Ariel 3525

Tyvärr var inte höets värden särskilt bra, MJ 7 var förvisso helt okej, men sedan var smb. rp. bara 27. Dvs en kvot på 3,9. Suck!

 

Ariel är ju höglakterande, så jag kommer få försöka proppa i henne så mycket foder som möjligt. Hon kommer därför att få:

 

11 kg hö (hon bestämmer över Hampus, så jag hoppas att hon petar i sig allt)

8 hg sojamjöl (uppdelat på två mål så hon verkligen kan tillgodogöra sig proteinet).

 

När det fryser på kommer de att få hösilage istället, så jag hoppas att det har bättre värden än höet...

Förra söndagen (1/9) åkte Ariel med Hampus och Ricky i lastbil upp till sitt nya hem. Det är samma ställe som hon var på semester med mig för två år sedan, men nu blir det hennes hem för resten av hennes liv.

 

Hon ville inte gå in i lastbilen när hon skulle lastas på, men med lite tålamod så klev hon på efter några minuter. Det får bli lastträning när jag skaffat egen transport, så hon får tillbaka glädjen över att åka. Jag förstår att hon inte vill gå in i någon transport om det hela tiden slutar med att hon får åka till Ultuna och ha tråkigt.

 

Framme i nya hagen (som inte är samma som hon gick i för två år sedan) gick hon på upptäcktsfärd. Då Hampus gick i den hagen som fölunge för sexton år sedan visade han vägen och Ariel följde snällt med honom. Det märks dock att hon inte är så van vid kuperat underlag, hon tvekade många gånger innan hon vågade sig genom vissa partier där Hampus och Ricky travade fram.

 

Nu kommer hon att pysslas om och ha det riktigt skönt, men utan att hon arbetas någonting. Tyvärr kommer bloggen bli ganska tyst också, det är ju inte så mycket att skriva om när hon vilar.

 

Planen är att hon skall börja tömköras i slutet på mars och efter tre månader så smyger vi igång med uppsutten skritt, följt av trav och så småningom galopp. Sedan hoppas jag kunna börja med lite dressyr i slutet på september och sedan, sedan kanske vi kan rida för tränare igen. Längtar!

Förra måndagen (26/8) var det dags för återbesök hos Ultuna igen. Ariel var lite motvillig in i transporten, men gick i alla fall in efter någon minuts betänktetid.

 

På Ultuna hann vi inte vara i boxen många minuter innan veterinären kom. Det var samma veterinär som såg Ariel första gången, så jag fick berätta om hur det gått sedan dess. Hon hade även läst in sig på journalen.

 

Efter att ha gått in i undersökningsspiltan blev det först kamera, där allt såg bra ut förut ett par ställen på slemhinnan och sedan spolades Ariel igen. Veterinären tog även urinprov som visade sig vara negativt, dvs ingen bakterietillväxt utan helt ren urin. Så skönt!

 

Ariel var väldigt nöjd när vi åkte därifrån och speciellt när jag lovade att det var sista återbesöket. Veterinären var också med på det, dels för att vi flyttar 40 mil från Ultuna men framförallt för att Ariel tillfrisknat så bra och har tillbaka full funktion av urinblåsan.

 

Så grymt skönt! Nu är det bara sviterna efter fånganfallet som skall bli bra. Hon var lite öm när veterinären kollade på henne på hårt underlag, men så blir hon alltid när hon är nyverkad. Så vi fortsätter med hagvila framöver.