Överkänslig

I fredags skrittade vi ut längs grusvägen. Hade lite dressyrtänk i jobbet, framförallt var det tempoväxlingar i skritt som gällde, men även lite halter och skänkelvikning. Ariel var helt fokuserad på mig och blir då ganska svårriden. Inte egentligen i någon negativ mening, men hon blir så känslig för minsta lilla viktförändring och jag är inte tillräckligt stabil i sadeln för att inte störa.
 
Så "än slank hon hit och än slank hon dit" kunde man kalla hemvägen. Ned i diken hamnade vi inte, men det var nära ett par gånger. :-P Kunde efteråt konstatera att stiglädrena var ojämna, jag tyckte de kändes som det, men sade åt mig själv att det var inbillning. Får skylla mig själv när jag inte har otöjbara läder...
 
Ariel var nöjd i alla fall och jag skall egentligen vara glad att hon är så pass känslig som hon är. Finaste tjejen, längtar så tills vi kommer igång med träningar igen. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0