Mera bråk
I lördags red vi ut på grusvägen till höger. Jag hade sporrar på mig för första gången, men Ariel brydde sig inte mer om dem än om mina vanliga skänkelhjälper. Skönt att hon inte är hysterisk över det i alla fall. :-)
Joggade fram lite innan jag försökte mig på galopp. Men det ville sig inte. :-( Ariel fattade fel galopp, tog inte förhållning eller fattade ny galopp innan jag hunnit ge någon signal. Kände hur jag blev mer och mer frustrerad, samtidigt som hon också blev det. Suck!
Dessutom hjälpte det inte att hon tog varje hjälp som en signal om att få vända hemåt igen, jag blir tokig när hon är så fokuserad på att vända hem.
Det enda positiva med passet var att vi inte hamnade i luven på varandra ordentligt, utan att jag kunde behålla mitt lugn och att hon var riktigt lyhörd på tempoväxlingar i skritt. Den övningen använde jag mig av för att lugna oss bägge två. :-P
Hon var även superfjantig över en hösilagebal som stod vid sidan om vägen utan någon plast på. Tre gånger fick hon gå ned och nosa på den, ändå blev den totalt livsfarlig när hon kom upp på vägen igen.
På hemväg fick jag något slags överslag i hjärnan, så då kunde jag inte ens avgöra vilken galopp hon gick i. Nåja, jag får försöka tänka på att hon i alla fall fick motion. :-S
Åter i stallet blev det avduschning som vanligt följt av obligatorisk rullning...
Jag har grunnat lite över vad de här "utbrotten" egentligen handlar om och jag tror att vi helt enkelt gjort så stora framsteg så fort, att varken Ariel eller jag hängt med mentalt. Så vi får ta några djupa andetag och försöka hitta tillbaka till harmonin.
Kommentarer
Trackback
