Rosettjakt

Igår var det hopptävling i stallet, clear round 50 cm för mig och Ariel. Hon kom inte när jag ropade, men följde mig ändå snällt in i stallet. Verkade vara lite smånervös när jag gjorde i ordning henne, hon ville gärna gosa då och då. Mysgumman! Det är skönt när man är ute i god tid, för då kan jag ge henne den tiden att slappna av.

 

Skrittade fram på grusvägen och det blev även lite jogg i trav och en galopp innan vi red in på ridbanan. Vi hade en kvart på oss att hoppa fram. Jag red an på hinder 3 (oxer med murdel) och Ariel hoppade den utan bekymmer. Sedan hoppade vi hinder 6 (järnvägsbom), men strax innan mötte vi H med Miranda som hade missat att jag ropade ”hoppning 6:an” och var i vägen. Så anridningen till hindret blev knas, även om Ariel snällt hoppade. Valde därför att hoppa den en gång till, innan jag var nöjd och gick ut från ridbanan. Har aldrig riktigt förstått det där med att hoppa fram tjugo språng. ;-) Det kan säkert behövas fler språng när man är ”proffs”, men absolut inte på den här nivån.

 

Joggade på ängen en stund, försökte få Ariel mjuk i sidorna, men det gick sådär. Gjorde en del övergångar mellan skritt och halt också, då jag tyckte att hon kändes lite väl taggad. Sedan var det dags att skritta upp till banan igen.

 

Såg på ekipaget innan oss, sedan fick vi jogga något varv på banan innan vi fick startsignal. Fick en bra galopp mot hinder 1 (kryssoxer) och Ariel hoppade okomplicerat. Tog kortsidan rätt okej, men ändå utåtställd. Mer dressyr behövs!

 

Sedan var det hinder 2 (plank) som Ariel flög över och jag kom ihåg att driva lite extra mot hinder 3 (oxer med murdel). Det språnget kändes så härligt, men vi kom lite väl snett efteråt, så svängen mot hinder 4 (koppelräck) blev inte den bästa. Ariel hoppade snällt i alla fall så sedan vände vi in på den brutna linjen till hinder 5 (oxer med grind i framkant). Inga bekymmer, men jag hamnade i lite obalans och tog en alldeles för snäv sväng efteråt. Ariel orkade förstås inte, så där blev det trav ganska många meter innan jag fick igång henne i galopp och över hinder 6 (järnvägsbom). Jag red inte särskilt bra längre, så Ariel fick rädda mig. Sedan vinglade jag i sadeln, så hon vinglade mot hinder 7 (oxer) ganska mycket (eller det kändes så i alla fall), men över kom vi och inga bommar föll. FELFRIA!!!

 

Joggade av Ariel på ängen någon minut och skrittade sedan korta klätterrundan (ny för oss) med M och Putte. Ariel var på tårna och superpigg, så det märktes att hon inte gjort av med all energi på hoppningen precis. Bra att veta, jag törs kräva mer av henne nu än jag gör. :-)

 

Sedan satt jag av, lossade sadelgjorden och spände upp nosgrimman, så fick hon pusta och gäspa lite medan vi tittade på de sista startande som red 70 cm och de två som startade 90 cm. För sedan var det dags för vårt allra första ärevarv tillsammans! När vi kom fyra på bruksridningen hade jag ju hunnit släppa ut henne i hagen, så då blev det avsuttet ärevarv.

 

Ariel tyckte det var lite konstigt att få rosett på sig och stå stilla för fotografering, men ärevarv var roligt. Det var så skönt att kunna öka på galoppen på långsidorna, jag litar på Ariel och vet att hon inte gör några dumheter. Hon är verkligen underbar! <3

 

 
 
Sedan fick hon sig en dusch och återvände till hagen. Fick en fin bild efteråt, om två veckor är det dags för bad igen. ;-)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0