Glad överraskning från hovis!

Igår var M här och verkade Ariels hovar. Hon var väldigt stressad, eftersom Ricky först stått på box (själv) och hållit Grålle sällskap, medan Ariel var i hagen med Hampus. Sedan fick hon träffa Ricky några sekunder innan han verkades och slutligen försvann han och hon blev kvar själv utan sin bäbis... Även om hon kan vara ganska less på honom överlag, så märks det sådana här gånger att hon verkligen har moderskänslor.
 
Det var bara tilliten till matte som fick henne att stå kvar och lydigt lyfta på hovarna så M kunde jobba. Finaste, älskade Ariel! <3
 
M var nöjd med hur hovarna såg ut, nu började hon märka av det gamla fånganfallet i lamellranden, men det såg inte särskilt illa ut. Hon tyckte att det absolut inte kunde skada med promenader och tömkörning nu, så jag kan äntligen sätta igång Ariel. Härligt!
 
Sedan tyckte M att hovarna växte mycket snabbare än veterinärens bedömning (vilket jag också märkt men inte vågat lägga någon värdering i), så M uppskattade att Ariel skulle vara redo för uppsutten igångsättning inom ett par månader.
 
Jag blev ganska chockad, har varit helt inställd på att få börja rida i juni och så säger M att jag säkert kan rida i januari. Lycka! Jag kommer dock göra så att jag sätter igång avsuttet nu och så får M kolla hovarna en gång till innan jag börjar rida (vilket blir i mitten på januari). Ser allt bra ut då, så blir det skor och broddar vid det tillfället och lugn igångsättning.
 
LYCKA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0