Ariel 3525

Igår skrittade jag och Ariel ut längs skoterleden. Hon var väldigt skvättig och tittig, kan det vara våren som satt igång inom henne? Jag fick sitta på kort tygel både på bortaväg och hemväg, det hör inte till vanligheterna...

 

Vi träffade på en hel del farligheter, först en stor vattensamling (ca fyra, fem meter) som hon glatt plaskade igenom. Min lilla terrängponny. <3 Därefter dök det upp en bred (ca en meter) bäck som var ganska strid. Den var fruktansvärt farlig, så jag fick övertala henne en stund, med ett par vändningar hemåt och ryggningar hit och dit, innan hon mycket misstänksamt plaskade igenom. Efter massor av beröm fortsatte vi framåt och tog oss även över ett litet dike på ett par dm.

 

När leden tog slut valde vi gamla grusvägen istället för nya, mest för att se hur underlaget är på gamla grusvägen. Det är inte lika brant uppför, men nog så tufft när man redan är stressad för att det finns farligheter överallt.

 

Hemväg var det halt - takta - halt - takta hela tiden. Så fruktansvärt tröttande. Ariel blev också frustrerad, så när vi kom fram till diket valde hon att hoppa. :-S Jag var förberedd på språnget, men det tog några galoppsprång innan jag fick stopp på henne efteråt. Berömde henne för att hon var duktig och stannade, men suckade inombords eftersom hon absolut inte borde hoppa. :-(

 

Taktade vidare tills vi kom till bäcken. Där var jag noga med att få ned henne i långsam skritt, så hon inte skulle få för sig att hoppa. Men det hjälpte inte, ett rejält språng över vattnet och full galopp efteråt. Gaaah! Hon var återigen snabb att få stopp på och trots att jag kokade av frustration inombords berömde jag henne för att hon stannade. Varför, varför måste hon hoppa? Nu börjar jag förstå hur folk som haft skadade hästar känner sig. Det är ofta inte skadan i sig som är besvärlig, utan följdskador under igångsättningen. :-S

 

Tack och lov så skrittade hon genom den stora vattensamlingen i alla fall, men hon var lika spänd och stressad när vi väl var hemma igen som när vi började skritta. Vissa ridturer skall man egentligen inte ge sig iväg på. ;-)