Terränghoppning

I lördags skrittade vi iväg längs skoterleden. Det var helt okej underlag, även om jag börjar längta efter våren... En bit längs vägen stötte vi på en liten bäck, med hovavtryck efter där Hampus klivit över dagen innan. Men tydligen var bäcken livsfarlig, kände hur Ariel laddade i bakdelen men hann inte ställa mig i fältsits förrän språnget kom. Herrejösses vad hon hoppar med ryggen den hästen! Höll mig kvar i alla fall...
 
Skrittade vidare på en lite mer taggad häst, men när skoterleden var slut och vi fortsatte uppför nya grusvägen gick luften ur henne lite. Det är en rejält brant backe och den fortsätter i vad som känns som en evighet. Älskar verkligen våra backar! :-D Ariel pustade och suckade, föreslog flera gånger att vi skulle vända, men fortsatte kämpa när jag bad henne. <3
 
När vi sedan vände balanserade hon sig riktigt bra i nedförsbackarna, visst behöver hon stöttning, men det är mycket mindre än tidigare. Hon bygger så mycket bra muskler nu. :-)
 
När vi kom tillbaka till bäcken var jag beredd, ändå blev det ett jättesprång... Provade att gå över bortåt igen, då klev hon över. Nöjd klappade jag om henne och vände hemåt, då hoppade hon ännu större över och fortsatte i galopp. Hm... Det var inte riktigt hoppträning jag tänkt mig redan, men nu är jag i alla fall förberedd nästa gång vi rider där. Får bara se till att inte rida i bomlösa så hon hoppar mig ur sadeln...
 
Hemma igen var hon rätt så trött, men mycket nöjd med sig själv. Mitt hjärta! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0