Våga lite mer

I fredags tog jag tag i ytterligare en "rädsla" som jag har. Det har varit några nyttiga veckor senaste tiden, då jag fått konfrontera mig själv med farligheter och insett att de inte alls är farliga. Allt sitter bara i mitt huvud. Dessutom är det ofta saker som jag tror att jag tycker är otäckt, men som när jag väl genomför dem visar sig inte alls vara det. Konstigt hur man fungerar ibland...
 
Så i fredags red jag ut barbacka på Ariel. Insåg att det var första gången jag red henne på två veckor utan att ha P:s ögon på mig. Inte undra på att vi utvecklats!
 
Vi skrittade till lägdan ned mot vattnet, där vi tränade på ABC, dvs renodlade hjälper och snabba reaktioner. Först med enbart skritt-halt-skritt, men successivt även en del trav. Ariel var extremt känslig för skänkeln, medan sits och tygel i förhållning var lite sämre. Inte så att det var dåligt, men det märktes att vi behövde fila lite mer på den delen. 
 
I trav kunde jag sitta ned i en mjuk trav och bara njuta. Underbart! Vågade mig till och med på att galoppera. Ariel fattade så mjukt och galopperade lugnt uppför lägdan. Jag kunde följa med hur lätt som helst. Underbart! 
 
Sedan blev jag lite övermodig, fattade galopp ur en lite taggad trav och fick förstås en lite forcerad galopp, en häst som skyggade för något på vägen och jag åkte i backen. Suck! Att jag aldrig lär mig att vara nöjd med en känsla utan alltid vilja ha mer. Rädd blev jag som tur var inte, utan jag gick med Ariel till busskuren (!) som står på grusvägen. Ariel fick följa mig in där och ställa upp sig parallellt med bänken så jag kunde sitta upp. Sötaste tjejen tyckte det var lite konstigt, men eftersom matte ville sitta upp, så stod hon snällt stilla där inne. Det finns fördelar med små hästar. ;-)
 
Jobbade sedan med övergångar hela vägen bortåt på lägdan, innan vi vände hem igen och galopperade. Den här gången blev hon inte lika taggad och jag satt på hela vägen, så vi kunde nöjda skritta hem igen. Finast flickan! :-)

Kommentarer
Postat av: Sophie

Underbara häst! <3 Duktigt av henne att gå med in i busskuren. Tur att inte bussen kom. Chauffören hade kanske undrat vad han skulle ta betalt för en häst! =D Ariel är ju bara 7 år så det blir ju barnbiljett. Väl? ;)

Svar: Haha, så långt tänkte jag inte Sophie. ;-) Men givetvis blir det barnbiljett. :-D Undrar bara vart hon tänkt åka...
Ariel

2014-07-15 @ 17:48:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0