Plötsligt lossnar det
Igår blev det jobb på banan. Började med att skritta fram LB:2 och programmet sitter helt. Sedan fick hon trava lättridning i mjuka bågar och galoppera några långsidor i lätt sits innan skrittpaus och nytt fokus. Jobbade med övergångar mellan trav och galopp på volten och Ariel kändes riktigt bra. Ville som vanligt vara utåtställd, men jag lät det vara och fokuserade på voltens storlek istället.
Sedan jobbade vi med övergångar mellan trav och halt längs fyrkanten, men då Ariel var väldigt ofokuserad blev det en del skritt också, för att få henne att vara beredd på mig hela tiden.
Tänkte avsluta med att rida något varv på volten i galopp igen och då började hon krångla. Skulle tränga in i volten och jag blev frustrerad. Tog några djupa andetag och fattade galopp igen. Då plötsligt är det som min kropp säger "Jaha, är det fram med höften du vill. Men det kan jag fixa. Då blir det lättare att sitta i sadeln också" och så sitter jag perfekt! Bara sitter i sadeln och följer hur mjukt som helst med i galoppen. What? Det kändes helt, helt underbart, så då ville jag förstås galoppera något varv till.
Jag kunde stötta Ariel i galoppen, vilket behövs då hon inte är så stark ännu. Kunde inte riktigt tro det jag kände, så jag var tvungen att byta varv till höger för att se om känslan var kvar. Det var den! Höger galopp kändes inte riktigt lika enkel som vänster, men jag satt i sadeln och hade höfterna på plats. Hurra!
Joggade av Ariel på en åttvolt och sedan fick hon skritta av på stora fältet mitt emot stallet. Hon var genomblöt i svett, delvis på grund utav det ganska tuffa arbetet, men även för att hon skaffat sig lite för mycket vinterpäls redan. Men nu är det bara en månad kvar tills vi börjar trappa ned jobbet, så hon får klara sig utan att klippas i höst.
Hon var nöjd efteråt, precis som jag. Kanske kände hon också av hur mycket lättare det blev med matte som hjälpte istället för stjälpte. Nu skall jag bara se till att fortsätta rida så. ;-)
Vecka 35
Upp till bevis! Fy vad nervös jag är!
M. Dressyr.
Ti. Visning vid hand.
O. Visning vid hand.
To. Uteritt.
F. Uteritt eller promenad efter tvätt.
L. Premiering.
S. Skritt.
Harmonisk uteritt
I lördags red Ariel och jag ut på grusvägen till höger och över broarna. När vi red runt sjön tipsade M mig om en lite kortare runda som ändå gör att jag slipper vända Ariel. Det är ju det beteendet jag försöker bli av med. Vi fortsatte rakt fram istället för att ta in på "mellanvägen", förbi bondgården och ned till Y-korsning. Där blev det en hel del skritt på asfalt (härligt!) och vi tog oss även förbi Hanssons Loge. :-P
På hemväg jobbade jag en del med dressyrtänk, tempoväxlingar och övergångar. Ariel blev så grymt fin! Vi gjorde några helt ljuvliga övergångar mellan skritt och trav där hon bara flöt fram med ryggen uppe och på tygeln. :-)
Hemma igen kunde jag konstatera att rundan tagit 70 minuter, vilket verkligen är en perfekt varierande runda. Den tar vi fler gånger!
Omedvetna framsteg
Det blev senare än jag tänkt mig igår, så Ariel fick sig bara en snabb avborstning där utrustningen skulle vara, innan jag kratsade hovarna, sadlade och tränsade. Hon var med på noterna och skyndade sig mot ridbanan. Sötaste, hon älskar verkligen att arbeta!
Skrittade fram genom att rida igenom LB:2. Det är bra, då får jag möjlighet att träna på programmet utan att Ariel lär sig hur det går. Sedan joggade jag henne varm i trav och galopp på längre tygel. Lättridning och lätt sits. Hon kändes så mjuk efter det, så mottaglig för arbete.
Fortsatte med att rida fram på volten, där vi gjorde övergångar i alla gångarter. Blev inte många steg i varje gångart, men det var roligt att se hur lyhörd hon blir av det arbetet. :-)
Sedan red vi igenom LB:2, vi repeterade några olika moment som inte blev så bra, inridningen med halt hälsning samt galoppvolten i höger varv. Den sistnämnda var jättesvår att få till ett bra avslut, hon vill gärna gena sista biten så hon får det svårt med linjen efteråt. När vi gjort om den tre gånger (dsv tre volter efter varandra) och den sista blev bättre, berömde jag och red vidare. Insåg när vi ökade på diagonalen att vi för bara några veckor sedan skulle haft det jättekämpigt att rida tre varv på en 15-metersvolt i galopp... Det är så lätt att missa de små framstegen!
När vi ridit igenom programmet klart fick hon skritta av längs klätterstigen. Det var jobbigt tyckte hon, speciellt när det blev mycket rötter och stenar kombinerat med uppförsbacke. Bra träning tycker jag. :-) Satt av och skrittade av vid hand sista biten när det var grusväg.
Nöjda och glada efter passet var vi bägge två. :-D Nu kommer jag inte rida mer programridning på henne, förutom kanske framskrittning, utan istället fokusera på de olika delarna och göra dem på andra ställen. Halt lite här och var från trav, galoppvolter då och då, ökningar lite varstans. Tror det kommer ge mer än att rida hela programmet, då hon tenderar att bli ivrigare och ivrigare ju mer vi rider. ;-)
Dressyrjobb i hoppsadel
Igår mätte jag upp exakt var de olika bokstäverna var på ridbanan, så vi tränar med korrekta mått till tävlingen. Sedan gjorde jag i ordning Ariel och skrittade fram på banan genom att rida igenom hela programmet på lång tygel. Det gick ganska bra, även om Ariel drog mot utgången några steg då och då.
Sedan red jag igenom hela dressyrprogrammet, fast med lättridning i traven och lätt sits ibland i galoppen. Fokus var bara på att rida igenom det och känna hur det kändes. Det gick så bra! Visst hade vi lite tidiga avbrott ibland och inte världens bästa vägar, men vi genomförde alla rörelser och i rätt gångart.
Jag var så nöjd, så jag beslöt mig för att avsluta med att rida lite dressyr ute. Red gräsvägen mot Hammar med fokus på takten och tempoväxlingar i skritt och trav, samt lite galopp. Skrittade sedan av via klätterstigen och grusvägen förbi farliga huset. När vi passerat det satt jag av och skrittade den sista biten avsuttet.
Ariel verkade också nöjd med den här träningsvarianten, inte alltför höga krav men ändå så hon fick jobba. :-)
Känns helt okej
Igår blev det visningsträning igen. Ariel och jag har hittat en harmoni i visningen, så nu är det bara småsaker som skall slipas på. Som att hitta rätt takt i skritten, hålla en rak linje hela tiden och hänga med när hon travar ordentligt. ;-)
Det känns bra inför premieringen, det enda jag har bekymmer över nu är att vi eventuellt måste åka mitt i natten för att komma dit. :-S Det kan hända att bruksprovet skall göras klockan nio, men jag hoppas att det inte blir så.
Vecka 34
Nu hårdsatsar vi mot premieringen! Bara två veckor kvar!
M. Visning vid hand.
Ti. Galoppjobb.
O. Dressyrträning.
To. Visning vid hand.
F. Uteritt.
L. Dressyr.
S. Skritt.
Jobba ordentligt
Med lördagens skritt i färskt minne hade jag bestämt mig för en riktigt rejäl runda på söndagen. När jag kom till stallet var M på Matilda där och skrittade runt. Hon undrade om jag skulle ut och rida, så vi bestämde att hon skulle vänta på mig medan jag gjorde i ordning Ariel.
Det blev en snabborstning kan jag erkänna. ;-) Vi gav oss iväg längs högra grusvägen för att (äntligen) rida runt sjön. Ariel tyckte det var skönt med sällskap, men envisades ändå med att försöka vända hemåt ganska länge. Tror vi ridit över en halvtimme innan hon slutade med de dumheterna.
Vi växlade gångarter allt eftersom det passade. Med två tittiga hästar blev det ganska mycket skritt förbi ”farliga” partier, Matilda tyckte om att krypa bakom Ariel när något blev farligt och Ariel blev faktiskt modigare för varje gång. Duktig tjej! Vi galopperade en hel del och jag kom mer ned i sadeln än jag brukar när vi rider ut. Härligt!
Totalt var vi ute i 90 minuter och då hann vi ganska precis en mil. Det var en så rolig och omväxlande runda, så den skall jag försöka rida en gång i veckan. Målet skall bli att det tar allt kortare tid, allt eftersom Ariel orkar mer.
Hemma igen fick hon sig en dusch och var mycket nöjd med sig själv. Det är sådana här pass hon behöver lite oftare…
Monster överallt
I lördags var planen att skritta ut en längre tur och bara slappna av. Det har ju varit ganska intensiva veckor, ser jag tillbaka på de två senaste månaderna har vi hunnit med åtta dressyrträningar, ett helgridläger, två hoppträningar, två hopptävlingar, en genomgång med massage, en sadelprovning och en dressyrtävling. Då har jag dessutom varit bortrest på Fjord-SM fem dagar…
Men Ariel var av en annan åsikt, så återigen har jag lärt mig något nytt om henne. Vi skrittade uppför berget och hon ville vända hela tiden då det var tråkigt. När vi sedan gick genom skogen så hävdade hon att det var en massa björnar överallt, så det var FARLIGT. Hon stannade flera gånger och spanade ut genom skogen. Det är så tröstlöst när hon helt tappar motorn sådär, men jag får skylla mig själv när jag ridit så mycket fram och tillbaka istället för rundor. Sedan var det tydligt att hon var lite för orastad för att enbart skritta, dessa skrittpass behöver jag lägga dagen efter ett tufft pass, inte låta henne vila emellan.
Vi tog oss runt på en dryg timme i alla fall och jag lovade mig själv att aldrig mer vända hemåt utan alltid rida rundor så hon bjuder framåt hela tiden. Hoppas det går att ändra på hennes beteende. :-)
Framför eller bakom bogen?
I fredags hämtade jag Ariel direkt från hagen och gick till ridbanan. Lite repetition av visning vid hand behöver vi innan premieringen. Vi började med att skritta fram och tillbaka ett par gånger. Jag tror jag hittat en bra, energisk skritt där hon verkligen rör sig genom hela kroppen. Sedan fick hon stå uppställd och det gör hon verkligen perfekt. Ställer benen rätt och står så helt lugnt hur länge som helst.
Sedan blev det travjobb. Jag trixade lite med min position och insåg att om jag är framför hennes bog, då bromsar hon upp och lunkar fram bakom mig i trav. Men är jag precis bredvid eller något bakom hennes bog, så travar hon på ordentligt. Så det blir läxan till visningarna framöver innan premieringen, att bli bekväm med att ha henne lite mer framför mig än vanligt.
Rosettjakt
Igår var det hopptävling i stallet, clear round 50 cm för mig och Ariel. Hon kom inte när jag ropade, men följde mig ändå snällt in i stallet. Verkade vara lite smånervös när jag gjorde i ordning henne, hon ville gärna gosa då och då. Mysgumman! Det är skönt när man är ute i god tid, för då kan jag ge henne den tiden att slappna av.
Skrittade fram på grusvägen och det blev även lite jogg i trav och en galopp innan vi red in på ridbanan. Vi hade en kvart på oss att hoppa fram. Jag red an på hinder 3 (oxer med murdel) och Ariel hoppade den utan bekymmer. Sedan hoppade vi hinder 6 (järnvägsbom), men strax innan mötte vi H med Miranda som hade missat att jag ropade ”hoppning 6:an” och var i vägen. Så anridningen till hindret blev knas, även om Ariel snällt hoppade. Valde därför att hoppa den en gång till, innan jag var nöjd och gick ut från ridbanan. Har aldrig riktigt förstått det där med att hoppa fram tjugo språng. ;-) Det kan säkert behövas fler språng när man är ”proffs”, men absolut inte på den här nivån.
Joggade på ängen en stund, försökte få Ariel mjuk i sidorna, men det gick sådär. Gjorde en del övergångar mellan skritt och halt också, då jag tyckte att hon kändes lite väl taggad. Sedan var det dags att skritta upp till banan igen.
Såg på ekipaget innan oss, sedan fick vi jogga något varv på banan innan vi fick startsignal. Fick en bra galopp mot hinder 1 (kryssoxer) och Ariel hoppade okomplicerat. Tog kortsidan rätt okej, men ändå utåtställd. Mer dressyr behövs!
Sedan var det hinder 2 (plank) som Ariel flög över och jag kom ihåg att driva lite extra mot hinder 3 (oxer med murdel). Det språnget kändes så härligt, men vi kom lite väl snett efteråt, så svängen mot hinder 4 (koppelräck) blev inte den bästa. Ariel hoppade snällt i alla fall så sedan vände vi in på den brutna linjen till hinder 5 (oxer med grind i framkant). Inga bekymmer, men jag hamnade i lite obalans och tog en alldeles för snäv sväng efteråt. Ariel orkade förstås inte, så där blev det trav ganska många meter innan jag fick igång henne i galopp och över hinder 6 (järnvägsbom). Jag red inte särskilt bra längre, så Ariel fick rädda mig. Sedan vinglade jag i sadeln, så hon vinglade mot hinder 7 (oxer) ganska mycket (eller det kändes så i alla fall), men över kom vi och inga bommar föll. FELFRIA!!!
Joggade av Ariel på ängen någon minut och skrittade sedan korta klätterrundan (ny för oss) med M och Putte. Ariel var på tårna och superpigg, så det märktes att hon inte gjort av med all energi på hoppningen precis. Bra att veta, jag törs kräva mer av henne nu än jag gör. :-)
Sedan satt jag av, lossade sadelgjorden och spände upp nosgrimman, så fick hon pusta och gäspa lite medan vi tittade på de sista startande som red 70 cm och de två som startade 90 cm. För sedan var det dags för vårt allra första ärevarv tillsammans! När vi kom fyra på bruksridningen hade jag ju hunnit släppa ut henne i hagen, så då blev det avsuttet ärevarv.
Ariel tyckte det var lite konstigt att få rosett på sig och stå stilla för fotografering, men ärevarv var roligt. Det var så skönt att kunna öka på galoppen på långsidorna, jag litar på Ariel och vet att hon inte gör några dumheter. Hon är verkligen underbar! <3
Sedan fick hon sig en dusch och återvände till hagen. Fick en fin bild efteråt, om två veckor är det dags för bad igen. ;-)
Lite rund om magen. ;-)
J fotade även på sin egen mobilkamera när vi tävlade och igår fick jag en exteriörbild av Ariel skickat till mig. Lite rund om magen är hon allt, men inte så illa som hon kan vara. I höst när hon är installad igen blir det bantning...
Vackra Ariel
Titta vilken fin bild som en fotograf på tävlingen tog på Ariel! Hon har verkligen ett så vackert huvud. <3
Mera roligheter
Igår var det hoppträning igen! Första träningen på fem veckor och om man bortser från ett hinder under sadelprovningen, första hoppningen sedan fyra och en halv vecka. Dessutom i nya hoppsadeln, som jag hämtade ut och bytte koppjärn på bara ett par timmar innan. :-)
Ariel var måttligt intresserad när jag hämtade henne i hagen, men stod och sov medan jag borstade och kratsade hovarna. På med senskydden och då blev hon lite mer intresserad. Sedan sadeln som ligger som ett smäck och hopptränset som jag inte använt på ett par år. Det här tränset:
Hann skritta fram några minuter innan vi började träningen. Vi var fem ekipage som skulle hoppa 50 eller 70 cm. Värmde upp med tre serpentiner runt hindren på banan, samt två övergångar till skritt på långsidan. Ariel kändes ganska stel, eller snarare opåverkbar. Tror det var nya sadeln som gjorde att mina hjälper blev lite annorlunda, vi behöver bägge rida in oss i sadeln ordentligt. Men den är verkligen underbar att sitta i! <3
Sedan fick vi jobba i galoppen och då började jag älska sadeln ännu mer. Vi skulle göra en 20 metersvolt på ena kortsidan och en 10 metersvolt på andra kortsidan. På långsidorna var det lätt sits som gällde, gärna med ökning av galoppen.
Det är jobbigt för oss att galoppera, det vet jag. Men vilken skillnad det blev med sadeln! Jag kunde verkligen sitta och hålla om Ariel i galoppen, stötta henne mycket, mycket bättre. :-) Vi kunde göra snävare svängar, även om det fortfarande är med en ganska rak häst. Men jag tror det kommer bli så mycket bättre med nya sadeln.
Sedan hoppade vi fram på första hindret, som P gjorde till ett kryss först, sedan ett koppelräck och slutligen en kryssoxer. Hindret stod på diagonalen ganska direkt efter kortsidan, så det gällde att hålla ihop galoppen i svängen.
När det gick bra hoppade vi långsidan med hinder 2 (plank) och 3 (oxer med murdel). Jag och Ariel fick inte riktigt till det på oxern, så P sade åt mig att antingen korta henne något eller öka galoppen. Jag testade att galoppera på lite mer och då blev språnget perfekt. Så det behöver jag komma ihåg till tävlingen.
Sedan hoppade vi nästa långsida, som bestod av hinder 4 (koppelräck) och sedan en bruten linje till hinder 5 (oxer med grind i framkant). P förklarade att vi måste vara noga med att hålla ut vägen och inte svänga för nära hinder 1, men när jag väl red linjen var det inga bekymmer med vägen. Skönt! P tyckte också att det såg bättre ut än hon förväntat sig. Svår linje på papperet, lätt i verkligheten. ;-)
Därefter fick vi hoppa sista linjen, med hinder 6 (järnvägsbom) lite snett innanför spåret och hinder 7 (oxer) på diagonalen efter. Det var också en linje som kändes knepig innan, men bara man såg på hinder 6 långt i förväg, så var det inga bekymmer alls.
Vi fick avsluta med att hoppa hela banan en gång. Som vanligt rider jag bra på de tre första hindren och tappar sedan ridningen mer och mer för varje språng. Ariel är otrolig och ställer upp, hon räddade mig flera gånger fast hon hade kunnat göra det enklare för sig och stanna. Det är delvis därför jag känner att jag inte vill höja hindren, det skulle inte vara juste mot henne att be henne rädda mig när hindren blev högre.
P var nöjd med rundan, förutom då att jag slutade rida. ;-) Jag behöver få mycket bättre balans, så det får bli fokus i vinter. Sedan var det helt klart annorlunda att hoppa med nya sadeln, så när jag väl är invand på den blir det förstås lättare.
Ariel fick sig en dusch och sedan en avsvampning med linischampo. Hon överraskade mig när jag skulle kratsa hovarna genom att lyfta hoven innan jag ens rört vid benet. Samma på alla fyra benen! Tänker tillbaka på när hon var unghäst och vi kämpade så mycket med hovkratsningen… Kanske kommer jag om några år se tillbaka på hoppningen och tänka, oj vad vi kämpade och nu går det så lätt! :-)
Vecka 33
Veckan efter tävlingen blir det framförallt vila och hoppning.
M. Vila.
Ti. Vila.
O. Hoppträning.
To. Hopptävling Clear Round 50 cm.
F. Vila.
L. Uteritt.
S. Skritt.
Det här är ju roligt!
Så igår var vi iväg på dressyrdebuten. Kom till stallet strax efter sex, under hällande regn. Packade in det sista i transporten och tog sedan in Ariel i stallet. Kollade igenom henne och tog på svansskydd, men då det ändå var varmt så fick täcket vara.
Det blev uppehåll när vi skulle lasta, skönt! Ariel tyckte det lät dumt att kliva in i transporten, men efter några minuter gick hon motvilligt in i alla fall. Premiärtur för henne i mitt släp! :-D Det gick bra att köra till tävlingen, vägen var lätt då det nästan bara var raka vägen framåt. 70 minuter tog det ganska precis.
Parkerade och visade sedan upp Ariels papper i sekretariatet. Vi var i god tid, så Ariel fick promenera runt på anläggningen en stund och kolla på allt, innan vi gjorde i ordning henne och jag satt upp. Hon verkade väldigt cool, det tyckte både M och J, men så fort hon bajsade (vilket blev rätt ofta), så avslöjade hon sig. ;-) Tror nästan hon var mer nervös än vad jag var. Fast så är jag nervös veckan innan tävlingen, inte under själva tävlingen.
Vi skrittade bort till framridningsbanan, ganska så lugna än så länge. Det var skönt att vi var ute i så god tid, så det blev aldrig stressigt.
På framridningen blev det först lite uppmjukning i trav och galopp. Jag brydde mig inte om vilken galopp det blev och var noga med att inte försöka galoppera kortsidorna. Sedan gjorde jag lite övergångar mellan skritt och halt så Ariel fick pusta lite. Avslutade med att sitta ned i trav och galopp några gånger och göra några serpentiner i trav. Ariel var så duktig!
När det var två ekipage före oss fick vi gå in i collecting ring. Först skrittade jag runt med Ariel och gjorde tempoväxlingar (hon var helt sjukt lyhörd!), när det sedan var ett ekipage före oss blev det även trav och när hon bjöd till själv galopp. Jag hade en grymt härlig känsla när jag red in på banan.
Vi fick rida runt lite innan startsignal och då fångade J känslan vi hade med den här härliga bilden. :-D
Det var så roligt! Ariel växte inne på banan och jag kände verkligen hur kul hon tyckte att det var. Vi skrittade runt och kollade in både bokstäver och domare, innan vi fick startsignal.
Jag satt och log hela programmet, så roligt tyckte jag att det var. Ariel var med mig hela tiden, ställde verkligen upp och var fokuserad till 100 %. Travprogrammet gick riktigt bra och även skrittprogrammet. Jag gjorde en del slarvfel (hallå? hörnpasseringar?) och Ariel var inte stadigt på tygeln, men det bryr jag mig inte om.
Galoppen gick verkligen över förväntan, speciellt med tanke på hur det kändes i onsdags. Ariel fattade rätt galopp och höll galoppen hela vägen! Både i volten, genom kortsidan och snett igen. Heja oss! Sedan är hon så klart alldeles för öppen i formen, men man kan ju inte säga annat än att hon stödjer på inner bak. ;-)
Höger galopp har hon lättare för, så där var jag inte lika bekymrad. Men rent styrkemässigt är den förstås lika knepig som vänster, men hon höll galoppen hela vägen där med. Så grymt stolt över henne! När vi gjorde halt och hade hälsat kunde jag inte låta bli att krama om henne. Först där och då förstod jag vad vi egentligen gjorde. Min första dressyrtävling, på min egeninridna häst, som jag följt sedan hon var sex månader och som dessutom lika gärna kunde ha strukit med i fjolårets fånganfall och nervskada. Helt otroligt!
Ariel var så nöjd efter tävlingen, jag var grinfärdig så stolt var jag. :-) J erkände att hon också var lite grinfärdig. ;-) Hon och M (som filmade hela ritten, men den filmen håller jag för mig själv) tog hand om Ariel, medan jag bytte om till vanliga hästkläder. När Ariel var avsvampad och fått betfor fick hon gå in i boxen med hönät. Hon verkade rätt nöjd över det.
Vi gick och firade (J förklarade att man måste fira efter en ritt) med hamburgare och varma mackor. Samtidigt tittade vi på nästa klass, LB:2, som jag kommer att rida i Kramfors 6 september. Därefter får vi se, förmodligen blir det ingen fler tävling i år, utan vi fortsätter att ha roligt nästa år.
När LB:2 var färdig, gjorde vi i ordning transporten, packade in alla grejer och mockade boxen. Ariel var nöjd med att få åka hem, men hon tyckte det var onödigt att gå in i transporten. Måste jag? undrade hon med frambenen på rampen och bakbenen på backen. Hm... Det märktes på henne att det var lite överslag i hjärnan. Lite för mycket intryck för att klara av att göra en så avancerad sak som att bli lastad.
Efter att jag blivit lite arg, så klev hon dock in hela vägen. Massor med beröm och så matade M henne med alla morotsbitar som var kvar. Stängde igen och så åkte vi hemåt igen. Hemma hade Ariel väldigt bråttom ut ur transporten, inte så att hon kastade sig, men när jag bad henne stanna så lyssnade hon inte. Därför blev det två stycken ilastningar igen, med tillhörande ryggning, innan hon lugnt gick bakåt och stannade varje gång jag bad henne. Helt klart överkokt hästhjärna... ;-)
Ariel var så nöjd över att vara hemma igen och få gå ut till sina bästisar Spirit och Miranda, för att berätta om allt hon varit med om under dagen. :-)
Stort tack till J och M som följde med och stöttade. Det var så skönt att ha vänner med som ger tips, håller hästen eller bara finns där med positiv energi. <3 Hoppas det blir fler gånger framöver! Jag ser redan fram emot nästa äventyr, som blir Wången 30 augusti. Fast innan dess skall vi ju ha hopptävling i stallet också. :-D
Avslutar med protokollet, jag har lite svårt för bedömningssporter generellt, men jag kan inte annat än hålla med domaren i all kritik. Bara att träna mer!
Vacker prinsessa
I lördags mötte Ariel mig med spetsade öron och lerfläckar överallt...
Band upp henne och började med operation ren fjordhäst. Fick schamponera kroppen (med schampo för fuxar) tre gånger, manen (med schampo för skimlar) fyra gånger och svansen slutade jag ärligt talat räkna efter femte schamponeringen.
Ariel var nöjd i början, men ju längre tid jag höll på att massera in schampo eller skölja av, desto otåligare blev hon. Hallå, så ren måste man väl inte vara? Efter en timmes tvättande, vilket inte är så lätt när det bara finns kallvatten (varmvatten hemifrån i dunkar), så var jag nöjd i alla fall.
Tog en timmes promenad så Ariel torkade ordentligt. Hon blev rätt fin till sist!
Justerade några strån i manen och sedan fick hon återvända till hagen, med löfte om att inte rulla sig förrän söndag eftermiddag. ;-)
Äntligen!
I fredags tog jag in Ariel från hagen, gjorde i ordning för ridning och tog några djupa andetag. Bestämde mig för att rida längs vår favoritväg, gräsvägen mot Hammar och så hemåt via klätterstigen. Ville bara ha en positiv känsla inför tävlingen, så vi inte åkte på den med en massa spänningar.
Skrittade fram på grusvägen och växlade sedan mellan skritt och trav på gräsvägen. Ariel reagerade för minsta lilla hjälp och jag var noga med beröm och att vara följsam. Hon blev så fin! Kände verkligen hur lättad hon blev av att matte var "som vanligt" igen. Stackars tjejen som fått stå ut med mina nerver...
Galopperade uppför backen, Ariel bjöd själv upp i galopp och även om jag fattade vänster och det blev höger, så fick det vara. Det fokuset får vi ta på nästa träning istället. I fredags var det viktigaste att vi hade roligt.
Jobbade med lite dressyrtänk även längs klätterstigen, främst för att mjuka upp henne tillräckligt. Vi var bägge så glada och nöjda när vi skrittade hem sista biten längs grusvägen, då vi tagit en annan avstickare på slutet av klätterstigen än vi brukar. Det skall vara roligt att rida!
Urusel generalrepetition
Det blev lite ändrade planer då P inte kunde ha lektion i onsdags. Jag beslöt mig för att testa att rida dressyr själv, fast jag vet att jag inte borde...
Skrittade fram på grusvägen, medan mina underbara stallkompisar M och M lade ut bommar för att markera fyrtio meter på ridbanan. Sådana saker gör mig verkligen glad! <3 Red in på ridbanan och joggade fram i trav och galopp. Ariel kändes ganska springig, så jag försökte dämpa henne utan att göra henne spänd.
Sedan jobbade vi en stund på volten med böjning i trav, galoppfattning, galoppera något/några varv och sedan snabbt komma ned i balanserad trav igen. Hon var så grymt fin och jag kom till bra ridning, så vi klarade flera varv. Jag var så nöjd och stolt där och då! Hade jag varit smart hade jag joggat av henne och avslutat passet, men när har jag någonsin varit smart när det kommer till dressyr?
Beslöt istället för att rida igenom programmet, punkt för punkt tills varje del var perfekt. Eh va? Hur korkad får man bli? Det blir INTE perfekt ännu, eftersom jag inte rider tillräckligt bra och Ariel inte är tillräckligt stark. Ändå skulle jag envisas med att jobba henne i tio minuter med det (för mig) förhatliga programmet.
Till sist var jag på väg att börja grina. Det gick uruselt och vi kunde inte ens trava rakt fram för hälsning. :'-( Hade exakt samma känsla som när jag skulle rida startfälttävlan och inte fick till dressyrprogrammet. Det bara knyter sig i mig och så kan jag inte rida ordentligt längre. Suck!
Lät Ariel skritta ett varv runt ridbanan och pusta, innan jag tog några djupa andetag och red igenom programmet en sista gång. Beslöt mig för att strunta i om något inte blev perfekt, utan bara fortsätta rida. Vi red ett hyfsat program då, Ariel var fortfarande spänd (eh, inte så konstigt precis!) men gjorde det hon skulle. Sedan behöver vi förstås få bättre precision i programridningen, men det är inget som kommer över en natt.
Vi klarade bägge kortsidorna i galopp, vilket vi inte gjort tidigare, så bara jag slappnar av, RIDER och slutar att tänka så förbaskat mycket, så blir det bättre.
Joggade av en superfin Ariel, som när hon slappnade av blev så fin i formen. <3 Lovade mig själv att sluta sätta så förbaskat höga krav på oss, utan bara känna oss för. Pratade med J efteråt, som tävlar en del dressyr och hon tyckte att jag skulle släppa alla måsten, alla tankar på att kvala till Fjord-SM utan istället prova på tio dressyrtävlingar utan att bry mig i procenten och därefter bestämma om tävling är någonting vi skall satsa på.
Så i år blir det tre tävlingar, LB:1 på söndag, LB:2 den 6 september och 11 oktober. Sedan får vi invänta tävlingsterminen för 2015 för resterande sju... ;-)
Vecka 32
Upp till bevis! Känns nervöst men spännande!
M. Uteritt.
Ti. Vila.
O. Dressyrträning.
To. Vila.
F. Uteritt.
L. Skritt.
S. Dressyrtävling LB:1.
Svanstvätt och mysig promenad
Igår gav jag mig i kast med att tvätta Ariels (äckliga) svans. Det blev blötläggning i hink med varmvatten och så avspolning med kallt vatten i vattenslang. Drömmer om spolspiltan vi hade på förra stället med både varmt och kallt vatten... Tre schamponeringar krävdes det innan svansen kunde kvalificeras som hjälpligt ren.
Den ser rätt ynklig ut som blöt...
Jag sprayade den med massor av pälsglans och borstade igenom med svansborsten. Den har för övrigt legat nedpackad sedan minst ett år tillbaka, så det var på tiden... ;-)
Sedan gick vi på promenad en halvtimme längs grusvägen till vänster. Ariel var så där härligt lyhörd och mysig som hon kan vara och jag kände hur härligt det var att vara tillsammans med henne igen.
Tillbaka vid stallet så blev det lite allmänt pyssel, svansen hade då torkat och blivit helt okej faktiskt. Kanske lite för tunn. ;-)
Mera bråk
I lördags red vi ut på grusvägen till höger. Jag hade sporrar på mig för första gången, men Ariel brydde sig inte mer om dem än om mina vanliga skänkelhjälper. Skönt att hon inte är hysterisk över det i alla fall. :-)
Joggade fram lite innan jag försökte mig på galopp. Men det ville sig inte. :-( Ariel fattade fel galopp, tog inte förhållning eller fattade ny galopp innan jag hunnit ge någon signal. Kände hur jag blev mer och mer frustrerad, samtidigt som hon också blev det. Suck!
Dessutom hjälpte det inte att hon tog varje hjälp som en signal om att få vända hemåt igen, jag blir tokig när hon är så fokuserad på att vända hem.
Det enda positiva med passet var att vi inte hamnade i luven på varandra ordentligt, utan att jag kunde behålla mitt lugn och att hon var riktigt lyhörd på tempoväxlingar i skritt. Den övningen använde jag mig av för att lugna oss bägge två. :-P
Hon var även superfjantig över en hösilagebal som stod vid sidan om vägen utan någon plast på. Tre gånger fick hon gå ned och nosa på den, ändå blev den totalt livsfarlig när hon kom upp på vägen igen.
På hemväg fick jag något slags överslag i hjärnan, så då kunde jag inte ens avgöra vilken galopp hon gick i. Nåja, jag får försöka tänka på att hon i alla fall fick motion. :-S
Åter i stallet blev det avduschning som vanligt följt av obligatorisk rullning...
Jag har grunnat lite över vad de här "utbrotten" egentligen handlar om och jag tror att vi helt enkelt gjort så stora framsteg så fort, att varken Ariel eller jag hängt med mentalt. Så vi får ta några djupa andetag och försöka hitta tillbaka till harmonin.
Högre krav?
I torsdags var det träning igen. Jag kom lite sent så jag hann precis göra klart Ariel och skritta fram några minuter innan det var jobbdags.
Vi började på volten i trav, med att forma. Sedan blev det galoppfattningar där det viktigaste var att hålla galoppen och få till en bra övergång till trav igen. Svårt... Jag vill gärna låta henne rinna iväg ganska många meter innan jag fångar upp henne och återfår takten.
Sedan red vi igenom hela programmet. Det gick bättre än jag väntat mig, men det märks att Ariel börjat lära sig programmet... ;-) Galoppdelen fick vi repetera ett par gånger, det är förbaskat svårt med de där snäva kurvorna på kortsidan. :-S Sedan har jag lite feltänk i volterna, men tänker jag fyrkant istället för volt blir det bättre.
Vi avslutade med trav på volten igen, där Ariel började jobba i en riktigt fin form. P råkade försäga sig genom att säga ungefär "Sådär behöver hon gå på tävlingen för att få höga poäng", sedan kom hon på vad hon sade och rättade sig med "Men det tar vi nästa år". Hehe, inte bara jag som glömmer bort mig och sätter nya, höga mål hela tiden. ;-)
Skrittade av en nöjd Ariel, det blev avsuttet så jag kunde knäppa upp nosgrimman och låta henne gäspa lite. Sedan duschade jag av henne innan hon njutningsfullt rullade sig i hagen.
