Äntligen!
I fredags tog jag in Ariel från hagen, gjorde i ordning för ridning och tog några djupa andetag. Bestämde mig för att rida längs vår favoritväg, gräsvägen mot Hammar och så hemåt via klätterstigen. Ville bara ha en positiv känsla inför tävlingen, så vi inte åkte på den med en massa spänningar.
Skrittade fram på grusvägen och växlade sedan mellan skritt och trav på gräsvägen. Ariel reagerade för minsta lilla hjälp och jag var noga med beröm och att vara följsam. Hon blev så fin! Kände verkligen hur lättad hon blev av att matte var "som vanligt" igen. Stackars tjejen som fått stå ut med mina nerver...
Galopperade uppför backen, Ariel bjöd själv upp i galopp och även om jag fattade vänster och det blev höger, så fick det vara. Det fokuset får vi ta på nästa träning istället. I fredags var det viktigaste att vi hade roligt.
Jobbade med lite dressyrtänk även längs klätterstigen, främst för att mjuka upp henne tillräckligt. Vi var bägge så glada och nöjda när vi skrittade hem sista biten längs grusvägen, då vi tagit en annan avstickare på slutet av klätterstigen än vi brukar. Det skall vara roligt att rida!
Kommentarer
Trackback
