Ariel 3525

Jag blir lite road när jag ser bilderna på Ariel. Sophia ville ha jämförelsebilder på Ariel i olika situationer, men jag vet inte om det märks någon egentlig skillnad...

 

 

 

I måndags tog jag på Ariel träns istället för grimma, men det var nästan som om det gjorde henne ännu mer ivrig. Vi gick rakt upp i skogen och vände efter en stund, var ute ungefär en kvart. Ariel var mycket tveksam när vi skulle vända. Inte redan? Det är ju skoj att vara ute...

 

Hon trampade på ganska friskt på hemväg också, jag har glömt vilket skrittsteg hon har. Jag har glömt ganska mycket om den här fantastiska hästen när hon bara gått i hage. Men nu längtar jag att få sätta igång och utvecklas tillsammans med henne. :-)

Oh så roligt att få börja skriva planeringar. Även om de kommer bli lite enformiga i början. ;-)

 

Mån. Promenad

Tis. Vila

Ons. Promenad

Tors. Vila

Fre. Jag bortrest

Lör. Jag bortrest

Sön. Jag bortrest

Jag har glömt hur livlig Ariel är i jämförelse med Hampus. ;-) Inte så att hon blir på tårna eller ohanterlig på något vis, men hon är mycket mer vaken och beredd... I lördags promenerade jag med henne i grimma, men det får bli träns i fortsättningen. :-P

 

Vi gick bara runt gården och kikade på lite olika saker, det gäller att hitta bra underlag för en barfotahäst och då blir det mycket gräs nu när det är halt nästan överallt.

 

Ariel var mycket nöjd med promenaden och hovarna var lika fina efteråt som innan. Så idag ökar vi promenadtiden och testar lite mer oländlig terräng. :-)

Ja, nu blev ju allt hastigt och lustigt ändrade planer för mig och Ariel. Men det känns så grymt roligt att få sätta igång igen!

 

Tanken nu är att börja promenera och tömköra i åtta veckor tills hovslagaren kommer nästa gång. Jag skall ha stenkoll på hovarna, blir det puls och/eller värme har jag gått för fort fram med igångsättningen och får backa lite. Sedan måste jag givetvis börja successivt både med tiden vi är ute, tempo och vilket underlag vi jobbar på, men det är förnuftet som styr. :-) Vi kommer inte att jobba särskilt många dagar/vecka, speciellt inte nu när det är halt ute och hon är barfota. Utan det blir som det blir ett tag.

 

Om hovslagaren säger okej till uppsutten ridning nästa gång, så blir det två månader igångskrittning följt av två veckor av trav och två veckor uteritter i alla gångarter. Sedan är vi framme i april (va?!) och får börja rida träningar igen. Så grymt roligt! Jag kommer vänta med hoppning i några månader, tills jag ser att allt fungerar bra i dressyren. Men sedan... ;-)

Igår var M här och verkade Ariels hovar. Hon var väldigt stressad, eftersom Ricky först stått på box (själv) och hållit Grålle sällskap, medan Ariel var i hagen med Hampus. Sedan fick hon träffa Ricky några sekunder innan han verkades och slutligen försvann han och hon blev kvar själv utan sin bäbis... Även om hon kan vara ganska less på honom överlag, så märks det sådana här gånger att hon verkligen har moderskänslor.

 

Det var bara tilliten till matte som fick henne att stå kvar och lydigt lyfta på hovarna så M kunde jobba. Finaste, älskade Ariel! <3

 

M var nöjd med hur hovarna såg ut, nu började hon märka av det gamla fånganfallet i lamellranden, men det såg inte särskilt illa ut. Hon tyckte att det absolut inte kunde skada med promenader och tömkörning nu, så jag kan äntligen sätta igång Ariel. Härligt!

 

Sedan tyckte M att hovarna växte mycket snabbare än veterinärens bedömning (vilket jag också märkt men inte vågat lägga någon värdering i), så M uppskattade att Ariel skulle vara redo för uppsutten igångsättning inom ett par månader.

 

Jag blev ganska chockad, har varit helt inställd på att få börja rida i juni och så säger M att jag säkert kan rida i januari. Lycka! Jag kommer dock göra så att jag sätter igång avsuttet nu och så får M kolla hovarna en gång till innan jag börjar rida (vilket blir i mitten på januari). Ser allt bra ut då, så blir det skor och broddar vid det tillfället och lugn igångsättning.

 

LYCKA!

Så skönt! Hösilageanalysen kom och visade 5,4 MJ och 51 g smb.rp. Det betyder att Ariel i vinter får fri tillgång på hösilage och inte behöver någonting annat. Jag kommer att minska kraftfodret successivt under lite mer än en vecka och sedan kan jag bara njuta av en häst som äter hösilage och är nöjd. :-D

Ariel mår mycket bättre nu. Det känns så skönt! Hon har ätit klart sin metacam-kur och allt fungerar bra. Hon var mycket förtjust i metacam, lyckades bita sönder två sprutor... ;-)

 

Efter att ha diskuterat Ariel med en ledande forskare inom fång, så har jag ändrat mitt beslut att inte avla på henne. Hon kommer att få fler föl, men först måste vi ut på tävlingsbanan i några år. Jag lovade henne att vi skulle tävla 1,00 hoppning bara hon såg till att bli bra från fånget...

 

Planen är fortfarande igångsättning i mars, om inte hovslagaren säger något annat. Jag längtar enormt mycket efter att få rida henne igen, men jag vet att det är värt väntan. Bara min prinsessa blir bra är jag nöjd.

 

Jag vill gärna försöka få prestationsmedaljer i hoppning och dressyr med henne, får se om jag vågar mig på LA dressyr och 1,00 hoppning för att få guldmedaljerna.

 

När vi sedan är klara med det, så har jag en lång lista på fina hingstar jag vill att hon skall få umgås med. Givetvis med Finslands Ringo som första kandidat, med förhoppning om ett stoföl att spara. Men då pratar vi tidigast 2017. ;-)