Ariel 3525

Igår fick jag äntligen det efterlängtade telefonsamtalet om att Ariel skulle få komma hem! :-) Jag, M och J styrde kosan mot Ultuna på eftermiddagen. Vi mötte Ariel, Ricky, veterinären och djursjukvårdaren. De höll på att spola en sista gång.

 

När de var klara fick jag några papper att läsa igenom inför hemfärd och sedan blev vi lämnade åt vårt öde. Veterinären försvann för att kolla någonting och djursjukvårdaren började förbereda en annan häst för hemfärd. När jag läst igenom papperen och hade massor med frågor, fanns det ingen där. När veterinären sedan kom tillbaka för hon inte hittade Ariels pass (som jag aldrig blivit ombedd att lämna ifrån mig, så jag hade det fortfarande) så sade hon att vi kunde åka hem. Jag kontrade med att jag hade en hel del frågor, varvid hon frågade djursjukvårdaren om hon inte gjort en överlämning. Jodå, det tyckte hon att hon hade gjort.

 

Eh? Jag undrade då var medicinen var som jag skulle få med mig och den hade de glömt ge mig. Sedan undrade jag om fodret som var iordninggjort var till igår eller idag, men hon hade fått foder redan så det var till idag.

 

Vi gick sedan ut med hästarna och lastade, Ariel klev raka vägen in. Finaste flickan! :-) Sedan stod hon som ett ljus hela vägen hem. Halvvägs hem kom jag på att jag inte fått information om Ariel fått sin kvällsmedicin eller inte. Så då fick jag ringa runt överallt tills en snäll veterinär på ambulatoriska gick över till hästkliniken och frågade min veterinär. Nej, ingen medicin hade hon fått. Suck!

 

Hemma igen var Ariel överlycklig över att få komma ut i hagen igen. Känns så skönt att ha henne hemma. Prognosen är positiv, men hon kommer få gå på minst ett återbesök. I värsta fall får hon äta en sammandragande medicin resten av livet, men det kunde veterinären inte svara på än.

 

Just nu får hon Finadyne granulat en gång om dagen, Hippotrim pasta två gånger om dagen och Mycholine som tabletter tre gånger om dagen. Skojigt värre... Men hon är hemma och det är huvudsaken.