade att jag blivit tillsagd på telefon att komma in för att få ett par dagars medicin, eftersom hon behöver nio tabletter varje dag och det är ingen medicin hon kan vara utan i dagsläget.

 

En person försvann iväg för att hämta medicinen, men blev upptagen på annat håll. Efter att ha väntat en halvtimme, gick jag istället till apoteket och köpte finadyne och hippotrim. Det blev inte billigt, medicin för över 2000 kr för nio dagars behandling... När jag sedan kom tillbaka till receptionen hade de hittat arton tabletter som jag fick med mig, men jag måste ändå åka tillbaka och hämta mer på torsdag. Om de hittar mer. Suck!

 

Åkte sedan direkt till Ariel och gav henne mycholine och hippotrim. Hon åt det utan alltför större protester. Så länge hon bara grimaserar och inte spottar ut är jag nöjd. Sedan fick hon en puss på mulen och jag åkte hem för att jobba lite mer, lunchen hade ju tagit två och en halv timme istället för en timme...

 

Efter jobbet (jobbade över som kompensation, lyx att kunna göra så!) åkte jag ut till stallet igen. Den här gången blev det lite mer att göra. Först fick hon sina tabletter, sedan tempade jag och kratsade hovarna. Det verkade inte vara någon röta längre, fast hon stått några dagar på box. Skönt!

 

Sedan fick hon sojamjöl blandat med finadyne och till min lättnad åt hon upp alltihop och slickade rent hinken. Duktig flicka! Innan jag åkte hem fick hon hippotrim det allra sista, det var inte så populärt men skönt nog så äter hon i alla fall upp det.

 

Hoppas så att hon blir helt bra nu!

Igår fick jag äntligen det efterlängtade telefonsamtalet om att Ariel skulle få komma hem! :-) Jag, M och J styrde kosan mot Ultuna på eftermiddagen. Vi mötte Ariel, Ricky, veterinären och djursjukvårdaren. De höll på att spola en sista gång.

 

När de var klara fick jag några papper att läsa igenom inför hemfärd och sedan blev vi lämnade åt vårt öde. Veterinären försvann för att kolla någonting och djursjukvårdaren började förbereda en annan häst för hemfärd. När jag läst igenom papperen och hade massor med frågor, fanns det ingen där. När veterinären sedan kom tillbaka för hon inte hittade Ariels pass (som jag aldrig blivit ombedd att lämna ifrån mig, så jag hade det fortfarande) så sade hon att vi kunde åka hem. Jag kontrade med att jag hade en hel del frågor, varvid hon frågade djursjukvårdaren om hon inte gjort en överlämning. Jodå, det tyckte hon att hon hade gjort.

 

Eh? Jag undrade då var medicinen var som jag skulle få med mig och den hade de glömt ge mig. Sedan undrade jag om fodret som var iordninggjort var till igår eller idag, men hon hade fått foder redan så det var till idag.

 

Vi gick sedan ut med hästarna och lastade, Ariel klev raka vägen in. Finaste flickan! :-) Sedan stod hon som ett ljus hela vägen hem. Halvvägs hem kom jag på att jag inte fått information om Ariel fått sin kvällsmedicin eller inte. Så då fick jag ringa runt överallt tills en snäll veterinär på ambulatoriska gick över till hästkliniken och frågade min veterinär. Nej, ingen medicin hade hon fått. Suck!

 

Hemma igen var Ariel överlycklig över att få komma ut i hagen igen. Känns så skönt att ha henne hemma. Prognosen är positiv, men hon kommer få gå på minst ett återbesök. I värsta fall får hon äta en sammandragande medicin resten av livet, men det kunde veterinären inte svara på än.

 

Just nu får hon Finadyne granulat en gång om dagen, Hippotrim pasta två gånger om dagen och Mycholine som tabletter tre gånger om dagen. Skojigt värre... Men hon är hemma och det är huvudsaken.

Igår ringde en ny veterinär för att uppdatera om Ariel. Hon var helgjour, så hon kommer att spola Ariels urinblåsa hela helgen. Hon var väldigt trevlig och förklarade en del saker jag undrat över.

 

Enligt mitt önskemål hade Ariels hovar röntgats och hon hade lindriga hovbenssänkningar på bägge framhovarna. Hon får nu finadyne som smärtstillande förutom penicillin och sammandragande medicin. Veterinären tyckte att hon rörde sig bra i skritt men att fången syntes i vändningarna, samt förstås att hon fortfarande hade digitalpuls. Hon rekommenderade fullständig vila från ridning tills hoven vuxit ned helt, dvs 9-12 månader.

 

Så Ariel får vara hagprydnad ett bra tag framöver, men det gör ingenting, så länge hon blir bra! Mattes finaste! Veterinären berömde henne för att hon var så lätthanterlig, det värmer mattehjärtat!

I tisdags ringde veterinären som kollat på Ariel i måndags. Hon hade diskuterat med kollegor på hästkliniken på Ultuna och de ville att vi skulle boka ett besök och komma in.

 

Så i torsdags hämtade jag Ariel och Ricky från hagen och lastade in i L:s transport. De stod som två ljus hela vägen, så stolt över dem! Framme på Ultuna fick vi träffa veterinären som skulle kolla på Ariel. Hon började med ultraljud av livmoder och urinblåsa och gick sedan in med kamera i urinvägarna. Hennes misstanke om diagnos fastställdes då.

 

Ariel har fått en nervskada i samband med fölningen, som påverkar urinblåsans muskler. Det gör att hon får svårare att kissa. Urinet kommer ut som det skall, men de små segment (gruspartiklar) som också finns i urinen stannar kvar i urinblåsan och irriterar allt mer. Ariels urinvägar och urinblåsa såg ut som det var cement på botten, även om det inte var så mycket som veterinären först befarat.

 

Som tur var så var varken njurar påverkade eller urinblåsas väggar, som efter en längre period med problem kan bli förtjockad och därmed ha sämre återhämtningsmöjlighet.

 

Ariel får nu medicin för att urinblåsans muskler skall dra ihop sig igen, hon får medicin för att hindra en infektion att sprida sig och hennes urinblåsa spolas flera gånger om dagen för att man skall få ut allt segment.

 

Hon och Ricky är kvar på Ultuna åtminstone över helgen, sedan hoppas jag att de får komma hem igen!

 

I samband med att veterinären kollade urinblåsan med kamera gick hon också in i livmodern och kollade. Allt var fint där, så skönt att veta. Fascinerande att se hur det ser ut inuti, det går inte riktigt att förstå när man bara sett det på bild.

 

Ariel vägdes (480 kg tror jag?) innan hon fick en egen box tillsammans med Ricky. Hon var inte alltför nöjd över att få stå på box, men så länge hon blir helt återställd så får hon allt stå ut med sådant. Finaste tjejen, bli bra nu!

I måndags kväll kom veterinären ut till Ariel. Hon har ju ända sedan hon fick fång kissat konstigt, men jag har fått rådet att avvakta. Nu tröttnade jag dock och ringde ut veterinär för undersökning.

 

Det blev ultraljud av både livmoder och urinblåsa, men allt såg bra ut. Veterinären kände även på livmodern, som kändes lite stor och urinblåsan som kändes spänd. Ariel kissade också, så veterinären fick se hur konstigt hon beter sig. Veterinären skulle konsultera kollegor på Ultuna och jag fick rådet att avvakta så länge Ariel var pigg och feberfri.

 

Så inte mycket klokare fick jag släppa ut Ariel i hagen igen. Hon verkade nöjd med uppmärksamheten i alla fall. ;-)

Sedan i tisdags går Ariel ute dygnet runt och betar. Hon är kvar i vinterhagen med Ricky och när jag kommer på kvällen har hon oftast tagit vilopaus inne i ligghallen. Så skönt att hon verkar klara av att gå på gräs, men det stärker mig i min misstanke om att det var förlossningsfång. När jag var på Fjord-SM och pratade med några uppfödare kände de också igen problemen, antingen får de fång av kvarvarande efterbörd, eller så får de fång när fölbrunsten rensar ut det som finns kvar i livmodern. Surt att hon fick fång, men så länge hon blir bra är jag nöjd.

 

Till helgen kommer hon och Ricky få gå ut med de andra hästarna i sommarhagen, det kommer bli så skönt. Förhoppningsvis får Ariel hjälp med barnpassning av de andra hästarna, just nu är Ricky lite väl krävande stundtals. ;-)

 

Hon kissar fortfarande skvättar, så idag skall jag ringa och diskutera med veterinären jag har förtroende för. Kan hon ha fått urinvägsinfektion mitt i alltihop?

Dags för en uppdatering kanske. ;-) Det har varit så mycket pyssel och fix att jag inte hunnit med att skriva här. Ariel har fått stå på box i några dagar, sedan har hon förflyttats till ligghallen så Ricky kunnat vara ute en del när jag ändå varit där och mockat. Ariel har tagit det med ro, hon blev helt symptomfri redan efter ett par dagar på smärtstillande. Dock fortsätter hon att kissa småskvättar istället för att kissa ordentligt, men veterinären jag varit i kontakt med (inte den som behandlade) tyckte att jag skulle avvakta så länge hon inte har feber eller flytningar.

 

Efter två veckor på box fick hon börja gå ut och beta gräs successivt. I tisdags var hovslagaren ute och verkade hovarna. N hittade bara blödningar i vänster fram, så det var positivt. Däremot hade Ariel fått strålröta, så det skall behandlas.

 

Vi slog inte på några skor, utan hon får fortsätta att gå barfota.